Etikett: barnet

Lön för…Lien for casa rosada…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag får bara konfirmerat att jag har ett energifält runt mig som påverkar allt elektroniskt som jag rör vid, och nu kan även Nicco bekräfta detta.

Min mobil, och nu spelar det ingen roll vilken av dom i ordningen, uppför sig precis som dom vill. Igår hittade jag en inspelningsgrej, man säger vad man söker och vips, så har den en länk till ditt svar.

Jag försökte med allt möjligt, men mobilen gav bara svar att den inte förstod vad jag sa, eller så fick jag en länk till nån sida som inte ens jag begrep mig på, så fick Nicco testa, och det vi ville ha reda på, var ingångslön för kassabiträde, och detta var svaret hon fick:

003

Moahahaa…ja exakt vad vi var ute efter, eller not!

Tilläggas bör, att vi förstod efter ett tag att den var inställd på engelska, inte konstigt att den inte begrep nåt, inte vi heller 😀

Många av er har säkert en sån där förinställd sak som ger er förslag på ord ni skriver i till exempel, sms. Ja, jag har då det i alla fall och får dom mest häpnadsväckande förslagen. Jag skrev imorgon och den tyckte att jag skulle skriva morfin…vadå morfin, vart fick den luft ifrån?

Den kan välja ord som du ofta skriver, sa Nicco, fast njaee, jag vet inte ens om att jag skrivit ordet morfin, en endaste gång. Och som Tina undrade, vem tusan är det som lägger in dessa förslag, från början, och hur tänkte dom?

Ibland dyker det upp text på displayen som föreslår saker jag aldrig bett om, jag har för tusan inte ens rört mobilen. Och andra gånger poppar det plötsligt upp annat som jag inte förstår mig på, men det mest fantastiska är väl att jag bara sitter bredvid mobilen, jag behöver inte hålla i den 😀

Och nu, apropå fantastiskt, Sally, ni vet, vårt barnbarn som är 5 år. Satt uppe hos Nicco och dom tittade på nåt gammalt barnprogram som Nicco tydligen sett då hon var liten. Hon förklarade snabbt för Sally att det där barnet, hade nån magisk grej för sig, och kunde börja brinna. Inte i dåligt syfte, utan det var då en egenskap som jag hoppas var bra.

Och Sally säger då, det är ju fantastiskt, att det där barnet kan brinna!

Niccos youtube tips, kolla in klippet, ni kan dra fram till 2.00 minuter

Hahaa…Nicco tyckte det lät så roligt då hon sa det och jag förstår det, man undrar vad som rör sig i en femårings huvud, förmodligen fantastiska saker med mycket fantasier. 

Ha en fin fredag, allihop. Själv ska jag snart ut med hunden, kanske skulle kolla om vi har ett par trudjen i garaget, fast nu överdrev jag lite, så mycket snö ligger det väl ändå inte på backen, även om det är lite vitt.

 499047441-funny-Minions-number-math-darkBild hittad här

Jag undrar (ovanligt då, nä)

Av , , 2 kommentarer 4

Man säger ju om man har 1 katt att den tror att den övriga familjen också är katter och av den anledningen drar den hem råttor för att bidra med födan.

Men vad händer då, till exempel nu då Theresé och Anders väntar hem en baby någon gång i Juni, och dom är ju dessutom ägare till katten Diesel. Vad kommer han att göra då babyn kommer?
 
Se den som en familjemedlem, ta barnet i nackskinnet och bära iväg med den, klämma ut ”kattbarnet” genom kattluckan för att lära den att söka upp sin egna föda, eller se den som en rival och börja märka ut revir?
 
Vi väntar med spänning.
 
Ps. det är av den anledningen vissa säger att man ska ha minst två katter, då får dom lära varandra hur man ska bete sig och bevarar därmed sina instinkter. ds.

Första barnet, ett test.

Av , , 2 kommentarer 2

 

När jag nu ändå var inne på det här med barn och hur vi vuxna beter oss mot dom, ibland. Så kom jag att tänka på när Theresé var liten. Om eller rättare sagt när, hon föll eller gjorde illa sig på något sätt så sa man alltid, nämen det där gick ju bra, det är ingen fara, och du klarade det där.
 
Det gjorde vi för att vi trodde att hon då inte skulle jaga upp sig och tro att det var något farligt, alltså för att trösta henne på något sätt.
 
I vuxen ålder har hon sagt till oss att hon inte trodde att vi brydde oss om henne då vi sa så, att det var precis detsamma om hon gjorde illa sig eller inte för vi negligerade det. Där ser man vilka fel man kan göra. Men som jag svarade Helen igår, det första barnet blir en test, man föds inte med vetskapen om hur man ska gå tillväga med att fostra eller ta hand om barn.
 
Men som tur är så har hon ju sagt det och nu har vi vetat det då det gäller Jennifer. Alltså kör vi inte den metoden med henne, utan gör hon illa sig så bekräftar vi det på ett helt annat sätt.
 
Sen är det ju också så, fast man ibland inte tänker på det sättet, att jag kan ju inte tala om för någon annan, hur ont den människan har, det är ju deras smärta. Jag kanske tål peppar medan någon annan grinar över lite salt. Vi är ju så olika.
 
Min kusin, Anders, för att ta ett exempel, tålde inte pepparn, när han vände på morteln för att se vad som var i den när farmor nyss hade krossat svartpepparkorn :D, men han blev nog en erfarenhet rikare.
 
Ha en bra dag!