Ibland blir det inte som man planerat, och mitt skryt om att göra Lucia choklad igår, gick i stöpet. Inte för att något hände, men jag blev bara lat, och sedan var det försent 😀

Vissa omständigheter gjorde också att det inte blev nåt firande hos ”gammbossen” heller, inte på den tid vi sagt, däremot efter mitt arbetspass, så det blev kvälls tårta, jojomensan. Hon har en jättefin lägenhet och jag sa till henne, att det syntes på lång väg att hon satt ribban för övriga boende, då hon har en liten kristallkrona, hängandes på balkongen…ja, och en annnan i sovrummet, ska det vara så ska det vara. Fin lampa i köket med:

Det var flera som var hos Annika och firade henne och det pratades, bland annat om träd, där fanns en trädkramare och en som var lagd åt andra hållet, ja inte trädhatare kanske, men som kanske inte gillade alla träd på, eller i jorden 😀

Jag påmindes återigen om träden på förskolan Klumpen, där Nicco gick. Och det fanns ju som en lämplig kulle att åka skrana från. tyvärr, rätt ner mot en del träd. Runt trädstammarna lindade ”fröknarna” skranor för att dämpa smällarna då barnen kom in på fel väg och landade mot träden.

Det blev önskvärt att få kapa ner, åtminstone ett eller två av träden, som verkligen var i åkriktningen. Det skrevs eller ringdes till Kommunen, med förhoppning om att det var nåt som kunde göras. Svaret dom fick från Umeå Kommun, var egentligen inte ett svar, utan en fråga: Vet ni hur lång tid det tar för ett träd att växa upp?

Jag kommer inte ihåg riktigt, vem som gjorde vad, men jag tror att jag skrev/mejlade till kommunen och ställde en annan fråga, om dom visste hur snabbt ett barn skulle kunna bryta ett ben eller arm, om dom krockade med trädet. Men den frågan fick förbli, obesvarad…hm, dom kanske tyckte att den lät sarkastisk.

Tipset dom fick från kommunen, som åtgärd, var att gräva en grop framför träden, så skulle dom inte kunna åka in i dom, alternativt, förbjuda barnen att åka skrana…oj, vad smart, varför hade ingen annan tänkt på det…*suck* Vad jag vet så fick dom fortsätta försöka linda saker runt stammarna för att undvika större olyckor. Ännu större *suck*

Tina ringde igår, då jag höll på göra mig klar för prommis med Winstone. Vad gör du, frågar hon, jo jag står och försöker sätta på mascaran, svarade jag och vi fortsatte prata, medan jag gjorde mina ögon, jag vandrade runt, vi pratade mer och sen kunde jag banne mig inte, hitta mascaran, borsten höll jag i, men vart tusan hade jag ställt själva kletet??? Jag letade, och jag lyfte på saker, jag kollade på golvet, jag var så säker på att jag faktiskt ställde ifrån mig den i badrummet…och ja, jag hade rätt, till slut återfanns den, här. Uppe på uttaget, bredvid badrumsspegeln.

Varför gör man så där, ställer saker där man aldrig annars brukar göra det, bara för att man är distraherad av annat??? Så ologiskt och osmart, men jag vet, for a fact, att jag inte är ensam om detta fenomen 😀

Ikväll ska jag på glöggafton, på arbetstid, hur många får göra det 😀 Ska bli trevligt, kul med variationer och sen gör jag helg…igen. Önskar er alla en trevlig torsdag!