Etikett: farmor

Specialare till salu

Av , , 3 kommentarer 14

Visst var det bättre med regnet som kom igår, än om det hade varit dom utlovade, 15 cm snö? Fy vilket slaskande det hade blivit. Jag bläddrade i arkivet och hittade denna bild, tagen 8/3 ifjol:

Foto1671-768x1024Vi satt då ute på altanen för första gången den 8 mars, och jag som tyckte att våren var tidig i år, men det gröna i rabatten idag, har poppat upp nu, för några dagar sedan. Så nog var det en tidigare vår, ifjol.

Även fast det vräkte ner snö, efter den bilden var tagen, precis som varje år, med det så kallade aprilvädret, fast det inträffade i mars 😀 Allt förändras ju, även väder och vind, det kan man inte sticka under stol med.

Fast Donald Trump, tycker uppenbarligen inte att det är konstigt, men han fick också svar på tal:

12963908_10154012181153449_5412211897351830902_n

Jag köpte små krukor och lite dränerad blomjord, igår, nu ska tomatplantorna få egen kruka, tänkte jag, så får vi se om dom överlever pärsen. Läste att man skulle göra det då dom fått parblad, och vad det är, vet jag inte, men gissar att det är dom två bladen som sitter längst upp?

Jag såg detta på FB i förrgår och nu kan jag inte låta bli att titta i tröjor och byxor, om man ska hitta nåt roligt meddelande på tvättlappen 😀

12938259_998592306874842_1831415510441810802_n 12932732_998592196874853_8074701139552621602_n 12928347_998592256874847_3798531686209526216_n 12439441_998592433541496_1406382835506122774_nOch då jag skrev det så tänkte jag på kusin Torgny, och storebror Sivert, som hjälpte farmor och farfar att stämpla äggen som skulle in till affärerna i Malå. Dom ändrade stämpel så det stod, Siverts och Torgnys special…affärerna kunde tyvärr inte ta emot äggen, den gången 😀

Ha det gott, allihop!

Likt renar runt saltstenar

Av , , 2 kommentarer 13

Igår morse då jag skulle släppa upp katterna från källaren (det var ett herrans liv på luckan, då Eoise försöker klösa lös kattluckan från ramen på dörren), så undrade Theresé vad som väckt henne mitt i natten.

En smäll och sedan flera *DOMPDOMPDOMP”. Ehhh ok, då förstod jag att något där innanför dörren, inte skulle vara kvar, där jag lämnade det. Skulle det vara symaskinen eller?

Näpp, det var en 5 liters dunk med rengöringsmedel, som jag ställt längst upp för att klämma fast symaskinen och den stora Coca-cola burken, mellan dörrkarmarna. Den hittade jag längst ner…snyggt jobbat, kissarna.

Och för att fortsätta med katt pratet, så undrade Theresé vad jag gjort av bokmärket, som hon skickat till mig. Ingenting,svarade jag, det har hängt där sedan jag fick det:

2016-03-23 08.03.38Men det är ju alldeles perforerat, sa hon, och vid närmare kontroll, så fick jag se hur det såg ut. Då jag strök fingret över hålen, så påmindes jag om något annat, som sett exakt likadant, på den tiden vi bodde i lägenheten och hade badkar, samt duschdraperi.

Katterna, förmodligen Enya, om jag ska vara en besserwisser, perforerade hela nederkanten på draperiet, med sina små tänder, och detta är precis vad hon nu har gjort med bokmärket. Enya är nämligen den enda av dom två, som hoppar upp (olovandes) på arbetsbänken.

2016-03-23 08.02.08Och där har hon alltså nu suttit likt renarna och älgarna, vid sina saltstenar, och tuggat sönder bokmärket…den lilla räven.

Theresé och Sally skjutsade mig till jobbet igår, sedan drog dom vidare upp till mormor/gammelmormor, där dom kikade på gamla kort. Här är ett av dom, som jag kommer ihåg som i…förrgår.

WP_20160322_006Det är min farmor längst ut till vänster, sedan hennes mamma, och jag sitter i knäet på henne (jag var så rädd att hon skulle braka ihop, jag tyckte hon var så liten), hon pratade samiska och jag hade fått lära mig gubben Noa på just samiska och fick sjunga den för henne, till hennes stora förtjusning, i alla fall sa hon det 😀 Sedan storebror Sivert och vår pappa.

Kul med gamla bilder, egentligen skulle jag ha lånat hem några album från mamma och tittat igenom dom. Man vet aldrig vad som kan dyka upp där.
Idag åker Theresé och Sally hem, men innan dess ska vi hinna ut en sväng, till nåt ställe som vi inte bestämt än, så vi ska klura på det. Önskar er alla en trevlig onsdag!

Slurp sa det bara…

Av , , 4 kommentarer 12

Jag som var så glad att jag fått i ordning en symaskin, efter flera år av att hand sy, tyg lim, och så vidare. Jo, det funkar, det med, men är ändå lite mer pyssel. Krånglet med symaskinen är väl att den ska dras fram, men sedan går det undan.
Så var det dags att sy in några byxor igen, och en favorit tröja, jag haft i många, många år. Då jag höll på med tröjan, som värst, så upptäckte jag ett litet hål, på baksidan, nå, det syr man väl lätt igen, tänkte jag.

Och testade, slurp, sa det så satt tröjan fast, nere i matar saken. Den var som gjuten, där. Fick ta i lite och när den släppte så slapp även en bit av tröjan. Nu började man känna sig lätt frustrerad. Men man ger ju inte upp, utan jag tänkte att jag tar en liten bit av tyget jag klippt bort, och lagar det större hålet, med. Borde ju funka, och det sitter ju där bak, så det syns nog inte.

Trodde hon ja…ett ännu större slurp och nu satt tröjan som nerkörd i maskinen och då jag drog så blev hålet, typ, som två femkronor, och där var det bara att slänga bort, favvo tröjan, svära åt maskinen som nu åker på återvinningen, och jag lämnar in en annan maskin för service, jag vill inte vara utan, heller.

Jag har i min viktnedgång och om modellering av kroppsdelar, hamnat mellan två storlekar, det är också irriterande, byxorna jag har och tjaschar runt i, är för stor i baken, men jag gissar att en storlek mindre, så är dom för tight, vad gör man då? Är less på att springa och dra upp byxorna, hela tiden. Hängslen, ja, fast det är som med vissa andra saker, det skulle aldrig falla mig in, sådeså.

Roligt att höra kommentarer numer, som: Vad smal du blivit! Vad du är mager! Vad liten du är! Haha…jo tjena, jag har nog kvar att ta av, så speciellt mager är jag inte, Men ser ut att ha blivit 10 år äldre, då jag inte längre har nåt att fylla ut mina rynkor i ansiktet, med.

Fast rynkor är inget som skrämt mig, jag tyckte min farmor såg tuff ut med sina, så jag får väl hoppas  att jag kommer att fortsätta tänka så, om mina, också 😀
Här är en bild, tagen 1 månad innan operation:

2015-08-31 18.39.59Och så här gammal är jag idag…5 månader äldre, eller hur var det nu? 😀

2016-02-23 15.02.09Ha det gott, allihop!

Nu och då

Av , , 2 kommentarer 20

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka  då man var liten.


Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

samBild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

603095_10151188145417060_1733304640_n

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.


Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Vid alla älghorn!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

mikiBild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

Så var det dags…

Av , , Bli först att kommentera 11

Så var det dags för julpyntets vara eller icke vara. Jag funderade över julgranen, skulle den upp eller skulle man strunta i den, i år, eftersom vi inte är hemma just på julafton. Men jo, vi är ju hemma alla andra dagar, klart den ska upp.

Nu ville jag investera i nytt glitter, det jag har, är flera år gammalt, ihop knytt och olika varianter, så granen står på plats, med belysning, men inget mer. Ska fixa det idag. Och placeringen blev lite annorlunda, jag har klämt in den i tv rummet istället för matrummet, enbart för att vi skulle få se den oftare än i vanliga fall.

Nu är det bara katterna som kommer att bekymra mig, vad kan inte dom hitta på…med en sån där stor leksak, med massa grejer och glitter i, mm, tål att hålla koll på detta och hur det fortskrider.

När man var barn så åkte pappa ut och högg en gran, sen klädde vi den några dagar innan jul. Julen firades alltid uppe i Malå, och själva julaftonen hemma hos farmor och farfar. Det är verkligen glädjefulla minnen. Huset, lukterna, förväntningarna, alla som var där, klapparna och allt godis 😀

Ibland skotersafari över sjön, med ihop knutna pulkor och bobar, och färden gick från stugan till farfars. Det var tider, det. Och samtidigt som Ullis sa då jag var där, det är bra att barnen sedan skapar egna seder, och man fortsätter på annat plats, med dom förutsättningar man har. Inget är ju för evigt.

Och från jul till björnar, jag hann nämligen se ett klipp från AFV nu på morgonen, killen som klätt ut sig till en björn och håller på att skrämma livet ur sin arbetskompis som försvinner, springandes, i fjärran. Jag tittade om jag skulle hitta klippet så jag skulle kunna visa er, men inte. Nå, det här är ju nästan lika roligt, fast här är det inte en utklädd björn och det roliga är väl reaktionen från frun 😀

Ha en fin lördag, allihop, själv ska jag ju ut på glitterjakt och fortsätta pynta granen.

 

 

Vilket firande

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag ska börja med att skriva att Djurskyddet har åkt ut till Rödvikens rastplats, och faktiskt, sett mer än en kattunge, det är 3 stycken, som dom sett, så det verkar ju ganska klart, att någon dumpat kattungarna där. En fälla ska nu vara utplacerad på platsen.

En annan lustig grej, har ju sett skriverier om rävar som varit synlig här på västerslätt. Nu såg vi ju en räv härute på parkeringen vid Västerslättskyrkan, för några kvällar sedan. Sen berättade en som var på kalaset i förrgår, att hon kommit körandes på Vännäs vägen, och i rondellen, vid brandkåren, sprang det runt rävungar och lekte.

Samma kväll, smög en räv förbi vår brevlåda, Åke tjoade åt den, men den verkade rätt så obrydd, den traskade lugnt vidare och försvann in mot västerslätt centrum. Winstone har betett sig lite eljest, dom sista dagarna, han stannar efter varje meter och luktar som en galning…ja, det kan ju vara räven som varit där.

019

Jag fick 2 bilder på mobilen igår, från Pirjo, hon var en gång gift med Åkes polare Tex. En bild kan jag inte lägga ut här, den skulle nog kräva en förklaring, hahaa…men den andra, ja, vi skrattade igår, och Nicco såg lätt oroad ut, skulle kanske jag med ha gjort 😀

Vi skulle fira midsommar uppe i Malå, året var nog, 1987, möjligvis 1988. Vi hade fixat barnvakt åt Theresé, hon skulle få vara med min farbror Matts och hans fru Ing-Marie, i deras stuga. Själv skulle vi tälta vid Malån, vi hittade en liten bra fläck att smälla upp tälten på, men jag kan säga att det var inte så mycket till skugga där.

Och midsommarafton, ja kolla själv, hahaaa….det ser nästan ut som ett militärläger, om ni frågar mig, alltså hallå, vilka snygga kransar, och kolla in allvaret i deras miner:

FOTB5591

Nå, midsommardagen kom, och det var den varmaste i mannaminne, vi höll på dö i hettan. Man kunde inte sätta ner fötterna i sanden, nere vid ån, då brände man sig.  Och skugga, var det som sagt inte mycket av. Pirjo skrev att vi mest stod nere i vattnet, och jag vill minnas att jag låg därute och guppade runt, på land ville man inte vara.

Jag brände mina överarmar, så när vi skulle hem till Umeå, fick jag låna en handduk av farmor, som vi blötte med vatten, och den fick jag sitta och försöka kyla ner armarna med. Efter 2 dagar, fick jag brännblåsor som heter duga, ja fy tusan, men kul hade vi i alla fall 😀 Tack Pirjo, för minnet 😀

Vi hann inte lasta Camaron igår, utan det blev justeringar och lite nytt i den istället. Så lasta gör vi efter middagen, och åker sedan till Åmsele. Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Mycket trevligt

En mycket trevlig förmiddag ute i Berttjärn igår. Där det bjöds på våfflor, kaffe och gamla minnen. Jag och Annica, gick i samma klass, bodde på samma gård och hängde med varandra nästan varje dag, under skoltiden. Så en hel del hyss, har vi hunnit med.

Ta bara då vi stal brorsans moppe, haha, 12 år var vi och full i sjutton. Passade på i ett obevakat ögonblick, och smög in i källaren och drog moppen på baksidan av huset. Kickade igång och körde som galningarna runt hela Mariehem, hade dock oturen att möta en klasskompis till Sivert, som sedan talade om att han sett att Sivert lånat ut moppen, ajaj, det var ju inte riktigt ett lån, fast vi kanske tyckte det 😀

Karin, Annicas mamma, berättade att Annica ringde upp henne på jobbet en dag, och frågade Karin om hon kunde gissa vad vi hade gjort. Och gissa kunde hon inte, vi hade flyttat deras piano, som inte var en lätt pjäs, från ett rum till ett annat, bara så där, och Karin trodde inte sina öron.

Eva-Marie, som var den som undrade om jag ville haka på till Berttjärn, är inte en klasskompis, jag kommer inte ihåg, hur vi egentligen började umgås. Kan ha varit då Annica blev tillsammans med Mats ”Tigern” Boström och han hade vänner från andra sidan ängarna (Berghem). Vi var ett gäng som höll ihop, och hade mycket roligt tillsammans.

Lite kul också, att det låg ett brev i lådan då jag kom hem, och det var just från Tigern, en inbjudan att fira hans kommande 50 års dag, och ja, jag tänker att vi ska försöka oss på att göra just det 😀

Och idag sitter vi här och är mormödrar, ja, Eva-Marie blir det nu i dagarna, kunde till och med ha blivit igår, dottern har gått över tiden. Och Annica har två pojkar, tvillingar, som blir 5 år, hon får allt vackert vänta ett tag innan hon blir farmor.

df249a8f25ec616d74f5a6ec9acabde2

Ha en trevlig dag, allesammans!

 

Det mökades och bökades

Vi åkte in till Uppsala igår och Gränby centrum, jag ville in på TGR och Panduro, morfar Åke bjöd Sally på glass så dom satt och väntade medan jag kilade in på Maxi för att köpa tårt-dekorationen, hallon. Jag är glad att jag hittade ut därifrån, trodde faktiskt att jag skulle få lov att fråga efter utgången 😀

Tårtbygget gick bra, vi hade ett gott samarbete, jag talade om vad jag tänkt, och Sally utförde mina tankar, god blev den också med hallonfluff, marsankräm, hallonsylt och Noblesse choklad i mitten på hela skönheten:

Foto2436 Foto2440

Jag satt här i soffan mellan varven och plötsligt noterade jag Winstone, strategiskt utlagd, en ½ meter framför katten Diesels matskål. Han stirrade rakt fram, mökade och bökade så han gled 5 centimeter närmare skålen, med 1 minuts mellanrum. Han såg för rolig ut…trodde han verkligen att han gjorde det där utan att han märktes 😀

Med 30 centimeter kvar, hostade jag fram ett NEJ, och han sprätte till och hamnade på alla fyra tassar och backade 2 meter i bara farten, han visste så väl, att kattmaten inte var hans.

Sally fick ett par Frost byxor och en Mimmi Pigg klänning, samt ett par partyglasögon, som Winstone testade, men det syntes att han inte var så impad av dom:

Foto2450 Foto2455

Anders och Theresé fick en Muurikka av oss och Theresé en pizza sten att ha på grillen, så vi ser fram emot nästa besök här då vi förväntar oss, souvas och farmors tunnbröd alá speciale Sigrid Lundström, jodå.

Nu ska vi iväg till Heby och se vad dom har att erbjuda, sedan Karlssons i Morgongåva. På eftermiddagen har vi tänkt oss till Ulva, där dom har ett typ av Gamlia, gamla bilar samlas och folk går omkring och njuter av omgivningarna, så vi hoppas på sol, då blir det också middag därute på gräsmattan. Och ikväll, så börjar vi hemfärden, så sakteliga. Ha det gott, allihop!

 

Glassigt värre

Av , , 2 kommentarer 9

Vi snackade lite om glass igår, och det kanske faller sig rätt naturligt, vi går ju inte bara emot sommaren utan även glasstider. Glass är gott, det hjälps inte, men det är lite som med lördags godisets vara eller inte vara, eller var det fredagsmys eller vardagssnask.

Man är uppvuxen med att godiset åt man på lördagarna, och detta efter lördagspengs utdelningen ägt rum. 2 kronor, som sedan höjdes till hela 5 spänn. Ville man ha glass då, så fick man ta av lördagspengen.

Ibland hade mamma glass hemma, och då var det allt som oftast ½ liters paket, ni vet, dom där man skulle dela med 100 procents precision, brorsan skulle ju inte få en millimeter mer, det gick ju inte. Och vid ett tillfälle hade mamma glömt bort att jag fyllde år…jag med, och då brände hon iväg på cykeln och kom hem med en present, sen bjöd hon in grannen och vi fick fika med pinnglassar till. Ja, och jag var nöjd med det 😀

Sen var det alltid kalas då vi åkte upp till Malå och stannade för incheckning hos farmor och farfar, där vi hämtade nyckeln till stugan. Inte alla gånger vid ankomst men mycket ofta och annars, nån av alla andra gånger då vi dök in där, så fick man frågan om det kunde smaka med en glass.

Så försvann hon ner i skattkammaren (källaren) och hämtade ett Big pack tre smakers, och plockade fram rånstrutar och sedan fyllde hon dom, en efter en, och ibland hade hon strössel att avrunda med, det var lyx alá farmor det.

Och jag kommer ihåg att Konsum hade ett 2 liters glass med smakerna päron eller jordgubb (är osäker på jordgubb men jag gissar det) och tvärs över paketet stod det mjukglass, den var jättegod och som gjord för att fylla i egna strutar. Men av någon outgrundlig anledning så försvann den ur sortimentet.

Glass kan man nog prata om i evigheter, hur dom såg ut förut, vad dom hette, priserna, smakerna, jamen alla umebor äldre än 45, måste ju ha käkat världens godaste mjukglass på torget, ni vet, den med blåbärssmak. Nicco sa att det finns idag med, men jag har för mig att just den jag menar, försvann, och dagens är av annan karaktär, men jag ska ha det osagt, det var flera år sedan jag köpte en mjukglass på stan…kanske 20 år sedan…typ.

Men jag tycks minnas, att jag och Åke skulle köpa en mjukglass med blåbärssmak, och då fanns den plötsligt inte längre, utan då fick vi ta vanilj, och strössel till om man ville ha.

Nåja, på nåt sätt känns det ändå som om det var bättre förr, om vi snackar glass, idag finns dom i parti och minut, oftast väldigt dyra och 50% av glassen är egentligen godis. Men godis kan ju vara gott, det med, ibland 😀 Och nu måste jag ju avsluta med bilden jag haft ute förut, picture this: Jag och Tina i Torrevieja, för 11 månader sedan och vi var sugna på en glass med havsutsikt…den var också väldigt god och väldigt stor 😀 Ha det fint allihop!

Foto1654