Etikett: död

Upp på hästryggen igen!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

5 år…det har gått fort, känns det som. Fast då man tänker tillbaka, på tiden strax före och efter, pappas olycka som ledde till hans död, så kändes det då…som om dagarna masade sig fram. Det var väldigt stökigt, många frågetecken, hur skulle man göra, vad gjorde man, och varför…

Men i efterhand måste jag ändå säga att det man brukar säga, ni vet, tiden som läker alla sår, det stämmer. Han är borta, och han är fortfarande saknad, men livet är uthärdligt, man går vidare, oavsett och man får acceptera att det är som det är.

22730481_10155743235746585_307429086212816224_nSen är väl människan förunderlig, man har en tendens att förtränga eller ”glömma” bort, lägga åt sidan, sånt som känns tungt, som gör ont, eller bara är smärtsamt. Och det är väl tur, att det funkar så. Annars skulle man väl aldrig ge sig ut på nya äventyr, ni vet…upp på hästryggen igen!!!

Precis som med våra tallar…man glömmer bort, varje år, hur j-vla mycket barr dom innehåller, och hur tungt det är att kratta upp dom, Men då det är gjort, så är det gjort, och sedan glömmer man bort det, tills man står där, nästa år igen 😀

22555147_10155743153481585_6988268530934883353_nHade ett lunch förslag till Nicco härom dagen…en höstsallad, lite barr, några kottar, ja ni fattar, sånt man kan hitta härute, förstå vad gott! Och framför, billigt!!! 😀

Jag har tillbringat morgonen i telefon, är inte riktigt klar än, sjukvård, tider som ska ändras och dubbelcheckas, jag väntar på bord och stolar, som DHL ska köra ut, men med tanke på vår roliga adress, så kände jag mig nödbedd att ringa och förvarna. Som ni vet, så heter vår brevlåda och adress, nåt helt annat än vad den egentligen skulle heta.

Infart från Timotejvägen och inte Blomstervägen 43 som brevlådan heter, fast den står inte på Blomstervägen, och 49 är siffran på huset…fruktansvärt förvirrande. Dessutom funkar det INTE att slå in Timotejvägen 49  på nån GPS, den adressen finns ju inte…fast vi bor där, hahaa… Nä, Ettan hade varit lättast, faktiskt!

21768081_10155675224416585_1034651519683049996_n 22042371_10155670392926585_8938670085644766550_oJaja, jag får väl se om dom dyker upp, eller dyker in, innan 11 ska det då vara levererat, hoppas jag.

Lite snö föll igår, men den var väldigt tillfällig. Gick ut med Winstone jätte tidigt i morse, bara för att kunna sitta hemma och vakta på leveransen. Kul att se att här, var det bara en blötfläck kvar av nedfallet, men hundra meter bort låg frosten kvar på grusstigen och det var lätt halkigt. Detta borde innebära att där vi bor, på Ettan, har vi lite varmare än övriga Västerslätt…men så trevligt 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Kunde ha fått oss en till hund…

Av , , Bli först att kommentera 12

Den här helgen har gått fortare än dom vanliga…speedade helgerna, förstår inte det, så gammal är jag inte…än 😀

Vi åkte ut till I20 skogen igår där Winstone fick träffa en jappe kompis, PomPom, det gick bra, får man väl säga med tanke på hur lite hundar Winstone träffar. Han är ju lite moppsig av sig.

IMG_2289 IMG_2291 IMG_2293 IMG_2297 IMG_2304 IMG_2307 IMG_2314 IMG_2316 IMG_2324Sen kom det en Golden valp med en fostermamma, även det en Golden, förstås, och det gillades väl inte så där jätte mycket, av Mr W. Det roligaste var då vi skulle åka och vi öppnade bakluckan så Winstone hoppade in, och då tänkte valpen haka på 😀 Vi kunde ha fått oss en till hund, med andra ord.

Idag är det 4 år sedan pappa somnade in, tänk vad längesedan, egentligen, och ändå så skulle jag kunna tänka tanken att han skulle kunna komma gåendes över gården, med sitt leende på läpparna, och det känns som en vecka sedan.

Konstigt är det också då dom som gått bort, inte åldras längre, men även om jag i ålder, växer om dom, så kommer dom alltid att vara äldre än jag…skumt. Min morbror är en av dom. Han dog 27 år gammal, men i mitt huvud är han fortfarande 10 år äldre än jag, fast jag har vuxit om honom med råge.

Kan ha att göra med att man själv stannar i en viss ålder, och därför säger man att ålder bara är en siffra, och det måste man ju hålla med om, att det stämmer. Medan såna som blir bitter och grympy, förmodligen är i ”rätt” fas med sin ålder, lite tråkigt, och ännu tråkigare för dom som blir så. Som fastnar i det negativa och retar sig på precis allt. Men men…

Avslutar med att önska er alla en trevlig söndag och denna bild tillägnar jag min pappa!

IMG_20160803_232211_187

Den är död…mycket död!

Av , , 2 kommentarer 9

Tandläkarbesöket igår, resulterade i en kommande rotfyllning, påbörjas imorgon. Nå, jag överlever, min tand är förmodligen redan död…jättedöd, så jag känner inte av den. Tandläkaren sa när jag bestämt vad han skulle få göra med den, att det bästa, är att få använda sig av så mycket originaldelar som möjligt, och det är säkert sant, så då kör vi på det.

I övrigt så bjöd naturen på en uppvisning igår, fin mörkblå himmel, kontraster, blixtar och lite dunder, men regnet, missade jag/vi, där vi var, haha…

2016-08-02 15.00.55 2016-08-02 15.10.51Fast vi fick sällskap av glass sugna fjäderfän:

2016-08-02 15.03.06 2016-08-02 15.03.26 2016-08-02 15.04.03 2016-08-02 15.09.58Apropå fåglar, så tänker jag att skatorna och kajorna är rätt så otacksamma djur, här matar vi dom med talgbollar och nötter, egentligen avsedda för dom mindre fåglarna, fast dom större roffar åt sig. Och ändå så måste dom sitta i vårt lilla mini smultronland samt bland jordgubbsplantorna, så några smultron eller jordgubbar, blir det inte över till oss…tack för den…Televerket!

Dom amerikanska blåbären är då på gång, och det ser ut att bli en del, i ena busken, den andra…noll bär. och min kära tomatplanta, som kommer från den där tomatskivan, har producerat, en hel tomat…liten som en druva, men den kan ju växa till sig, om ingen naturkatastrof, inträffar…WOW! Vilka gröna fingrar man har 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla!

13479855_1080308235391364_619662017_nFotograf: Niccolina Lundmark Hällsten

Vi fick med en fripassagerare

Av , , Bli först att kommentera 12

När vi startade från Umeå i förrgår, så noterade Nicco en fripassagerare…en harskrank, som placerat sig i taket, vid in och utgången. Där satt den så självsäkert och stilla, att vi sa, efter 3 timmar, att den där, den är nog död…mycket död.

IMG_1284Efter ytterligare 3 timmar, skrattade vi och sa att den kanske bara är skendöd, men hur tusan kunde den sitta kvar?

8 timmar från start…jag slängde upp ett getöga, och tror ni inte på tusan, den hade förflyttat sig, tjugo centimeter från ursprungsplatsen:

IMG_1331Och sedan flaxade den iväg och satt sig i fönstret, just innan Järlåsa och nu, ja, så är den antingen en nyinflyttad Järlåsabo, eller så slutade den sina dagar som kattleksak, vi lär då aldrig få veta 😀

Vi tog den lilla Silveradon, till Heby och gick på en loppis där.

13599829_10154292594436585_674929272579229756_nJag köpte en ishink, och Åke hittade ett par skor alá Björn Borg och ett par serietidningar, dom kan vara gott att finna i bussen.

Sen satt vi mest ute hela dagen och flyttade runt stolarna efter solen.

Nu har Theresé, Nicco och Åke lämnat jag, Sally och djuren. Dom ska åka in till Ekerö, söder om Stockholm ooch hämta en möbel som Theresé köpt. Vad jag och Sally ska hitta på, återstår att se. Och ikväll blir det bilträff, typ Gammliastuk, fast i nåt som heter Nifsta…ja, inte Knivsta, fast det ligger i samma område 😀 Ha en fin dag, allihop!

IMG_1377

The time has come…

Av , , Bli först att kommentera 7

Tid och att veta vad klockan är, hur långt det är kvar till en speciell dag, hur lång väntan kommer att bli, och vad man kan göra under…tiden. Hur viktigt är det att veta egentligen, varför behöver man en tidsuppfattning, ingen vill som sväva i ovisshet.

Vad kan nu föranlett denna tidsbetraktelse, jo, jag pratade med Ulla igår, en bloggkompis, och vi kom in på ämnet tid då vi snackade om människor som blir sjukskrivna, vissa på en längre tid, och jag kan ju relatera till just detta, då jag för 14 år sedan, blev just långtidssjukskriven.

Allt började då med en fruktansvärt ond fot, inget jag sökte hjälp för, utan gjorde som dom flesta gör… resonerar med mig själv och tänker att det där, går över. Men så blev jag kallad till en årlig hälsoundersökning via min dåvarande arbetsgivare, och jag nämnde i förbifarten, att jag hade ont under foten.

Hon sa att hon skulle meddela läkaren detta och jag fick komma dit efter någon dag. Han kollade, klämde och tjopp så hade han sjukskrivit mig…i 3 veckor…say what??? Jag förstod verkligen ingenting, utan blev totalt överraskad, hemma och sjuk… så länge.

Nå, jag kom på återbesök, och inget hade blivit bättre. Mera kontroller och klämmande där han kom fram till att mitt onda sitter i ryggen. Därifrån snurrar det sedan på med remiss till röntgen…jättelång väntetid, efter det, magnetröntgen, ännu längre väntetid, däremellan kotknackare, som inte vill göra ett dugg, innan det är utrett vad som är fel.

Mera besök och tjollrande…så det gick…nästan 2 år, fattar ni, och egentligen blev jag inte hjälpt någonstans, inget som kunde åtgärdas, och jag kommer så väl ihåg, då man summerade tiden jag varit hemma, jag tyckte att den tiden, blev verkligen bortkastad.

För hade någon talat om för mig, hur länge jag skulle vänta, på än det ena och än det andra, så hade jag gjort något under tiden. Men då du inte vet, om du nästa dag, ska skickas iväg till nåt ställe eller bli uppringd och utkommenderad till någon specialist, så väntar man snällt och bidar sin tid i tron att det kommer att hända…snart. Jo tjena!!!

Idag ser det nog annorlunda ut, det får ju inte vara hur långa väntetider som helst, inte heller får en läkare sjukskriva en människa och bara förlänga sjukskrivningen så där, utan att något görs under tiden.

Och tid och tidsramar, vill man nog ha, och detta pratade jag och kusin Anna om i förrgår. Då handlade det inte om sjukskrivning, utan om döden. Vill man veta hur lång tid man har, eller somna i sömnen? Ja det senare alternativet vill nog dom flesta av oss sluta på, men för dom anhöriga, är det nog eljest.

En sån gång blir det mycket av det där man aldrig hann säga eller göra, att någon bara lämnar och utan förvarning, man tröstar sig ju med att det är ju så där man vill dö, men…det blir ju en sån gång då man faktiskt inte, vill ha en tid, utan leva och dö i ovisshet. Ja, nä, jag ska inte trassla in mig mer i detta, utan göra frukost istället, det ni…trodde ni inte va 😀

GÄÄÄSP, vad snackar hon om???

003

Ha en bra dag, allihop!

Duger det?

Av , , 2 kommentarer 12

I och med vår schema förnyelse så jobba jag idag förmiddag, lite krångligt då man haft kvällspass, men det är inte alla dagar som ser ut så här. Känns aningens drygt då man dessutom inte föll till ro och somnade förrän 12 och skulle upp i ottan. Men hey, jag klarar mig 😀

Det blev en kvällsfika igår och här blev jag smått överraskad, kolla in brödskivorna:

001

Vad hände??? Olycka i bageriet…glömde dom bort tiden…gick kaveln sönder, frågorna hopar sig och en utredning kommer att göras inom en snar framtid. Eller ja, där överdrev jag lätt.

Vi kom att prata om bröllop, testamenten och så vidare, jamen hur blev det nu, sa Åke, du sa ju att vi skulle skriva ett testamente. Ehhh, nä, sa jag och såg frågande ut, vadå testamente, det vet jag inget om. Och av vilken anledning? Nopp, det visste han inte.

Vi klurade vidare en stund och sååå, kom jag på vad det kunde tänkas vara, vårdnaden om Nicco, om jag skulle knalla vidare 😀 Hahaa…ja då var det ju det då. Bäst att snabbt ordna ett sådant, vi reser ju imorgon…*knåpaknåpaknåpa*

002

Vad tror ni, duger det? Och till er som inte redan visste det, jag har ensam vårdnad om henne, men ingen av oss vet egentligen varför. Att jag var det till Theresé, kommer jag ihåg att socialtjänsten tipsade om, och det var för att det skulle vara lättast med en ensam vårdnadshavare, så behövdes bara en underskrift om det gällde skola eller annan kontakt med myndighet. Om det hade med min ringa ålder att göra, vet jag inte heller.

Och gissningsvis så skrevs det så även med Nicco då, eller om det blev så automatiskt, jag har ingen aning. Men lite snurrigt är det allt, då man ska förklara varför bara min underskrift krävs, fast vi är gifta och bor tillsammans. Nå, nu har jag fixat det…eller hur var det nu, jag låter det vara osagt 🙂

Önskar er alla en fin tisdag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Felsökning avslutad

Av , , 2 kommentarer 11

Jobbardag idag med, men sen är jag ledig i dagarna tre, härligt. Jag var verkligen död igår, då jag kom hem och gick faktiskt i säng redan tjugo över nio (hade kunnat göra det åtta också, om det inte varit för att det hade känts löjligt).

Åke hade hjälp av Niccos kompis Johnny, igår, med bussen, och se, Åke hittade felet, efter alla om och men… det var nåt med gasreglaget, även fast han tittat på det förut, men tydligen gick det inte att se annat än om nån satt och gasade, medan en annan kollade.

Alltid positivt, detta blir ju lite billigare att fixa än att måsta lämna in den på en verkstad, dessutom har ju dom flesta varit inne på skit i tanken och det hade varit värre, tanken är väl undangömd under ramper och annat, därbak i garaget, dessutom inbyggd i en trälåda… nå, nu löste det sig, till det bästa, för ovanlighetens skull 🙂

Sedan for dom och fixade pizza lagom till jag kom hem från jobbet och det passade ju alldeles ypperligt, slutkörd som jag var.

Vi såg på nyheterna i fredags, om en liten kossa som stannat i växten… detta händer tydligen någon gång då och då, och för det mesta brukar dom kossorna avlivas, men den här skulle få vara kvar. Men hallå, jag sa till Åke, visst måste det väl vara därifrån mjölken kommer som fyller dom där små 3dl:s paketen…eller vavava??? 🙂

Och detta apropå absolut ingenting… jag vet inte varför kossan poppade upp i skallen just nu, men jag tänker inte undersöka saken vidare utan sätta igång med min frukost istället så vi får höras vidare sedan, ha en fin söndag, allihop!

009

En osalig ande, eller vad?

Av , , 6 kommentarer 10

 

Nu har jag kollat synen… det var rätt så intressant, måste jag säga. Optikern visade, förklarade och gjorde till och med lite mer saker, så där bara för skoj skull, överkurs, och för att visa vad mitt brytningsfel kan ställa till med.
Jag har brytningsfel på vänsterögat och nu hade det gått från -1 till -2 och det var ett rätt så stort hopp. Men inget jag tänkt på, överhuvudtaget, men det beror ju på att det andra ögat kompenserar felet, men det är också därför, jag brukar lägga igen vänsterögat då jag läser på kvällarna, innan jag somnar, för då brukar det köra ihop sig.
Med mina nya glasögon kommer jag att se bättre än vad många gör, han sa att om man kan läsa den minsta raden, så är det överkurs, och det gick hur bra som helst. Så nu ni, kommer jag att se mer, än dom minsta detaljerna, moahaha…
Jag hade kollat in några bågar då vi var dit i lördags, och ett par Converse bågar, hade jag fastnat för, jag hade helst velat ha ett par svarta, men dessa fanns bara i blått, men med en detalj på sidan, nämligen ett streck i orange… så jag kunde inte låta bli, det fick bli dom.
Jag sa till Nicco i lördags, att jag kollat in ett par Converse, som jag trodde att jag ville ha (ja, vi pratade om glasögonen så jag trodde att hon hängde med i diskussionen), hon fnös och sa: Men hallå, ska DU, ha Converse??? Nä, jag får inte ha det, men du ska köpa det.
Jag fattade inte riktigt vad hon menade först, men så plingade det till i boxen, hon trodde att jag pratade om tygskorna och såna, kan jag lova, att jag ALDRIG kommer att köpa till mig själv. Jag skulle aldrig betala flera hundralappar för några tygskor som man kan nöta sönder på ett ögonblink. Nicco har visserligen såna, men dom är köpta för en billigare penning, men jag kan fortfarande inte tycka att det är ok skor att ha.
Tina hade igår en undran över Jan A:s (numera ”kul-Jannes”) teori om vad som försiggår i vårat hus och med alla saker som händer runt omkring. Jo, det är så här, att vi för X antal år sedan, köpte en liten annorlunda prydnadssak, och vi vet inte alls vad den ska användas till, kolla på dessa bilder:
Huvudet kan alltså skruvas av och det ser ut som om man ska hälla ut något genom den, eller ha för rökelser… ja, vi vet inte. Jag hade lagt ut detta för några år sedan på bloggen och en kvinna/tjej, kommenterade och skrev att detta mycket väl kunde vara en urna, som man använder sig mycket av i utlandet, och då förvaras ju askan i den tills man hittar en lämplig plats att strö ut den på.
Och nu menar ”Kul-Janne” att det kanske ”spökar” lite, då vi har den i vår ägo… jojo, jag har till och med erbjudit, här på bloggen, folk att köpa den av oss, men ingen har nappat, är dom månne rädda för den, eller bara totalt ointresserade?
Ett tag var jag sugen på att gräva ner den i blomlandet på ”gammgården”, men så sa jag, tänk er hemska tanke om alla blommor dog och det började osa död och förruttnelse där då, nä, det ville jag inte medverka till, så den hänger fortfarande med oss här hemma, och om det var en osalig ande i den, tycker jag den ska krypa tillbaka dit och bara njuta av den värme vi kan erbjuda och vara glad åt att den slipper ligga nergrävd… sådeså 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se