Etikett: farmor

Barnväder…inte hundväder!

Av , , 2 kommentarer 9

Vilket slask det har varit ute, stora sjöar:

Foto1657 Foto1658 Foto1659

Inte så mycket hundväder kanske, men barnväder, dom har ju en tendens att älska alla vattenpölar. Mötte en liten pojke och hans farmor, häromdagen, och här kan man gå, sa pojken och hoppade ner i pölen, och här farmor, kan man gå, och sedan tog han nästa pöl, och titta här farmor, här kan man också gå, och så fortsatte han. Farmor lät undslippa ett suckande, ja, där kan man gå, om man vill bli blöt! Haha…

Ja, vad är det med barn och vattenpölar. Själv tänker jag vinter/vår och vatten, bli blöt om fötterna och framför allt kall. Men barn har väl för det mesta stövlar på, och är ordentligt klädda. Men vart kommer fascinationen ifrån?

Jag vet ju helt säkert att jag var likadan, och hittade du en utförsbacke, med lite grus och sand som vaktmästaren inte hunnit sopa undan, så skulle det byggas dammar och man ledde vattnet en annan väg.

Kommer ihåg när jag skulle hämta Nicco på förskolan och jag står därute på gården och tittar på alla lekande barn, det är den här årstiden och nedanför rutschkanan som nyss tinat fram, är det världens största insjö. En pojke slänger sig huvudstupa utför rutschkanan, sätter upp händerna och gör en kombinerad dykning och flipp då han landar i vattnet, men det var planerat, han njöt i fulla drag medan jag själv föreställde mig och kunde riktig känna kylan nerför ryggen.

Ja pojken planerade åkningen, inte så mycket personalen som inte hann stoppa honom 😀

Idag har jag ett möte på agendan, så nu tänker jag göra mig klar att gå ut med Winstone, och apropå dagens inlägg så avslutar jag den med att önska er alla en bra dag, samt denna bild jag fick av Tina:

10937611_10152803845908666_1712426914_n

Testkört och grubblat lite

Av , , 2 kommentarer 7

Ja då har vi testkört broddarna, igen. Jag har i alla fall kommit fram till varför dom inbyggda broddarna i skorna, inte är lika bra som dom man sätter på. Jag har stått och jämfört, kliat mig i skallen, grubblat och så…kom jag på det.

Själva taggarna ser exakt likadana ut, och det är samma längd på dom, men, dom inbyggda, sitter ju i en flärp som man kan vika tillbaka, och dom stummar inte, utan ligger ju mot gummisulan. Om jag trycker på flärpen med fingret (lika med att jag går på dom) så åker själva brodden in i gummisulan så det som sticker ut av taggen, kanske bara är någon millimeter…med andra ord, värdelöst.

Det enda som är positivt är att dom duger då det är väldigt lite halka, och man behöver inte känna sig dum då man traskar in i en affär.

Och apropå halka, vinter och underlag, i mitt bläddrande i dom gamla tidningarna, hittade jag även reportagen då mina föräldrar var med om en tragisk bilolycka med dödlig utgång. Detta var olyckan jag skrivit om tidigare…det var 1977, och jag visste om att den skulle hända, 1 vecka innan det hände.

005 023

Fråga mig inte hur jag kunde veta detta, och inte heller hur jag kunde be till Gud, att mamma ”bara” skulle få bryta ett ben, det var det värsta jag kunde tänka mig och som man kunde överleva. Hon överlevde, med ett krossat lårben, pappa överlevde också.

Den morgonen berättade dom på radion om en dödsolycka utanför Tierp och jag log lite då jag berättade för farmor att det var mamma och pappa. Tok…sa farmor och viftade bort det. Sedan kom tidningen, och namnen som stod där. Farmor skulle då berätta för mig och jag sa återigen, men det var ju det jag sa.

Jag var närmare 20 år, då farmor berättade detta för mina föräldrar, hon ville inte tro att det var sant, men jag kommer ju själv ihåg detta, som igår. Hur dåligt jag mådde innan olyckan, och att jag inte vinkat i fönstret då dom åkte, och denna förtvivlan att veta att det skulle hända något, men jag ville inte att mamma skulle dö. Ja, obegripligt, men sant, det händer många konstiga saker i våra omgivningar och mycket man inte kan förklara, så det är bara att acceptera.

Åke är på kurs idag, arbetsrelaterat förstås, så jag tänker minsann städa lite inne i vårt sovrum, tror jag, bära bort böcker kanske, och sätta upp andra saker på stringhyllorna. Det gjorde jag i badrummet igår, ja badrum förresten, vi har ju inget badkar bara dusch därinne, så det kanske bara heter toalett? Jag rensade bort och gjorde en liten rockad, blev bra tycker:

024 025

Önskar er alla en toppen lördag!

018

Vi brer ut oss…och sprids

Av , , 2 kommentarer 10

Fick några fina julklappar igår med, bland annat ett litet fotoalbum med släktträd längst bak, och fotografier, som Theresé ordnat:

042 045

Mamma och pappa:

043

Farmor och farfar:

044

Mormor och morfar:

013

Mina syskon, och en liten sammanfattning:

047 046

Och bilder på äldre släktingar, finns också med.

014

Jösses vilken spridning vi har, eller hur 😀 40 barnbarn, på båda sidor, vi sprider oss som en löpeld, kan man tro.

Fick höra då jag kom hem från jobbet att nu har katterna lyckats med konststycket att riva ut vattenbaljan utför källartrappen, den som står där för att dom inte ska klösa på kattluckan på nätterna, jodå.

Theresé föreslog att vi skulle ställa dit Anders karta med öl, jo hejsan, fort hade dom burkarna rullat utför, nä här krävs ett helt artilleri, tror jag. Nu ställde jag dit en STÖRRE balja, tyngre också då den rymmer mer vatten…jag kommer aldrig att ge mig, tjurig som jag är 😀

Och om katterna kommer att ge sig…mja, osäkert. Här lade Eloise beslag på min väska som råkat hamna på golvet…dom inmutar ALLT, i sin väg.

032 034 041 039

Ha en fin dag, allihop!

007

 

 

 

Janne, stolt far…mor!

 

Jag förstod det här… Åke har Vasaloppet i blodet…han hoppade upp ur sängen strax efter 7, redo för uppställning, skulle säkert vilja styrka sig med både blåbärssoppa och kanelbulle men det finns inte här hemma, däremot en slät kopp kaffe.

Det är lite God morgon Sverige/melodikrysset/Svensktoppen, över Vasaloppet, inte så där jätte intressant men tv:n står på och pratet finns i bakgrunden, en del lustiga deltagare brukar dom kunna få tag i och intervjua, nå, den här dagen kommer nog att passera i maklig takt, lite hundpromenader och hey… jag vet vad jag kommer att göra:

011

DISKA!!! Är det såna här gånger man skulle haft diskmaskin, eller. Haha, men jag är van diskare, det brukar gå i ett huj så är det gjort, det jobbiga är att diskstället inte rymmer allt på en gång utan man måste fördela diskningstillfällena eller torka allt emellan varven.

Brälla och Lena hade med en fin bukett:

002

Samma med Kerstin & Jan B:

003

Och kolla, ”Kul-Janne” & Ingegerd hade pimpat buketten:

004 007

3 barn var också här, Brällas 2 barnbarn, Elliott & Philippa, samt Alma, ett kusinbarn. Så det blev lite snack om relationer, mormödrar, mostrar, morbröder och fastrar och hur man är släkt med varandra.

Efter mat och efterrätt, samt fördrink, öl/cider och en liten rackare till kaffet, så satte Jan B armarna i kors över bröstkorgen och frågade mig hur Brälla kunde vara farfar, han tyckte inte att åldern stämde, men sa han, med stolt uppsyn: Jag är i alla fall farmor, jag!

Hahaa… farmor, det var en överraskning minsann, men han kom rätt snabbt på att han sagt fel, men det var ju inte så konstigt när det blev lite mycket, släktskapssnack 🙂

En mycket trevlig kväll, Winstone och Nicco blev hemma, och fick tillbringa kvällen en trappa upp, Nicco har jätteont i halsen och ser inte så kry ut, så det bjöd emot att åka till Bjurholm. Däremot fick Åke och Winstone en tripp dit upp, då dom skjutsade hem Andy.

Jag och Winstone hakade på då gänget skulle hem, så vi såg till att dom tog sig i rätt riktning… haha, nä, dom klarade sig alldeles ypperligt själv, vi också, för den delen. Önskar er alla en trivsam söndag!

 

Jag kör ”oldstyle”

Av , , 3 kommentarer 8

Ja jag är tjurig och har kvar allt julpynt, tänkte köra ”oldstyle” och plocka bort det imorgon… tjugonde Knut, då ska julen ut. Men det är också för att jag har bjudit hem mina arbetskollegor samt chefen på en fika på eftermiddagen imorgon, och hade lovat att julen skulle vara kvar till dess, fast jag är lite less… faktiskt.

Så då vet jag vad jag har att göra imorgon kväll, med andra ord… usch!

Såg på FB igår att kusin Gunnar, tänkte försöka sig på ett paltkoma hemma hos sina föräldrar, jag kom då osökt att tänka på farmors paltar, som hon gjorde, inte bara stora i storleken utan även med stor omsorg, och dom uppskattades av alla.

Även av min kusin Johan, som klämde i sig 5 stycken rakt upp och ner. Nu ska jag säga att jag har för mig att det var 8 stycken, men jag hejdar mig där och säger 5 istället, låter mer överkomligt men jag ska inte sätta en slant på att det ”bara” var 5. Nå, jag vet att han fick jätteont i magen efteråt och hade lite svårt att röra sig, men ändå hade han en förnöjsam min över ansiktet, ja, han gillade farmors paltar, han med 🙂

Själv vet jag aldrig att jag ätit fler än 2, det är alldeles tillräckligt. Roligt också att paltarna äts på olika sätt. Min lillebror hade sirap till (fråga mig inte vart det kom ifrån), jag vill ha lingonsylt och fläsk vid sidan om, smör går också hem, Åke äter utan sylt, och pappa skulle alltid doppa paltbitarna i flottet efter det stekta fläsket. Finns säkert fler sätt dom äts på… som inte framkommer här.

Någon palt blir det dock inte här ikväll, utan det blir en riktig söndagsmiddag, entrecote och hasselbackspotatis står det på matsedeln, och bearnaisesås till, förstås. Nu en fråga, bara så där, apropå mat och att dom faktiskt letar deltagare här i Umeå, till programmet halv åtta hos mig, vad skulle ni bjuda på, om ni skulle vara med där?

Jag har frågat Åke flera gånger och han har hittills inte klämt fram ett enda svar, inte en förrätt, inte ett huvudmål och inte heller någon efterrätt, hm…

Fast det är inte tvärenkelt heller, att komma på något som skulle gå hem. Grytor är ju lättast att göra, men oftast inget man bjuder ”finfolke” på, det ska väl helst vara något grillat, med perfektion, och där stöp ju jag med en gång. Men jag kanske skulle kunna bjuda på små vårrullar, alá Maria, till förrätt, se, där fick jag då till en sak på menyn 😀

Jaja, jag tänker inte söka om att få vara med där, men man kan ju tänka tanken, bara för att det är kul. Önskar er alla en fin vit söndag (vit=snö).

007 032

Vi kan inte leva i skyddad verkstad

Av , , Bli först att kommentera 8

En riktig fikardag blev det igår, då vi först gick lös hos Åkes moster, som hade 7 sorter och glasstårta med fruktsallad till det. Brälla ringde precis då vi kom innanför dörren där och då hade dom tänkt bjuda på en kaffe, så vi ändrade på dom planerna och dom kom hem till oss istället, på kvällen, och fikade. Men det får väl gå för den här gången, det är ju bara jul, en gång om året 🙂

Nyår infaller också, enbart en gång på året, och det är imorgon det (till er som missat det). För vår del blir det att fira in det nya året på Lundalogén, tillsammans med Brälla, Lena, Tord, Camilla, Ebba, Mats, Helena, Mats K, Jitte (antar jag) Theresé, Anders, Sally, jag, Åke och Nicco. Maten tas från It´s only rock ´n roll´ https://www.facebook.com/#!/itsonlyrockandroll och vi andra bidrar med lite av varje, som fördrink, förrätt, efterrätt och sallad.

Kvällen brukar avslutas utomhus med korvgrillning och att kika på raketer och annat som flyger omkring.

Som barn, firades det nya året in hemma hos farmor och farfar. Och där stöptes det nyårskronor. Undrar om just det momentet försvunnit helt eller om det fortfarande är dom som sitter och smälter tenn, för att sedan hälla över den i kallvatten och se vad det blir för figur? Sista gången vi gjorde det, var nog 1985, om jag ska gissa, och den nyårskronan ska finnas kvar i våra gömmor.

Jag tycks minnas att jag berättat vad som hände då jag var i 9 årsåldern, och det skulle stöpas kronor. Min farmor trodde inte att jag skulle få ner tennet i vattnet, tillräckligt snabbt, så hon tog tag i tennsmältaren och skulle hjälpa mig att hälla ner det glödheta tennet och vi var inte alls synkade, med den följden att en tennskvätt, stor som en 5 krona, hamnade på min barfota fot, och det fräste till, kan jag säga.

Farmor snabb som vessla, kastade sig över min fot och slet bort tennbiten med sina bara fingrar, skadan hade dock redan skett, men den blev ju givtevis mindre, tack vare hennes snabba agerande.  Ärret finn kvar, än idag, och minnet förstås 🙂

Vet att hon mådde dåligt över händelsen, att det var hennes fel, men det där är ju sånt som händer, till och med den bäste. Man kan aldrig förutspå allt som kan hända, och vi kan heller inte leva i skyddad verkstad. Mina minnen av min farmor, är enbart fina, precis som hon var.

Jag tänker inte avge några nyårslöften, varför skulle jag? Saker som jag vill genomföra, gör jag ändå, utan löften, det var längesedan jag slutade med såna saker. Tror jag fixar det lika bra, utan…

Nu är det snart dags för mig att väcka upp Winstone, ska ut med honom innan det bär iväg till tandläkaren, sen blir det nog en sväng ner på strömpilen, ska handla lite inför morgondagen. Önskar er alla en fin måndag, skrev Maria ”tennfoten” Hällsten.

121

Mjo….ehhh?!? 

Jag slängdes ner i källaren…

Av , , 2 kommentarer 10

Jag har aldrig smakat på så kallade Mozartkulor förut, men igår så testade jag en, och jag slängdes direkt ner i källaren hos min farmor och farfar, som bodde i Lainejaur/Malå.

001

Nu slängdes jag inte ner i källaren för något dumt jag gjort och det skulle vara straffet, nähä, det var inget straff att vara därnere heller 🙂 Det var ju där farmor förvarade alla sina godsaker.

Jag och kusin Anna har tillbringat många långa stunder där, ibland smög vi ner mitt i natten och andra gånger smög vi bara ner, kunde även kasta pil därnere, så då hade man ännu en anledning att vistas där. Mozartkulorna är ju en blandning av nougat och marsipan/mandel massa och det fanns det minsann gott om i deras källare, hm… i alla fall ett tag.

Så här i jultider så kommer det förmodligen alltid att poppa upp minnen från förr, då man var barn och firade sina jular hos farfars, det var roliga jular, många kusiner som träffades, vi åkte skoter, tittade på jullovsmorgon och servades samtidigt av farmor med nybakt tunnbröd och te. På kvällarna kunde det vara livat i trappan då vi åkte madrass utför eller så var vi ute och terroriserade grannarna, haha… en gång hade jag och Anna klätt ut oss i päls och högklackat.

Vi plingade på hos min farfars bror, Elof och hans fru Olga. Vi bröt på tyska och låtsades att vi fått motorstopp en bit bort och undrade om vi fick låna telefonen. Hon såg misstänksam ut men bjöd in oss och vi visades till telefonen, då brast vi ut i skratt och avslöjade bluffen.

Vi barn fick inte det traditionella julbordet hemma hos dom, och det var vi så tacksamma över, kanske är så idag också, att just julmat inte faller alla barn i smaken? Vi fick minsann renskav och pommesfrites, underbart gott, och det var verkligen en festmåltid, dom vuxna däremot, fick nog skinkan och allt det där andra som hör till.

Här är min lilla farmor och farfar… tyvärr finns dom inte med oss längre, inte i livet men givetvis genom minnena, där lever dom alltid kvar:

553139_10151355957577060_1630460172_n

Önskar er alla en trevlig andra advent!

009

 

 

Fantasier och människoöden

Av , , 2 kommentarer 8

Jag har länge tänkt, jag kanske till och med har skrivit det förut, hur otroligt många livsöden det finns, vad människor upplevt och varit med om, och som fortfarande finns här, som inte gett upp. Ibland är det ofattbara saker man får höra och samtidigt behöver man kanske inte gräva så djupt själv, för att komma ihåg det där man själv gått igenom.

Det behöver inte heller, nödvändigtvis handla om tragedier, det kan ju vara en person som sitter där på bussen, som nyss vunnit 2 miljoner på travet, eller en annan du möter på gatan som är på väg att träffa sin vän som varit försvunnen på dom 7 haven i 40 år men nu har hittat hem.

Kommer ihåg då man var liten, och man hade drömmar och fantasier, idoler man såg upp till, och jag vet att min kompis och jag ibland satt och fantiserade om vilket bra liv vi hade haft. Om vi nu varit den människan. Nu vet jag att det inte handlade så mycket om att vi hade ett sämre liv, vi hade nog bägge två en bra, trygg uppväxt, men det blev som spännande om man tänkte tanken att man hade kunnat byta liv.

Min farmor var ju världsbäst, hon höjde aldrig rösten, bjöd på sig själv och givetvis på godsaker och grejer, jag skulle inte bytt ut henne för allt smör i Småland, men ändå vet jag att vi sa: Tänk om vi hade haft Astrid Lindgren, som vår farmor… vad spännande det hade varit.

Idag vet jag inte vad det hade varit för spännande med det, vi trodde kanske att hon var Pippis vapendragare och hade alla sina sagofigurer i levande livet, hemma hos henne, för hon var ju inte förmer, än någon annan. Men hon lät ju så gullig och rar.

Att byta liv med någon annan människa, skulle jag aldrig göra… även om man kunde, man vet ju liksom vad man har, men aldrig vad man skulle få. Utsidan på en person säger ingenting om vad den personen varit med om, eller hur den har det i verkligheten, man kan alltid måla upp en fasad som ser bra ut, men insidan kanske krackelerar och håller på gå sönder.

Jaja, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här… kanske bara att man får arbeta med det man har, och utgå ifrån det läget man är i, en tröst man ofta kör med är ju att det finns alltid dom som har det värre, ja, det fattar man ju, för så länge man kan göra sig förstådd med omgivningen, så har man det bättre än en som inte finns med oss annat än i tanken, om ens det.

Sen kan man aldrig jämföra sina egna erfarenheter med andras, vi är olika individer, allihop, och tolkar in saker på olika sätt och vis. Vi löser också det mesta på det sättet vi vet bäst, även om det inte alla gånger är det lättaste sättet eller för all del, det rätta, för hur ska vi veta det innan vi provat på?

Igår vart det ju returmarknaden i Vännäsby, för jag och Tina. Jag hittade 4 glas som jag ska använda då vi är ett litet sällskap som ska dricka typ en kaffedrink:

015

Ja sa Åke, då han frågade vad jag köpt, -Precis som om vi behövde glasen. Nä sa jag, men det var inget större hemmansköp heller, 40 spänn kan jag nog undvara 🙂

Sen bjöd Tina på lunch, ute på MIX på Mariedal, det var inte alls dumt och salladsbuffén var fräsch och god, och även den andra maten förstås.  Vilken polare va… som bjuder på både skjuts och lunch, det är ju hur bra som helst 🙂

Och kvällen avslutades med bastun på ”gammgården”, och det blev nog första gången vi inte vann något överhuvudtaget, på våra triss lotter… vi blev nog bara skyldiga, för vad annars kan man bli då man inte får nåt x 2?

Nu ska vi ta en sista bastukväll för i år, den 3/12 och då bestämmer vi vart vi ska gå och käka för våra vinstpengar, men vi lägger det i januari, det blev så mycket annat nu i december, så vi fick inte till en bra dag/kväll då alla kunde.

Nu hoppas jag att ni får en bra onsdag, det tänker jag försöka få till, så hörs och störs vi sedan!

Detta gillar jag inte

Av , , 4 kommentarer 15

 

Jag gillar verkligen inte överskrifter som: Man i Fallolycka, sedan klickar man på den och läser följande: En man har ramlat ner från ett lastbilsflak och skadat ryggen.
Denna här gången var det i Vännäs, och då vet jag att det inte är Åke, men om ni visste hur många gånger det har varit han, som råkat ut för liknade saker, då skulle ni förstå vad jag pratar om.
Nu har det ju inte stått i tidningen, alla gånger han ramlat och brutit armar och ben, tår och klämt ett lår, skallskador och småsår. Det var till och med så illa att min farmor, på den tiden hon levde, alltid frågade hur det var med Åke, då jag ringde dit: Vad har han nu brutit för nåt, sa hon lite lätt småleende.
Min farmor blev dement på slutet, jag och Nicco, som då var 2½ år, hälsade på henne då hon var inlagd på ett hem för dementa. Vi pratade på och man förstod rätt omgående att hon inte var som hon varit förut.
Hon visade in mig på sitt rum där hon hade en bokhylla med en massa porträtt, hon pekade på korten och frågade mig vad dom hette. Det var bilder på hennes söner och dotter samt på andra nära släktingar… hon funderade och rätt var det var så kom frågan: Hur är det med en Åke då?
Konstigt att vissa saker aldrig går ur, att hon skulle tänka på och fråga om honom, var nog det sista jag hade gissat. Men det innebär väl också att hon frågat om det, x antal gånger, så det satt i ryggmärgen.
Min pappa gillade inte att Åke gick runt i träskor hel tiden, han visste ju att detta kunde ställa till det om han skulle upp och kliva på saker, vilket han gör, någon gång emellanåt.
Ta bara den gången som Nicco fått upp sitt lilla flygplan i det stora trädet på campingen och han tar fram en sån där stege man fäller ut, kliver upp (med träskor på fötterna) längst upp på stegen, där man inte ens ska stå, utan där ska man ha händerna, balanserar och viftar samtidigt med ett kastspö han tagit med upp, för att fäkta ner planet.
Ner kom både planet och Åke, givetvis tippade stegen, men han landade på sina fötter och planet lossnade på färden, slutet gott allting gott. Men nu fattar ni vad jag snackar om, va 🙂
Önskar er alla en fin måndag!

Traditioner ändras och nya tar vid

Av , , 2 kommentarer 8

Ja vad annat kan man tänka på än gamla julaftnar man firat genom alla åren, en dag som denna. Då man var liten var man uppe i Malå hos farmor och farfar, där fick vi barn, inget traditionellt julbord, det var det ingen av oss som ville ha, utan farmor fixade renskav och pommes frites eller så fick vi köttbullar. Vilken lyx!

Jullovsmorgnarna med te och nygräddat tunnbröd ihoprullade med enbart smör, och en knastrande eld bakom ryggen, det var tider det.
Men med tiden så ändras ju traditionerna, vilket man aldrig trodde då man var liten, vissa generationer finns inte mer och vi växer upp och bildar nya. Idag är jag så glad att vi bor där vi bor, jag vill inte fira julen någon annanstans än här hemma, det är så mysigt.
Men vi har ingen renskav och pommes på julbordet, utan här blir det skinkan, kalvsyltan, prinskorven, rödbetssalladen och säkert ett kokt ägg eller två. Och julmust i glasen och tunnbröd till alltihop.
Anders sa till Theresé, innan dom åkte upp hit att nu hade vi allihop ansvaret att få Sally att tro på tomten… och det ska hon göra ända fram till hon blir 15 år, jojo, det kan bli tufft. I år, kan vi ju kanske lyckas med det, problemet är att bi inte har någon tomtemask, vi letade i alla vinklar och vrår igår, men förgäves.
Inte ens ÖoB kunde erbjuda något i den vägen. Jag letade i källaren och hittade allt annat än det jag var på jakt efter, bland annat en oöppnad Läkerolask kan ni tänka er, hur kan jag ha lyckats gömma undan och glömma bort den 🙂
Jaja, vi tror nu att vi ska kunna få ihop nåt som hon kanske blir bortkollrad av. Vi får se. När min pappa och hans syskon var små, och klättrade efter väggen, tog min farmor, resolut tomtemasken, satte den på sopkvasten och ställde upp den där ute i mörkret, och visade den för dom uppspelta barnen som då genast varvade ner… åtminstone någon minut eller två.
Nicco tror ju icket på tomten, möjligtvis skumtomtar då, så vi har inte haft någon tomte på några år, men nu så skulle vi ju haft en på lager.
Avslutar denna lilla blogg med att önska er alla en riktigt God Jul och hoppas ni alla får åtminstone en klapp och god mat att njuta av.