Ja nog är man lite knäpp alltid, då man sitter uppe nu, fast Niccolina har studiedag och därför behövde ju inte jag heller kliva upp på morgonen. Men det är som förgjort, då Åke kliver upp då vaknar även jag. Tänkte, jag stiger väl upp då och tar en kopp kaffe med honom och går i säng igen, men det funkar aldrig det heller. Jag kan inte somna om, utan jag gav upp och gick och tvättade håret istället.
Har tänkt åka och kolla läget hos Annika idag och fixa det där anställningsbeviset som a-kassan vill ha, så dom får ordna till sina papper och att det kanske kan bli lite ordning till slut.
Vi har bestämt att jag ska jobba mina 16 timmar, dom sista fyra dagarna varje månad, på det viset så drar vi ut på dom där lovliga 75 dagarna som man får stämpla upp, betydligt längre än vad det skulle ha blivit om jag jobbat en dag i veckan. Tji fick dom (som har kommit på detta idiotiska system) och för Annika eller för min del så spelar det ingen roll hur vi lägger upp mina arbetsdagar. Det enda som är synd är att när tre veckor har passerat så får man ägna första dagen till att komma i kapp, mycket kan hända under dom arbetsfria dagarna, så man får lov att uppdatera sig.
Vi såg på blåsningen igår kväll, det är sällan, numer, som dom har en riktigt rolig blåsning. Enda gången jag skrattade hjärtligt, var då bilen delade sig på mitten och man fick se killens min, den var bra. Men ingen kommer i närheten av ner släckningen av Expressen huset med Peter Settman, den blåsningen var obetalbar. Hade ögonen kunnat ploppat ut ur skallen så hade dom gjort det på Peter den gången.
Konstigt ändå att sånt där ska roa en så mycket. Vi såg på AFV i helgen också, och många gånger är det ju människor som lurar andra eller skrämmer upp dom, jag sa till Åke, visst är det knepigt att vuxna människor ska tycka att det är kul att lura andra, man är som ett barn men det är kanske det som är meningen, utan såna saker blev man väl alltför tråkig och grå.
Kom ju onekligen att tänka på när jag jobbade tillsammans med Sussie på dagiset. Vi jobbade i köket och det hände väl ibland att hon var lite sen. Jag började alltid med att plocka fram brödkorgarna och ställde upp dom på matvagnarna samt förberedde frukosten. Denna morgon hade jag med mig en gammal ”raggarsvans” och ett snöre. Knöt fast svansen uppe i skåpet där korgarna stod och tryckte in svansen när jag stängde skåpet. Sedan gluttade jag ut genom fönstret för att kolla in då hon skulle komma småspringandes.
När hon dök upp så stod jag och var strängt upptagen med att röra om i gröten och skära upp pålägg, hon sa själv att hon hade tyckt att det var konstigt att jag inte ställt fram korgarna, det brukade vi väl göra först av allt. Nåja, hon ställer sig på tå och sliter upp skåpet och ut åker svansen i en rasande fart, hahaha…hon blev rädd vill jag lova, synd att man inte hade en kamera och filmade alltihop.
Näpp, nu ska jag ta mig en frukost, Niccolina ska få fortsätta sova, enligt egna önskemål så då får hon väl göra det, med risk att hon sover i flera timmar. Ni får ha en bra dag!
Senaste kommentarerna