Etikett: begravning

Man räknar inte med det…

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag skrev ju förut att människan är som gjord för att gena och ta den närmaste vägen, och så lär det förbli. Men varför tar inte stadsplanerare in det i bilden?

Här till vänster, ser ni tallarna på vår gård, och kyrkan mitt emot, jag står cirka tjugo meter från ett övergångsställe, har det bakom ryggen alltså.

Foto1204

Inte alla men väldigt många som bor på Blomstervägen tar ju givetvis den rättaste vägen och där råkar det idag vara en häck, planterad:

Foto1205

Kunde dom verkligen inte ha kostat på sig några stenplattor och gjort en snygg liten genomfart där, så slapp det bli nertrampat? Det hade väl inte kostat så mycket.

Igår vart det fullt upp, jag följde med Tina på ett ärende sedan bjöd hon på en Sibylla lunch, vi hämtade Winstone och sedan fick han följa med mig upp till mamma på en kaffe. Spurtade iväg och trodde att jag skulle hitta kattsand inne på ÖoB, den jag brukar köpa, men det var väldigt tomt på alla hyllor där, ja dom håller ju på att lägga ner stället.

Kön till kassan ringlade sig halvvägs genom butiken så egentligen kände jag en viss förnöjsamhet då jag kunde passera kassan lika fort som jag klev in genom dörren, jag hittade inget av intresse.

Snabbsväng ut med Winstone, lämnade han hemma och blåste iväg till Blomkiosken och köpte tre handrosor till begravningen idag.

004

Och slutligen in på Ica och handlade till middagen som jag sedan åkte hem och fixade till…puh!!! Ja jag tog inte helg, då heller, halv åtta på kvällen fyllde jag skurhinken och gick ner i källaren och torkade golvet och trappan, jag hade dammsugit därnere på morgonen, men sen…tog jag helg 😀

Vi såg en väska som säkert ett barn har tappat, hängandes på lilla träbron över ån:

Foto1209 Foto1210

Ganska fint ute, då det inte regnar eller kommer annat nedfall från himlen. Önskar er alla en fin lördag!

Foto1197

Kan sandpapper vara lösningen?

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag skrev ju det då vi hade pappas begravning, att det är ju egentligen synd, att man träffas så här på minnesstunder efter en som avlidit, och det är ju för det mesta jätte trevligt. Man träffar människor man inte sett på år och dar och som man inte håller någon direkt kontakt med, och man vet, att den man är där för att minnas, också hade velat deltaga i levande livet och inte bara andligt.
Men då har vi det där med vem som skulle orka samordna något liknande, vart skulle man komma överens om att träffas, många bor ju på andra platser i världen. Vem skulle kolla att tiden och platsen passar flertalet, och hur skulle man få det att gå ihop, i slutändan.
Nja, då blir det nog övermäktigt, ingen har tid, fantasi eller kreativitet att utföra det, och allting fallerar. Minnesstunden efter Åkes moster var på Vingen, eller hotell Vännäs, som det så vackert heter idag, och det var en trevlig stund, mycket prat och sorl, och mysig omgivning, så tiden gick fort och plötsligt var det dags att åka hem och fundera om man verkligen skulle behöva fixa någon middag.
Mamma ringde och undrade om jag kunde komma och hålla henne sällskap på kvällen så jag åkte upp dit efter att ha snabbätit ett litet grillspett. Och jag blev väl där till halv tio, någonting.
Sen, då det blev dags att kvälla, så lyckades Maria med det mest otroliga konststycket att halka på köksgolvet (hon var barfota, och Nicco har frågat flera gånger tidigare hur fasen hon lyckas slira och halka hela tiden), ja, jag vet inte jag heller, hur man lyckas med det, men det gick, jag lovar.
Jag skulle valla in katterna och få ner dom i källaren, och det gick precis som det alltid brukar gå, Enya är det inga problem med, men Eloise hon går in i köket och när du vänder ryggen till så försöker hon smita in i tv rummet igen, och det var exakt så hon gjorde igår också.
Jag tvärvände och skulle sätta upp foten för att hindra henne att gå tillbaka, och när jag gör det så flätter den andra foten upp och jag landar obönhörligen på svanskotan, utan att hinna ta emot mig med armar eller annat… det var inte skönt.
Det gjorde till och med så ont att jag inte fick fram ett ljud utan jag låg bara där och försökte kolla om jag skulle kunna röra på mig eller inte. Enya kom upp från källaren igen och nosade mig i håret, hon undrade förmodligen om jag hittat på någon ny lek. Eloise satt som en stenstod i tv rummet och gluttade.
Nå, jag tog mig upp, och katterna gick ner i källaren, men jag visste att detta skulle jag förmodligen få känna av ordentligt, och oh ja, det gör jag. Jag kunde inte ligga på rygg och inte är det skönt att sitta eller försöka ställa sig upp heller… så går det, när man har halkiga fötter, får väl klistra dit nå sandpapper under hälarna så det inte händer igen då 🙂
Och en sån där händelse har jag ju skrivit om tidigare, då jag halkade genom hela köket, fast då stod jag ju kvar på fötterna, och drämde in kaffekoppen i dörrlisten, och Eloise låg därunder och väntade på att bli insläppt i tv rummet men hon försvann ju som en oljad blixt då jag kom farande. Mjo, så man skulle ju kunna tro att man hade lärt sig nåt, men icket.
Önskar er alla en fin lördag!
 

Ok, jag bjuder på det :)

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Vet inte om jag törs berätta det här men… ok, jag bjuder på det. Efter en hektisk förmiddag på stan, igår, med diverse inköp, både inför nyår, där jag och Åke fick årets sista uppgift… att stå för fördrinken, och sedan en tur upp på Kvantum och handlade så folket här i huset kan föda sig nu under helgen, då jag jobbar.
Och avslutade med att skotta gården, puh, så kröp jag in i ett par mysbrallor, som jag inte haft på ett bra tag. Såna där man knyter längst ner vid fötterna, och som har lite fladder över sig.  
Så skuttade jag runt i dom resten av kvällen, hade lite ärenden upp till Nicco, när jag servade henne med Ipren, saft, glass, och ja, sånt där man ger till en sjukling. Jag tyckte nog allt att det var nåt som inte stämde… runt ena benet, men jag skänkte inte det en tanke, förrän jag satt däruppe i hennes bäddsoffa och pratade med henne.
Det kliade på benet och jag satte ner handen och känner helt plötsligt en klump i benet, jamen, say what, vad är detta??? Jo, mina vänner, det kan jag tala om vad det var för något… Åkes kalsonger, hahaa… ja, inte dom han använde sig av för tillfället, utan där har dom förmodligen (jag kan nog lugnt påstå det eftersom jag INTE brukar låna hans kalsonger) hamnat där då jag tvättat kläder, och sedan har dom blivit kvar därnere i benet.
Ja, vilken tur, sa jag till Nicco, att jag inte brukar använda dom här brallorna utomhus, tänk er tanken att man varit inne på en affär och helt plötsligt kryper det ut ett par kallingar på golvet… en syn för gudarna.
Eftersom jag nu jobbar i helgen så ska jag försöka fixa fram några glas till dessa fördrinkar vi ska göra, så det kan mycket väl bli ett litet besök på Expo idag, sen ska jag skjutsa mamma på Ålidhems hälsocentral, hon lyckades ju bränna ovansidan på foten, då hon gjorde en maträtt i lergrytan och när hon skulle ta ut den ur ugnen så hällde hon innehållet över foten. Så det har varit en del omläggningar, men än så länge ser det bra ut, då blåsan håller sig hel.
Jag ska även ringa på begravningsbyrån och dubbelchecka en beställning jag gjort, det är nämligen så att en av Åkes mostrar har dött, och det är begravning nästa fredag. Återigen blev vi varse om att ingen lever för evigt och inget ska man heller ta för givet.
Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!
 

Så kan det gå

Av , , 2 kommentarer 5

 

Så var man uppe med tuppen. Jag vaknade av ett metalliskt ljud och låg och funderade hur tusan katterna hade lyckats få till ett sån skräll och vad det kunde vara. Jag gick bet på den uppgiften, klev upp och upptäckte att två figurer som hängt fast på en sån där krok som man bara klämmer fast på kaklet, hade lossnat och låg nere i diskhon, jojo, så kan det gå.
Igår morse, när jag kokat oss kaffet, däruppe i stugan, så klämde jag fast termosen med vänsterarmen (eftersom jag fortfarande har svårt att hålla fast saker med den handen) sedan tog jag kopparna i den högra och gick ut ur bussen. Tar mig halvvägs ut på gräsmattan så smäller det till och termoslocket gör en flygtur på tre meter och en del kaffe kommer upp ur termosen, likt lava och stänker ner handen. Nu hade jag tur som inte släppte hela termosen för då hade jag fått allt kaffe på benet istället. Alltså tala om det…så kan det också gå om man heter Maria 🙂
Begravningen var riktigt fin och lite ovanlig, faktiskt. Min moster tyckte om dansbandsmusik och det spelades två låtar med dragspel, ”i dina guldbruna ögon” och ”du är min man”. Och visst är det väl så att en begravning är tillräckligt jobbig, och allt behöver därför inte gå i moll. Sen sjöng en tjej, två låtar, bland annat ”there´s no tears in heven”, mycket fin låt och väldigt duktig sångerska.
Nu har jag två önskelåtar som dom gärna får spela på min begravning, nummero ett, Dave Edmunds med I hear you knocking:

 
 
Och tvåan, Creedence Clearwater med Bad moon rising:

Ena riktiga kändisar, och två andra träffade vi på vägen hem. Brälla stannade av i Åmsele där vi stod och väntade på vår middag och Fjuppe mötte vi efter vägen, och han kan konsten att missa en hel buss han 🙂

Nu önskar jag er alla en fin dag, vi ska ju köra skogscruisingen och har bokat in plats till Jan A och Inge-Gerd, så nu har vi draghjälp med frågorna 🙂

Divigt!

Av , , 2 kommentarer 6

Tur att det finns solglasögon, fast jag ska villigt erkänna att man känner sig lite divig, då man sitter med såna på sig, inomhus… och inte bara på dagtid utan även klockan nio på kvällen. Men det är skönt för ögat då man dessutom, är väldigt ljuskänslig, och inte blev man mindre känslig för ljus med sk-ten man har i ögat. Nå, det är då på bättringsvägen.
Jag såg på secret millionaire, i tisdags. Där hade vi en kille i tjugotre års åldern som åkt på en ögonsjukdom som gjort honom blind, han var otrolig som människa, efter att ha försökt ta livet av sig, kom han på andra tankar, han läste på universitet, har svart bälte i karate osv. han motiverade även andra som också var blind. Han sa till denne hemliga miljonär, att om du erbjuder mig min syn tillbaka, så tackar jag nej.
Det kanske man inte förstår då man hör det, men att vara blind för honom, har säkert öppnat hans ögon för livet, på ett annat sätt. Jag hade tänkt börja med att beskriva honom som duktig, men kom på att det är precis en sån mening, som ingen handikappad vill höra.
Man anpassar sig efter sin livssituation, och gör det bästa man kan av den. Man är inte duktig, man är en överlevare, man kan göra mer än man tror, men det är inte alla förunnat att klara av svåra saker, men lyckligtvis så finns det ändå många som orkar, vågar och kan, kämpa vidare. Vi är alla duktiga på andra saker, på vårt eget sätt. Så därför ska jag inte sitta här och klaga över mitt onda öga, det kommer att bli bra.
Ikväll, efter middagen, så tar vi bussen och kör upp till stugan i Malå, det är begravning efter min moster, imorgon, så då är vi på plats. Sedan åker vi hem, direkt efteråt. Det känns inte som om det är så mycket att göra däruppe, nu. Dessutom, om ni inte har koll på det, så är det den årliga skogcruisingen som Nailheads anordnar, på lördag:
Den ska vi inte missa.
Önskar er alla en fin dag!

Jag vill tacka televerket!

Av , , 2 kommentarer 3

 

För tre dagar sedan fick Åkes pappa en återbetalning från Telia, på 288:- eller nåt sånt. Ok, även om han inte längre är i livet så är det ju pengar som ska in i dödsboet. För två dagar sedan fick han en räkning från Telia, på 350:-, och det är väl nu man kan undra varför, dom inte kunde kvitta dom första pengarna med denna räkning??? Nu försvinner dessutom 50:- i hanteringen då det är vad man får betala för att lösa in postgiro på banken, eller hur? Tack för det televerket!
 
Vår dator har återigen, trots rensning av virus etc., skickat ut nya skräpmejl till mina kontakter. Jag kommer dessutom inte längre åt kontakterna så jag kan ta bort eller redigera dom, usch vad irriterande. Nu fick jag en länk med ett tips från Jan A, igår, och där råddes man att bland annat byta ut lösenordet och det är nu gjort.
 
På windows live blablabla, fick man rådet att ladda ner deras gratis antivirus program, tänkte att jag kunde testa det men där blir man ju också varnad för att det kanske inte är säkert, då struntade jag i det. Jag har köpt ett program som är nerladdat till datorn, och det är nåt amerikanskt tjosan. Köpte det för ett år sedan.
 
Fick ett mejl från dom i förra veckan där det stod, väldigt finstilt, att dom nu om en vecka skulle dra 275:- från mitt kreditkort, för att få ytterligare ett år med dom. Men aldrig, jag hade då inte sett att det var något man skulle måsta betala en gång per år, så jag tackade för mig och sa upp sk-ten. Tycker inte om såna där saker då det ska dras automatiskt, det blir en helt annan sak om man först blir tillfrågad, och helst med större text så man inte missar meddelandet.
 
Idag är det begravning, och därför kommer Theresé och Sally upp hit om 1½ timme, ifall planen går som dom ska. Det ser ju ut att vara lite oväder söderut. Då är jag glad att vi har -20 grader idag, istället för mera snö, fy vad less man håller på att vara. Tur att det går fort då det väl sätter igång att smälta.
 
Och med dom orden önskar jag er alla en fin dag!
 

Prästen fick en munk

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Kupan kom och tog alla möbler vi ställt fram i huset, bra, då får vi lite mer plats att vara på och det blir lite mer överskådligt. Dammsugaren startade när jag kom hem igen så det är tydligen inte bara människor som kan drabbas av utmattnings syndrom, utan även hushållsapparater 🙂
 
På väg hem från huset gick jag in och köpte lite fikabröd, prästen skulle ju komma efter middagen och berätta lite om vad som kommer att hända under gudstjänsten (begravningen av svärfar), och jag tänkte att lite kaffe med tilltugg, kanske skulle passa.
 
När vi ätit middag så visade jag Nicco, vad vi skulle bjuda på till kaffet…Nicco tittade på påsen och sedan sa hon –Munkar…ska du bjuda prästen på munkar??? Det lät som om hon tyckte det var opassligt, och jag ska villigt erkänna att jag hade inte en enda tanke på vad själva fikabrödet hette. Nå, inte kan ju det spela någon roll.
 
Men då hon nu sa så, så började jag fundera på vad jag skulle servera kaffet i, vi har ju burit över alla ”vanliga koppar till huset, så jag öppnade skåpet och allt jag såg var döskallekoppar, hm…men då jag sa det till Nicco så såg hon, längst upp i skåpet, några kvarglömda koppar, så det fick bli dom, som ställdes fram på bordet. Man vet ju aldrig vad olika människor tycker och tänker, och man kanske ska hålla sig lite neutral till att börja med.
 
När det sedan var kaffedags så kunde jag ju inte låta bli att säga vad Nicco sagt om munkarna till en präst, då skrattade hon högt och sa, ja men nunnorna kanske var slut, så det fick bli munkar. Och inte var hon nå eljest, mot för alla andra, en helt vanlig människa med humor, och glimten i ögat. Åke visade henne till och med skelettet på toaletten, innan hon gick och då skrattade hon ännu högre och sa att det där hade hon då aldrig sett förut, en döing på toan.
 
By the way, så hann vi också visa henne urnan, och hon trodde nog att det faktiskt kunde vara en sådan, och apropå att gräva ner den i någons blomrabatt, med risken att all grönska blir svart, så tyckte hon att man kunde lägga in urnan i kyrkomuren, tydligen något man gjorde med små barn som var ovälsignade (rätta mig om jag har fel).
 
Det var den dagen, i stort, idag är en ny sådan och säkert med nya utmaningar. Jag ska ut med Kerstin, det vet jag, sedan upp på Mariehem och dricka kaffe med morsan, det vet jag också, ett bankbesök klockan två men sen…är allt ett oskrivet blad. Nä, nu ljög jag, vi ska också träffa dom ska jobba med huset, kvart över fem ikväll, för att säga vilka tapeter som ska upp vart, och vem som köper vad…typ, men sen, så vet jag inget mer. Önskar er alla en bra tisdag!

UTSLUT

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu är jag färdig…utslut. Begravning, minnesstund, loppis prylar, bakning och pricken över i:et, plockat fram julen, puh!!!

Så här ser det ut nere i lokalen just nu

Det finns skridskor, böcker, ett par barnskidor, nya vantar, leksaker, gammal kamera i väska, högtalare till dator, keyboard på stativ som går på ström and so on….

På fikabordet kommer det bl.a att finnas morotssockerkaka, mjuk pepparkaka, chokladbollar, saft, kaffe m.m till i pincip självkostnadspris, 5:-/sak, bra va.

Så välkomna imorgon med "stor" plånboka, laddad med pengar men helst i mindre valörer, vi kommer att ha väldigt bra priser, jag lovar.

Adressen är då Vallmovägen 36, sväng in så ni kommer emellan Preem och granngården på västerslätt, fortsätt förbi första hyreshuset på vänstersida så siktar ni in er på det andra huset på samma sida och där, längst bort ligger lokalen.

Ha en fortsatt trevlig fredag så syns vi förhoppningsvis imorgon 😀

Slutspurten

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Inte så stor viktnedgång igår, -0,4kg, men det var minus. Nu går vi in i slutspurten då det bara är en vecka kvar så om jag vill vinna några pengar får jag ta mig en snål vecka 😀
Nä, ärligt talat, jag gör detta för min skull, inte för pengarna, men jag sa till Åke igår, nu är det väl ändå läge för att vi skulle få lite flyt på sakerna, lite ingifter och inte bara utgifter. Hade jag sett på denna kurs med enbart tävlingsinsikt, så hade jag inte gått och styrketränat eftersom musklerna väger mer än fettet. Men då hade jag säkert varit tillbaka på ruta ett, efter en inte allt för lång tid. Jag föredrar att bli av med det onödiga, en gång förr alla, då får det väl ta tid då.
 
Idag är det begravning, inget man önskar att gå på, men det känns rätt att göra det. Vi var gud föräldrar till hans son. Inte för att det idag betyder någonting, Jennifer undrade nämligen varför dom dels fick välja själv, vilket inte vi fick, och varför dom valde oss. Jag sa att det är mest en kvarleva sedan länge tillbaka, om föräldrarna dog så fick gud föräldrar hjälpa till med dom kvarlevande barnen. Nu får ni rätta mig om jag har fel. Så när Tex och Pirjo, valde oss som gud föräldrar så fick vi mest ta det som en komplimang, att dom skulle ha litat på att vi hade tagit hand om deras son. En fin gest av dom.
 
Ikväll blir det till att baka inför morgondagens loppis, ställa i ordning alla saker därnere och sedan ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara andas…skönt!
 

Ni får ha en bra dag och förhoppningsvis en regnfri sådan, det enda jag är tacksam över, när det gäller regnet, är att detta regn inte kom som snö, för hur tusan hade det då sett ut?

Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se