Etikett: farfar

Traditioner ändras och nya tar vid

Av , , 2 kommentarer 8

Ja vad annat kan man tänka på än gamla julaftnar man firat genom alla åren, en dag som denna. Då man var liten var man uppe i Malå hos farmor och farfar, där fick vi barn, inget traditionellt julbord, det var det ingen av oss som ville ha, utan farmor fixade renskav och pommes frites eller så fick vi köttbullar. Vilken lyx!

Jullovsmorgnarna med te och nygräddat tunnbröd ihoprullade med enbart smör, och en knastrande eld bakom ryggen, det var tider det.
Men med tiden så ändras ju traditionerna, vilket man aldrig trodde då man var liten, vissa generationer finns inte mer och vi växer upp och bildar nya. Idag är jag så glad att vi bor där vi bor, jag vill inte fira julen någon annanstans än här hemma, det är så mysigt.
Men vi har ingen renskav och pommes på julbordet, utan här blir det skinkan, kalvsyltan, prinskorven, rödbetssalladen och säkert ett kokt ägg eller två. Och julmust i glasen och tunnbröd till alltihop.
Anders sa till Theresé, innan dom åkte upp hit att nu hade vi allihop ansvaret att få Sally att tro på tomten… och det ska hon göra ända fram till hon blir 15 år, jojo, det kan bli tufft. I år, kan vi ju kanske lyckas med det, problemet är att bi inte har någon tomtemask, vi letade i alla vinklar och vrår igår, men förgäves.
Inte ens ÖoB kunde erbjuda något i den vägen. Jag letade i källaren och hittade allt annat än det jag var på jakt efter, bland annat en oöppnad Läkerolask kan ni tänka er, hur kan jag ha lyckats gömma undan och glömma bort den 🙂
Jaja, vi tror nu att vi ska kunna få ihop nåt som hon kanske blir bortkollrad av. Vi får se. När min pappa och hans syskon var små, och klättrade efter väggen, tog min farmor, resolut tomtemasken, satte den på sopkvasten och ställde upp den där ute i mörkret, och visade den för dom uppspelta barnen som då genast varvade ner… åtminstone någon minut eller två.
Nicco tror ju icket på tomten, möjligtvis skumtomtar då, så vi har inte haft någon tomte på några år, men nu så skulle vi ju haft en på lager.
Avslutar denna lilla blogg med att önska er alla en riktigt God Jul och hoppas ni alla får åtminstone en klapp och god mat att njuta av.

Mitt nya namn…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Nu har bensinmätaren i Jeepen börjat vandra igen… upp och ner, hela tiden. Jag påpekade det för Nicco igår, när vi skulle hämta upp Theresé och gänget på flyget. Jag sa att vi passerade Bermuda triangeln och därför började den att varna… Nicco sa att jag…JAG är en vandrande Bermuda triangel, jahaja, inte helt otroligt ändå, med tanke på allt som går sönder då jag är i närheten.
Är det inte p-automater som får spel, så är det som min nyinköpta mobiltelefon som, trots att jag valt ringsignaler, spelar helt random signaler så jag vet aldrig om det är min mobil som ringer eller någon annans.
Bilarna uppför sig som ufon, då allihop, Buicken, Camaron och Jeppen, uppför sig precis som dom själv önskar. Förklara hur det kan komma sig att vindrutetorkaren på Camaron, bara funkar då halvljuset fungerar… och det är inte alltjämt. Varför Buicken låter som den ska dö, då man gör en skarp vänstersväng… och Jeepen, ja den har jag ju skrivit om förut, och den är väl värre med tanke på all elektronik som finns instoppad i den.
Nä, hon har nog rätt, Nicco… mitt nya namn blir härmed: Maria Bermuda Hällsten…. Sådeså!
Det blev en trevlig tillställning igår, då man fick träffa kusiner man inte sett på över 14 år, min faster Gunvor, var det x antal man såg också, och farbror Bosse. Men det blir så, då man bor långt ifrån och inte har kvar samma knytpunkt som tidigare… farmor och farfar. Theresé hittade förresten en bild på det hus där min farmor bodde som liten, i en bok över Västerbotten, ser ju pampigt ut:
Nu laddar man för dagen idag, det finns ju en viss risk att den blir tung även fast man vet vad som kommer att hända och vad som redan hänt. Musiken som spelas, människorna som sitter och gråter, folk man knappt känner som dyker upp och beklagar… ja det blir mycket, på en gång. Och därför kan det kännas bra, då det är över och minnesstunden efteråt, brukar ju vara så mycket trevligare, då man pratar minnen, skrattar och umgås.
Jag fick blommor hemkörda igår också, denna gång från min arbetsgivare, så jag avslutar dagens lilla, med att tacka för alla blommor som folk har skickat, kommit förbi med och hängt på dörren, tack så mycket! Önskar er alla en fin fredag!

En gammal Amazon…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi gjorde ju en liten affär då vi var uppe i Malå också, vi kan kalla det ett fyra års projekt…typ.

Min farfar, ni vet, som jag sa hade en Amazon, ínförskaffad samma år som den tillverkades, 1970, och som han körde fram tills han inte längre hade synen att se vägen med, den tog sedemera min farbror över, och nu ville han lämna den vidare, så med två tidigare ägare så ska detta nu bli Niccos kommande bil, då hon tagit körkortet.

En del rost och annat som ska åtgärdas, men som sagt, tid finns det gott om och som tur var fick den stå kvar däruppe i fuse, till nästa år, vi har ju som platsbrist här hemma.

 

Umeås laglydigaste…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Jag fick då se Umeås laglydigaste människor igår kväll. Far från Ålidhem klockan nio på kvällen, ganska direkt kör det upp en polisbil bakom mig och ligger där, hela vägen ner mot stan. Då jag väldigt ofta kör den vägen och vid den tiden så vet jag vilken trafik det normalt brukar vara där, nämligen knappt någon alls, men redan vid Östra gymnasiet kunde man ana en viss skillnad.
Och sen tog man sig förbi järnvägsviadukten och sen var det stopp. Jag hade hamnat i kön där trafiklysena inte fungerar. Några åkte iväg så jag tog mig upp som tredje bil i höger körfält, men sen var det tvärnit. Vi stod så där i 5 minuter, och ingen gjorde någonting alls, överhuvudtaget.
Polisbilen låg nu i andra körfältet, snett bakom mig och jag hade tänkt hoppa ut och fråga om dom kunde tänka sig att kliva ur och dirigera trafiken, men då är man ju så där fjaskig och tänker, hm…om jag nu gör det så blir det väl grönt, och då står man där som ett fån. Nå, jag körde fram en halvmeter och vek av mot sidan så det blev en lucka för dom att ta sig fram… och se där, plötsligt tänder dom blåljusen och sakta men säkert tar dom sig ut i korsningen och börjar vinka iväg bilarna.
Vi pratade om bilar då jag kom hem, bland annat om min farfars gamla Amazon, som fortfarande finns kvar, och med tanke på vart dom bodde så kom jag ihåg en annan bil, däruppe i Malå, som jag fick se då jag satt och hängde utanför kiosken, någon gång i början på 80-talet.
Jag kommer inte ihåg bilmodellen, kan ha varit en Amazon eller en folkvagn, men det var ju inte bilmärket som var grejen utan utsidan på bilen… den var nämligen täckt av en typ av gräs, hela bilen, alltså. Och hur dom fått detta att sitta fast, det vet jag inte heller, men jag kommer ihåg vad fascinerad man blev.
Mindre fascinerad var min farfar då han och farmor besökte Umeå i deras Amazon och farfar hade fått sig en kola som han satt och tuggade på. Och det vet vi alla hur en kola kan vara, väääldigt seg, och min farfar hade inte sina ordinarie tänder kvar utan löständer och vad tror ni händer?
Jo, kolan kletar ihop tänderna då dom passerar ute på kyrk bron, han kämpar så att han faktisk håller på att köra ner i älven, innan tänderna lossnar, jojo, detta har farmor berättat ett antal gånger, men det lät ju betydligt roligare då hon talade om detta spektakel.
Apropå Malå… så vet vi att det snöade däruppe i förrgår, men snön har smält bort så vi startar upp bussen om 1½ timme, och hämtar upp Ingegerd och Jan A och drar iväg dit upp, bara för att komma ifrån ett tag, grilla till middag, dricka öl och annat och bara vara, jojmensan. Så jag önskar er alla en fin lördag, det kommer säkert vi att ha.
 

Man kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.
Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.
Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.
Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.
Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.
Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt 🙂
Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!

Har ni funderat nåt, då?

Av , , 4 kommentarer 4

 

Då var man ledig några dagar då, det känns som om det varit mycket med det jordiska ett tag nu, så ledigheten, den är välförtjänt. Jag kom hem först tjugo över fem igår och innan middagen var avklarad och kaffet kokat så höll jag på somna i soffan. Lik förbenat är jag uppe nu och det är lätt irriterande, jag har ju sovmorgon… för fasen, men säg det till den där lilla inbyggda saken, i skallen.
Har ni börjat fundera på julklappar än då? Jag har faktiskt klarat av några stycken så jag är en bit på väg. Lättast är nog tveklöst Sally, en tjej på 1½ år, har inte så stora krav, det enda tänkbara problemet är att föräldrarna helst ska få med sig sakerna hem också… till lilla Järlåsa.
En 13 åring däremot, vill ha så våldsamt dyra saker och är dessutom, säkert less på höra, att önska sig saker, kostar ingenting, och sen får dom inte riktigt vad det var dom ville ha.
Jag fick ett hemmasnickrat dockskåp av min farfar, då jag var liten, och det huset gick inte av för hackor, det var verkligen väl lekt innan det gick i graven, inte brydde jag mig om att mina kompisar, fått Lundbys dockskåp, mitt var ju inte som alla andras.
Han var duktig, min farfar, han gjorde även en spark till mig och hjälpte pappa att bygga min lekstuga, som ju faktiskt finns kvar, än idag. Men just dom här små pryttlarna som alla ska ha idag, för att vara någon, det fanns ju inte då, när man fick något så uppskattades det jätte mycket, och man kommer till och med ihåg känslan, då man fick den där grejen.
Fråga era tonåringar idag, om dom kommer ihåg sitt första par örhängen, eller dom där eftertraktade jeansen. Jag tror inte det, man får vara glad om dom tycker att mobiltelefonen dög åt dom, fast egentligen vet man att den nog inte gjorde det för det var inte en mobil i 5000 kronors klassen. Då kan man ju undra vart allt ska sluta.
Nå, julklappar kommer jag i alla fall att fixa fram, och en del kommer också att vara genomtänkta, dom är ju som roligast att få ge bort. Inte dom där man bara köper för att ha något.
Idag ska jag nog bege mig ut på en liten shoppingrunda, mat behöver vi och jag ska först skriva upp några dagars matsedel, sen får vi se vad jag hittar på. Hoppas på en bra dag för er alla!
 

Varsch jer du?

Av , , 2 kommentarer 8

 

När man pratar om tiderna som var förr så förs man automatiskt back to memory lane, vet inte riktigt hur man säger det på svenska, minnenas väg/gata, nå. Saker poppar upp, dofter, händelser, kompisar man hade och vad man gjorde.
Annica och hennes familj, som jag skrev om igår, hade ju en sommarstuga en bit utanför stan. Där var dom ju varje sommar, precis som vi alltid var uppe i Malå. Vi ringde ofta till varandra men det var inte alltid så tvärenkelt.
Vi hade en telefon, i storstugan, det hus där ingen vistas i på sommaren, förutom då det ska duschas eller gås på toaletten. Så ringde man dit var man tvungen att hitta av då någon var därinne. Sedan skulle denne någon lokalisera vart den andra människan var, som hade telefon. Och det var inte alltid heller, så himla lätt. Det finns stora ytor att vara på och det kommer ni väl också ihåg, det var inte speciellt billigt att ringa. Man fick inte prata hur länge som helst.
När man sedan skulle ha tag på Annica, så hade inte heller dom någon telefon i deras stuga, utan man fick ringa till hennes farfar, som hade huset en hundra meter därifrån, tvärs över potatislandet. Sedan fick man hoppas att han iddes gå och hämta henne, eller så fick man ringa upp, senare.
En gång då jag ringde dit och han svarade, så hörde han inte riktigt vad jag sa: Jer e a Annica? Frågade han och jag kunde nästan se framför mig hur han lutade sig fram och plirade med ögonen. Nejnej, sa jag, det är Maria, är Annica där? Sedan följde en kort stunds tystnad så sa han: Varsch jer du? Ja, jag är i Malå, svarade jag. VAA, Jer du i Malå???
Ja, då begrep jag att han fortfarande trodde att han pratade med Annica så jag höjde volymen och förklarade igen att jag inte var Annica, utan Maria, aha sa han, men det gör ingenting, jag kan prata med dig i alla fall (*suck* kan ni ju tänka er att en 12 åring tänkte). Hahaa…
Idag jobbar jag 14-21, det vill säga ett lättare arbetspass men lite tråkigare tider. Man kommer hem lagom för att höra vad familjen gjort och sedan får man gå i säng. Men å andra sidan, jag har ju sovmorgon och lite tid innan jag ska iväg och det är också skönt. Jag hoppas och önskar er alla en fin torsdag, och hallå, ta det försiktigt på vägarna, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning!

Hann mycket igår

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag hann med en del igår…känns det som. Började på Nordea nere på stan och fixade lite med konton och kort. Åkte vidare till Expo och köpte en fyrkantig kista som vi ska ha våra cd-skivor i. Sen brände jag iväg till myrorna.
Nicco ska nämligen ha en spegelvägg uppe hos henne. Vi hade köpt två paket på Ikea, med totalt 8 speglar, nu såg jag att det fann 3 paket på myrorna så hon kunde få en större vägg om hon ville. Jag fick dom billigt, 130:- för alla tre, men då hade jag noterat en trasig spegel. Dom är rektangulära, så egentligen behövdes det inte mer än två paket, men nu blev det som det blev.
Hon har till och med kommit fram till att hon bara vill ha tolv speglar så vi får helt enkelt ta upp resterande till stugan, där har vi ingen spegel alls, så det behövs…kanske.
På vägen hem ringde jourläkaren upp från ögon, han ville ändå titta och kunna utesluta något allvarligare fel på mitt öga så jag fick komma upp. Nu fick jag äntligen information som duger för mig.
Han hittade inga fel, överhuvudtaget, förutom en förhårdnad som blivit på hinnan och som inte är farligt, men kan väl göra min världsbild lite skev. Det kommer att gå bort.
Den stora blödningen jag haft i ögat, brukar oftast bero på att något hänt, men man kan ibland, utan att veta varför, få en sån där och dom är ofarliga så länge dom håller sig ute i kanterna. Min blödning kan ha berott på att ögat gav upp av all irritation från vaglarna.
Vidare så visste han inte ens att man kunde få rosacea i ögonen och det jag hittade på nätet sa inte mig någonting förutom att det stod: Har du rosacea i ögonen, ring genast ögonmottagningen. Därför ringde ju jag dit. Jag ville veta hur det isf hade sett ut.
Nu tog han reda på det, har man rosacea så drabbar det oftast bägge ögonen och det blir sår på hinnan och man får värk i ögonen. Så det uteslöts, och det var ju bra. Han frågade hur länge jag blivit ordinerad salvan, och jag sa vad läkaren sagt till mig: Jag skrev ju ut tre tuber.
Nu är det så att tre tuber kanske räcker i 2-3 månader, så den här läkaren fnös och sa att det verkligen inte var bra. Man ska inte använda den salvan mer än nödvändigt eftersom den innehåller antibiotika. Skrota den, sa han och speciellt om du inte ens tycker att den funkar. Så nu åkte den i soporna.
Sist men inte minst fick jag ju kolla trycket i ögonen, det var 17 på det ”onda ögat” och 13 på det andra. Allt mellan 9-20 är normalt, sa han. Min mamma har nämligen grön starr i ett öga, min farfar hade det också och min farbror fick akut grön starr, och till viss del är det ärftligt, men kan just nu uteslutas i mitt fall. Med andra ord fick jag bara veta bra saker även fast jag fortfarande sitter med mitt lätt rosafärgade öga och ser lite ovalt med det, men hej…det kommer att bli bra 🙂
Efter middagen åkte jag och Nicco på El-Giganten, Åke undrade om det inte skulle ha följt med en fjärrkontroll till hemma bio systemet, och se, det hade dom missat att skicka med. Vi fick dessutom instruktionsboken som dom också glömt bort.
In på Kappahl, Nicco fick en vintermössa och sedan brände vi upp på Mariehem och lämnade nyckeln till vår stuga. Mina föräldrar ska upp dit nu i helgen och nycklarna brukar vi vanligtvis lämna där om det skulle vara så att dom behöver komma sig in där, för vattnet eller strömmen eller nåt.
Släppte av Nicco på stan och åkte hem till nykokat kaffe, sen såg vi på superstars, det närmaste sport vi kan komma, och sen fortsatte Åke med speglarna däruppe. Snart så kanske dom sitter på plats.
I eftermiddag jobbar jag så det blir kanske inte så mycket gjort nu på förmiddagen, ska fixa kvällens middag, sen får vi se. Önskar er alla en fin dag!
 
 

Bonnj-vel!

Av , , 4 kommentarer 6

 

Titta vilken fin plåtburk som stod uppe i Niccos ”walk in closet”:
 
Förmodligen kommer den från Åkes farfar, han som hade kaffevaruhuset, nere i Trångsund, för länge längesedan. Jag antar att det varit choklad i den, en gång i tiden. Är det något det finns gott om i huset så är det burkar, lampor (av någon outgrundlig anledning), glas och porslinsfat…eller keramikföremål. Nå, det kan vara fint, det med, var sak på sin plats.
 
Åke berättade en kort historia igår, det var den lille drängen som för första gången skulle få komma till storstan, Stockholm, och när han kom hem därifrån så undrade nu alla han mötte, hur det hade varit, hade människorna han mött, varit snälla? Oja, svarade drängen, där sa alla: -Bonnj-vel, till mig. Haha…han hade med andra ord stigit i graderna.
 
Och nu, apropå roliga historier, så hade Chefen lite långtråkigt igår morse, jamen sa jag, du får väl berätta en rolig historia för mig då. Och det gjorde hon 🙂 Inte en riktigt rumsren sådan, men rolig. Det var munken och nunnan som var ute i en öken med en kamel. Mitt i alltihop så ramlade kamelen ihop och dog. Dom visste nu att dom inte skulle ha en chans att överleva därute och satte sig ner. Efter en stund sa munken: Ja, jag har aldrig sett en naken kvinna, tror du att jag skulle kunna få se dig utan kläder? Kvinnan gick med på det och klädde av sig, sen kontrade hon med att hon aldrig sett en naken man, och undrade om munken kunde ta av sig sina kläder, vilket han gjorde. Dom stod och tittade på varandra då munken sa: Ja du vet, den här grejen, som jag har mellan benen…den ger liv! Det uppstod några sekunders tystnad sedan sa nunnan: Jamen då tycker jag att du stoppar in den där bak på kamelen, så vi tar oss härifrån!!! Så kan det gå…faktiskt en av dom roligare historierna jag hört, på länge.
 
En Öhman kom förbi igår kväll…Brälla hade tyckt att han skulle kika in på ettan och säga till Åke att det förmodligen kommer att bli en del jobb ikväll, det ska lossas en container och i den ska nu förhoppningsvis, bland många andra saker, Öhmans bil finnas. Nu har jag hört vad det är för bil, så många gånger att jag glömt bort vad det är för märke på den…men det kommer säkert att poppa upp. Åke var snabb att tala om att tyvärr, just ikväll ska han jobba, ehhh…eller hur det nu var 🙂
 
Jag ska i alla fall iväg om en stund så frukost står nu på dags schemat och sen får vi se vad man hittar på i eftermiddag, skiner solen får man väl passa på att sitta ute en stund så man laddar upp med lite solenergi. Ni får ha en bra dag!
 
Ett tillägg…bilen är typ en fågel, som börjar på T, kan det vara en T-Bird (Åke skvallrade innan jag kom på det själv) så nu kan Öhman och Sune strömberg bilda en liten fågelklubb 🙂 The T-Birds boys!
 

Farligt med kaffe

Av , , 2 kommentarer 4

Vi blev bjudna på kaffe nerei bastun, i måndags. Monika hade fyllt år och kände sig manad, fast egentligen skulle ju vi ha bjudit henne istället, nå.

Det blev prat om kaffekoppars vara och inte vara, och att till exempel min farfar alltid drack på fat. En liten sockerbit i mitten av fatet och sedan kaffe på det, sen balanserades hela anrättningen mellan alla fem fingrarna medan det sörplades kaffe.

Birigitta berättade om en väninnan som varit bjuden på ett finare kalas. Där serverades givetvis kaffet i små fina koppar, ni vet, dom där kopparna med öron så små att inte ens lillfingret går in. Hon lyckades i alla fall klämma dit sitt finger, men sen satt koppen där den satt.

Hon fick inte lös den men klarade av att hålla sin belägenhet hemlig, under hela fikat, sen smög hon ut med koppen gömd i nåt, till toaletten och där var hon tvungen att krossa den för att ta sig loss, haha, måste ha varit en syn för gudarna.

Kontenta, kaffe är inget att leka med, speciellt inte kopparna, går inte fingret in, försök inte klämma dit det ändå, går det inte så går det inte. Men med såna koppar finns ändock en viss risk att hela alltet tippar ut om man inte är tillräckligt stark i nyporna.

Och stark i nyporna är inte jag nå längre. Jag skulle ta fram korven ur kylskåpet, tjopp så flög den över golvet, inte lyckades jag hålla den mellan tummen och pekfingret, inte kunde jag plocka ut stekpannan ur ugnen heller, det fick Åke göra, ja, vad månde bliva av detta, den som lever får se. Ha det fint!

Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se