Etikett: farfar

Nu och då

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2016 kl 10:44, 2 kommentarer

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka då man var liten.

Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

Bild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.

Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Inget raggarämne

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 januari 2016 kl 11:22, Bli först att kommentera

Nytt år, nya möjligheter, upplevelser, äventyr och annat skoj. Kan ju inte önska sig nåt mer än så 😀

Mycket trevlig kväll igår, här satt man hemma och väntade, drack kaffe, lunch, väntade och plötsligt, 25 minuter kvar innan man ska vara där, kanske dags att byta kläder, vad ska med dit, upp till Nicco och hämta, vart är sängkläderna som familjen Hällsten-Söderberg ska ha, ner i källaren, ja så där brukar det väl bli då man ska vänta in i det sista och är lite av en tidsoptimist, tur att Thord och Camilla bor nära.

Jitte och Ina stod hade det ärofyllda uppdraget att stå för fördrinken, god blandning, med gin, svartvinbärs jojk (tror jag) tonic, citron och annat. Förrätt, en skagen toast alá Helena och Mats Jonsson, med lite smått och gott på. Huvudrätt, Thord fixade ytterfilé i ugn, samt sås, sedan min potatistårta och sallad. Det satt inte dumt, det heller. Och efterrätten, en chokladmousse toppad med hallon och lakrits, annorlunda men god, inte så där söt som dom kan bli. Och den hade Brälla och Lena gjort, låt mig gissa att Lena stod för det mesta i den 😀

Jag skulle nu vara smart, igår, och laddade min ”nöd” mobil, eftersom kameran på den är så mycket bättre än den jag använder. Men snacka om skitbilder…jaja, här är några få, suddiga, bluddriga sådana, och aldrig mer ska jag lita blint på att det ska funka, utan nästa sväng kommer den riktiga kameran med:

Strax innan 12 slaget slogs grilltunnan igång och vi gick ut, där hade då Mats P Karlsson, fixat kvällsvickningen, grillkorvar i olika slag med tillbehör, det blev perfekt tajming och gott att få något att tugga på, i den kalla snålblåsten, som var.

Måste berätta en liten story som Brälla delade med sig av. Han och Fjuppe skulle ut en sväng, det var nåt nere på stan och Brälla föreslog att dom skulle ta hans Chrome Victoria och ta nåt varv. Till saken hör att Brälla hade barnbarnet med sig. Efter en stund hördes en röst från baksätet: Du farfar! Är du medveten om att vi kör i cirklar? Hahaa…ja sa Brälla, det är nog inget raggarämne i den pojken, i alla fall 😀

Jag och Åke var först att lämna festligheterna, då var nog uret strax innan 1. Innan jag gick i säng satt jag upp en liten påminnelse, vid vår innerdörr:

Ifjol, skulle ju Anders släcka lampan och trodde att det var den där knappen, men det är en ringklocka, så där stod vi mitt i natten och spanade ut genom fönstret och undrade vem tusan som ringt på, men förklaringen kom sedan 😀

Önskar er alla en mycket god fortsättning på det nya året som är alldeles nytt…för i år. Jo, så är det 😀

Så var det dags…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 november 2015 kl 10:05, Bli först att kommentera

Så var det dags för julpyntets vara eller icke vara. Jag funderade över julgranen, skulle den upp eller skulle man strunta i den, i år, eftersom vi inte är hemma just på julafton. Men jo, vi är ju hemma alla andra dagar, klart den ska upp.

Nu ville jag investera i nytt glitter, det jag har, är flera år gammalt, ihop knytt och olika varianter, så granen står på plats, med belysning, men inget mer. Ska fixa det idag. Och placeringen blev lite annorlunda, jag har klämt in den i tv rummet istället för matrummet, enbart för att vi skulle få se den oftare än i vanliga fall.

Nu är det bara katterna som kommer att bekymra mig, vad kan inte dom hitta på…med en sån där stor leksak, med massa grejer och glitter i, mm, tål att hålla koll på detta och hur det fortskrider.

När man var barn så åkte pappa ut och högg en gran, sen klädde vi den några dagar innan jul. Julen firades alltid uppe i Malå, och själva julaftonen hemma hos farmor och farfar. Det är verkligen glädjefulla minnen. Huset, lukterna, förväntningarna, alla som var där, klapparna och allt godis 😀

Ibland skotersafari över sjön, med ihop knutna pulkor och bobar, och färden gick från stugan till farfars. Det var tider, det. Och samtidigt som Ullis sa då jag var där, det är bra att barnen sedan skapar egna seder, och man fortsätter på annat plats, med dom förutsättningar man har. Inget är ju för evigt.

Och från jul till björnar, jag hann nämligen se ett klipp från AFV nu på morgonen, killen som klätt ut sig till en björn och håller på att skrämma livet ur sin arbetskompis som försvinner, springandes, i fjärran. Jag tittade om jag skulle hitta klippet så jag skulle kunna visa er, men inte. Nå, det här är ju nästan lika roligt, fast här är det inte en utklädd björn och det roliga är väl reaktionen från frun 😀

Ha en fin lördag, allihop, själv ska jag ju ut på glitterjakt och fortsätta pynta granen.

Den rättar sig inte i ledet

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 november 2015 kl 09:04, Bli först att kommentera

Mysväder…om man inte hade en hund förstås, eller andra ärenden som kräver att man går utanför dörren.

Tänker på då man var barn, sommar i Malå, och rummet som pappa gjort i ordning uppe på vinden, i deras gamla, ombyggda hölada. Den vi kallar för lon. Där kunde det smattra rejält då det regnade, så häftigt.

Eller så sprang vi ett gäng med barn, in i lekstugan, för där kunde det bullra ännu mer, då taket inte var isolerat. Regn var väl annars inget som hejdade en från att göra precis vad som föll en in. Att bada i regn, var ju också roligt, och vattnet kändes ännu varmare än det var.

Här en bild på lon:

Och en med baksidan på lekstugan, som min farfar byggde till mig då jag var liten, av hässjestångar:

Jag och Winstone var till veterinären igår, det har ännu inte hunnit läka ihop så han får testa ny antibiotika i 10 dagar, återbesök på måndag. Tur att killen inte verkar ha ont eller känna obehag, och inte bara det, tur för oss att vi har honom försäkrad 😀

Själv ska jag på omläggning idag och förhoppningsvis, får jag då veta om dom har några planer för mig. Och ja, jag ringde Folksam igår och samma som för Winstone, tur att jag har en försäkring som jag inte hade tänkt på, fast rik på den, blev man ju inte, men man tackar inte nej till sånt man får, bara för att.

Vi gick på en promenad igår, och hamnade längst garagelängorna vid Vännäsvägen. Och vi har bott och haft vårt garage där i 17 år, men jag har aldrig noterat detta, kolla in björkarna åt ena hållet:

Och åt andra hållet:

Vad är det där för enstöring, ett träd som inte ville vara som alla andra och rätta sig in i ledet, nä, här såg det ut att gå åt skogen med raka linjer 😀

Hoppas på en bra dag för er alla, att det regnar, gör ju ingenting, för vi är ju som dom vackert brukar säga, inte gjorda av socker 😀

Glassigt värre

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 april 2015 kl 08:15, 2 kommentarer

Vi snackade lite om glass igår, och det kanske faller sig rätt naturligt, vi går ju inte bara emot sommaren utan även glasstider. Glass är gott, det hjälps inte, men det är lite som med lördags godisets vara eller inte vara, eller var det fredagsmys eller vardagssnask.

Man är uppvuxen med att godiset åt man på lördagarna, och detta efter lördagspengs utdelningen ägt rum. 2 kronor, som sedan höjdes till hela 5 spänn. Ville man ha glass då, så fick man ta av lördagspengen.

Ibland hade mamma glass hemma, och då var det allt som oftast ½ liters paket, ni vet, dom där man skulle dela med 100 procents precision, brorsan skulle ju inte få en millimeter mer, det gick ju inte. Och vid ett tillfälle hade mamma glömt bort att jag fyllde år…jag med, och då brände hon iväg på cykeln och kom hem med en present, sen bjöd hon in grannen och vi fick fika med pinnglassar till. Ja, och jag var nöjd med det 😀

Sen var det alltid kalas då vi åkte upp till Malå och stannade för incheckning hos farmor och farfar, där vi hämtade nyckeln till stugan. Inte alla gånger vid ankomst men mycket ofta och annars, nån av alla andra gånger då vi dök in där, så fick man frågan om det kunde smaka med en glass.

Så försvann hon ner i skattkammaren (källaren) och hämtade ett Big pack tre smakers, och plockade fram rånstrutar och sedan fyllde hon dom, en efter en, och ibland hade hon strössel att avrunda med, det var lyx alá farmor det.

Och jag kommer ihåg att Konsum hade ett 2 liters glass med smakerna päron eller jordgubb (är osäker på jordgubb men jag gissar det) och tvärs över paketet stod det mjukglass, den var jättegod och som gjord för att fylla i egna strutar. Men av någon outgrundlig anledning så försvann den ur sortimentet.

Glass kan man nog prata om i evigheter, hur dom såg ut förut, vad dom hette, priserna, smakerna, jamen alla umebor äldre än 45, måste ju ha käkat världens godaste mjukglass på torget, ni vet, den med blåbärssmak. Nicco sa att det finns idag med, men jag har för mig att just den jag menar, försvann, och dagens är av annan karaktär, men jag ska ha det osagt, det var flera år sedan jag köpte en mjukglass på stan…kanske 20 år sedan…typ.

Men jag tycks minnas, att jag och Åke skulle köpa en mjukglass med blåbärssmak, och då fanns den plötsligt inte längre, utan då fick vi ta vanilj, och strössel till om man ville ha.

Nåja, på nåt sätt känns det ändå som om det var bättre förr, om vi snackar glass, idag finns dom i parti och minut, oftast väldigt dyra och 50% av glassen är egentligen godis. Men godis kan ju vara gott, det med, ibland 😀 Och nu måste jag ju avsluta med bilden jag haft ute förut, picture this: Jag och Tina i Torrevieja, för 11 månader sedan och vi var sugna på en glass med havsutsikt…den var också väldigt god och väldigt stor 😀 Ha det fint allihop!

Ägg/skala/äta…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 april 2015 kl 08:38, Bli först att kommentera

Vi snackade om ägg, igår, me and my husband (hus band, hm…) och konsten att skala ett ägg och hur man skalar, har att göra med hur man tänker äta det. Åke hade fått ett tips att man skulle lägga ägget i en duk/servett eller annat följsamt material, och sedan skulle man rulla ägget så skalet går sönder i molekyler.

Det har jag aldrig testat och tänker att det skulle bli väldigt smuligt och kanske svårt att få alla bitar att följa med till soporna, finns ju knappt nåt värre än att få äggskal i munnen, det slår ju till och med kaffesumpen.

Min kära pappa och farfar, hade alltid en bordskniv och med ett rätt riktat hugg, så tog dom av toppen på ägget, som värsta samurajerna, och topplocket gröptes ur med skeden och resten av ägget sattes i äggkopp.

Själv knockar jag äggtoppen en gång i bordet sedan använder jag insidan av tummen för att ta bort skalet, då får man oftast med sig stora sjok av skal, om det nu inte är såna där ”kuliga” ägg där hälften av innehållet följer med skalet. Och äter jag i kopp så tar jag ju bara av toppskalet.

Men det finns säkert andra sätt att göra detta på, vi äter ju några ägg per år, här i Sverige. På svenskaagg.se kan man läsa följande: Normalt sett äter svensken i genomsnitt drygt ett halvt ägg om dagen, eller knappt 207 ägg per år. Under påskveckan ökar svenskarnas konsumtion av ägg med det dubbla, då konsumerar vi totalt 2000 ton ägg. Under påskaftonskvällen kulminerar äggkonsumtionen, då beräknas det gå åt sex miljoner ägg i timmen. Slutcitat

Och givetvis, med detta sagt/skrivit om ägg så googlade jag runt lite också och hittade just sättet att skala på, då man rullar ägget, ingen duk används dock, kolla in:

Och här är ett annat sätt:

Och med detta äggsnack lämnar jag er och önskar er förstås, en trevlig påskafton!

Vi brer ut oss…och sprids

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 december 2014 kl 06:18, 2 kommentarer

Fick några fina julklappar igår med, bland annat ett litet fotoalbum med släktträd längst bak, och fotografier, som Theresé ordnat:

Mamma och pappa:

Farmor och farfar:

Mormor och morfar:

Mina syskon, och en liten sammanfattning:

Och bilder på äldre släktingar, finns också med.

Jösses vilken spridning vi har, eller hur 😀 40 barnbarn, på båda sidor, vi sprider oss som en löpeld, kan man tro.

Fick höra då jag kom hem från jobbet att nu har katterna lyckats med konststycket att riva ut vattenbaljan utför källartrappen, den som står där för att dom inte ska klösa på kattluckan på nätterna, jodå.

Theresé föreslog att vi skulle ställa dit Anders karta med öl, jo hejsan, fort hade dom burkarna rullat utför, nä här krävs ett helt artilleri, tror jag. Nu ställde jag dit en STÖRRE balja, tyngre också då den rymmer mer vatten…jag kommer aldrig att ge mig, tjurig som jag är 😀

Och om katterna kommer att ge sig…mja, osäkert. Här lade Eloise beslag på min väska som råkat hamna på golvet…dom inmutar ALLT, i sin väg.

Ha en fin dag, allihop!

Något annat oförklarligt hände igår kväll…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 april 2014 kl 08:03, 2 kommentarer

Fick mig ett gott skratt igår, skulle ut med Winstone, klädde på mig och som tur var, det absolut sista jag gjorde innan jag gick ut genom dörren, var att ställa upp skorna som stod på golvet, upp på skohyllan. Guess what…dom skorna jag ställde upp var aningens omaka, jag hade nämligen satt på mig två olika par skor, hur kan detta vara möjligt, frågar ni er säkert, och då ska ni veta att jag ställer mig själv, samma fråga *skakar på huvudet*.

Nåja, det var ju tur att fadäsen upptäcktes innan jag gått iväg på långpromenad, eller hur, å andra sidan kanske inte folk tittar på andras skor, utan dom hade stirrat mer om man kommit barfota, i den här kallblåsten.

Det påminde mig om den tiden då jag jobbade på VärsåsVillan, granne med ryska villan ute på Teg. På övervåningen satt det ett gäng med datakillar, dom höll på utveckla något inom programvaror och det var lite hysch-pysch om det där, en dag fick dom celebert besök, jag vet, jag satt ju därinne på mitt kontor och både såg och hörde.

Mannen som kom, var någon som jag absolut inte, hade trott skulle pyssla med något som dom höll på med. Han såg ut som Jesus, lång rock, en stor trä käpp, hittad ute i buschen och sedan gick han i Jesussandaler, barfota, och detta mina vänner, var mitt all snöglopp och kyla. Han såg verkligen malplacerad ut, men jag tänker mig att det var en något excentrisk person, kanske mycket pengar undanstoppad som skulle plöjas ner i killarnas projekt, bara en gissning från min sida, men luften och tankarna är ju fri, eller hur, han var, förresten från England, om nu det kunde ge någon väsentlig förklaring 🙂

Något annat oförklarligt hände igår kväll, ja jäklar, Nicco städar sin klädkammare, därinne finns en lucka i hörnet:

Den öppnade hon och fick syn på en ihoprullad sak, med en tidning på ena sidan och hopknuten på bägge sidor…vad kunde nu detta vara. En skatt…en hemlighet som förvarats i huset sedan det byggdes…silver…spännande!!! Hon sprang upp efter den och vi la den på bordet:

Sen ville hon att vi skulle upp och se om vi hittade mer därinne, detta är alltså ett trångt utrymme mellan yttervägg och innervägg.

Jomen visst, hon hittade något mer, men det lämnade oss i huvudbry…kolla bara, på framsidan detta:

Och på baksidan:

Någon har gjort sig omaket att sitta och klippa ut bokstäver och siffror och limmat ihop, men vad 17 betyder alltihop??? Kan det ha att göra med Åkes farfars affär, kaffevaruhuset, att göra, höll dom på med gambling där, men kolla vinstsummorna, enorma, för att vara på den tiden, och garantivinst, hm…

Sen kom Åke in och han fick äran att öppna den hoprullade saken… och det var just inget annat än en hoprullad sak, en mattbit, men det måste ha legat något i den, varför var annars ena sidan igen satt av tidningspapperet, precis som om det inte skulle få falla ut, vi måste nog röra om lite i sågspånet däruppe.

Ett skrivbordsunderlägg stod där också…

Ja jösses, varför ställer man in en sån där, vi fattar nada??? Önskar er alla en häftig fredag!

Janne, stolt far…mor!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 mars 2014 kl 07:54, Bli först att kommentera

Jag förstod det här… Åke har Vasaloppet i blodet…han hoppade upp ur sängen strax efter 7, redo för uppställning, skulle säkert vilja styrka sig med både blåbärssoppa och kanelbulle men det finns inte här hemma, däremot en slät kopp kaffe.

Det är lite God morgon Sverige/melodikrysset/Svensktoppen, över Vasaloppet, inte så där jätte intressant men tv:n står på och pratet finns i bakgrunden, en del lustiga deltagare brukar dom kunna få tag i och intervjua, nå, den här dagen kommer nog att passera i maklig takt, lite hundpromenader och hey… jag vet vad jag kommer att göra:

DISKA!!! Är det såna här gånger man skulle haft diskmaskin, eller. Haha, men jag är van diskare, det brukar gå i ett huj så är det gjort, det jobbiga är att diskstället inte rymmer allt på en gång utan man måste fördela diskningstillfällena eller torka allt emellan varven.

Brälla och Lena hade med en fin bukett:

Samma med Kerstin & Jan B:

Och kolla, ”Kul-Janne” & Ingegerd hade pimpat buketten:

3 barn var också här, Brällas 2 barnbarn, Elliott & Philippa, samt Alma, ett kusinbarn. Så det blev lite snack om relationer, mormödrar, mostrar, morbröder och fastrar och hur man är släkt med varandra.

Efter mat och efterrätt, samt fördrink, öl/cider och en liten rackare till kaffet, så satte Jan B armarna i kors över bröstkorgen och frågade mig hur Brälla kunde vara farfar, han tyckte inte att åldern stämde, men sa han, med stolt uppsyn: Jag är i alla fall farmor, jag!

Hahaa… farmor, det var en överraskning minsann, men han kom rätt snabbt på att han sagt fel, men det var ju inte så konstigt när det blev lite mycket, släktskapssnack 🙂

En mycket trevlig kväll, Winstone och Nicco blev hemma, och fick tillbringa kvällen en trappa upp, Nicco har jätteont i halsen och ser inte så kry ut, så det bjöd emot att åka till Bjurholm. Däremot fick Åke och Winstone en tripp dit upp, då dom skjutsade hem Andy.

Jag och Winstone hakade på då gänget skulle hem, så vi såg till att dom tog sig i rätt riktning… haha, nä, dom klarade sig alldeles ypperligt själv, vi också, för den delen. Önskar er alla en trivsam söndag!

Jag slängdes ner i källaren…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 december 2013 kl 08:26, 2 kommentarer

Jag har aldrig smakat på så kallade Mozartkulor förut, men igår så testade jag en, och jag slängdes direkt ner i källaren hos min farmor och farfar, som bodde i Lainejaur/Malå.

Nu slängdes jag inte ner i källaren för något dumt jag gjort och det skulle vara straffet, nähä, det var inget straff att vara därnere heller 🙂 Det var ju där farmor förvarade alla sina godsaker.

Jag och kusin Anna har tillbringat många långa stunder där, ibland smög vi ner mitt i natten och andra gånger smög vi bara ner, kunde även kasta pil därnere, så då hade man ännu en anledning att vistas där. Mozartkulorna är ju en blandning av nougat och marsipan/mandel massa och det fanns det minsann gott om i deras källare, hm… i alla fall ett tag.

Så här i jultider så kommer det förmodligen alltid att poppa upp minnen från förr, då man var barn och firade sina jular hos farfars, det var roliga jular, många kusiner som träffades, vi åkte skoter, tittade på jullovsmorgon och servades samtidigt av farmor med nybakt tunnbröd och te. På kvällarna kunde det vara livat i trappan då vi åkte madrass utför eller så var vi ute och terroriserade grannarna, haha… en gång hade jag och Anna klätt ut oss i päls och högklackat.

Vi plingade på hos min farfars bror, Elof och hans fru Olga. Vi bröt på tyska och låtsades att vi fått motorstopp en bit bort och undrade om vi fick låna telefonen. Hon såg misstänksam ut men bjöd in oss och vi visades till telefonen, då brast vi ut i skratt och avslöjade bluffen.

Vi barn fick inte det traditionella julbordet hemma hos dom, och det var vi så tacksamma över, kanske är så idag också, att just julmat inte faller alla barn i smaken? Vi fick minsann renskav och pommesfrites, underbart gott, och det var verkligen en festmåltid, dom vuxna däremot, fick nog skinkan och allt det där andra som hör till.

Här är min lilla farmor och farfar… tyvärr finns dom inte med oss längre, inte i livet men givetvis genom minnena, där lever dom alltid kvar:

Önskar er alla en trevlig andra advent!

Etikett: farfar

Nu och då

Inget raggarämne

Så var det dags…

Den rättar sig inte i ledet

Glassigt värre

Ägg/skala/äta…

Vi brer ut oss…och sprids

Något annat oförklarligt hände igår kväll…

Janne, stolt far…mor!

Jag slängdes ner i källaren…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se