Dom visade nu på morgonen, en dokumentär om ABBA, och det hjälps ju inte. Dom kan spela, snudd på, vilken låt som helst, och man kan den utantill…åtminstone i huvudet 😀
Man stod och showade med en låtsas mick och hade satt på sig den där röda fällen, som alla moppeåkare hade på 80 talet…jisses! Vilka avtryck dom satt…
Ja ni som läser min blogg och har gjort det en längre tid, vet ju att det var såpass att jag och min bästis Annica, trodde att det var ABBA som startade upp ABBAs konserver, typ tonfisk eller inlagd sill. Och det bar sig inte bättre än att jag blev jätte sugen på att prata med antingen Agneta eller Anne-Frid så jag tog sonika telefonen och ringde det nummer som stod på en ABBA burk.
HÄR finns den bilden
Jag undrar om killen som svarade, än idag, kommer ihåg det telefonsamtalet. Jag frågade om Agneta var där…öhh…han lät frågande, så då ville jag veta om kanske Anne-Frid var i faggorna…lika tyst i luren som innan. Han kanske letade febrilt i minnet om dom hade nån där, på kontoret, som hette så 😀
Här hittade jag bilden
Vi, jag och Winstone, gick längst Tvärån igår och där bland allt oklippt gräs och blomhav, fanns den här träbänken.
Knäppte ett kort på Winstone som vilar lite:
Nicco trodde inte att han hoppat upp frivilligt…meh, han ser väl cool ut…eller…
Senaste kommentarerna