Dom var inte goda, men…
Jag är lite små förtjust i Digestive kex, men namnet till trots, digestive = matsmältning, så är dom inte så nyttiga, med allt socker dom innehåller.
Nå, då såg jag att det faktiskt finns sockerfria digestive, och jag köpte ett paket. Väldigt enkelt att ta till en kaffe där på eftermiddagen, om man har lite bråttom och behöver energi.
Ja, jag vet att det förmodligen inte är världens nyttigaste kex även om dom inte innehåller socker, inte heller palmolja, men det finns sötningsmedel i dom, och en del fett. Men men, man kan inte få allt, alla gånger 😀
Vad jag egentligen skulle komma till, utan att försvara mitt val av enkla mellanmål, var att dom inte är goda, utan socker. Haha…fast det lustiga i kråksången, är, och då tänker jag på min bortgångne ingifta morbror Sam. Att dom är begärliga.
Efter att ha testat 3-4 stycken under ett par dagar, så måste jag säga att dom duger, gott och väl. Sen är ju både socker och salt en smakförhöjare, och det känns direkt, då nåt av det saknas. Men nä, det gör ingenting, jag gillar dom här nu.
Vart Sam kom in i bilden, har jag skrivit om förut, men jag kan ta det igen. Vi hade handlat på den lilla Ica lanthandeln dom hade i Springliden, 3 kilometer från vår sommarstuga, en sommar för längesedan.
Jag köpte med en påse med kakor, som vi kunde ha att bjuda på, lite random så där, gott att finna. Nu visade det sig att just den där kakpåsen, legat i hyllan ett tag, utgånget datum, sen långt tillbaka och dom var INTE goda.
Det blev den dagens snackis, runt kaffepannan, däruppe vid elden. Och alla ville naturligtvis smaka, även fast dom visste att dom inte var goda. Så kom Sam ut, och funderade vad samtalet handlade om.
Och även han, ville testa. Han åt en…tuggade, såg finurlig ut. Han tog en kaka till, pulade in den i munnen och körde runt den där innan han svalde. Mm, sen tog han ännu en till kaka och gav till hunden, sedan provade han en till åt sig själv och ännu en till, när han stack ner handen i påsen för sjätte gången i ordningen så sa han, mjaaa, inti f-n var dom goda, men begäääärlig (med betoning på ä:et).
Här en bild på Sam, som ligger ute på en Facebooksida som heter foton och minnen från Malå. Jag vet inte vem fotografen är:
Håller på vara dags att förbereda morgonpromenad med den nyblivne 7 åringen:
Det är Nicco som fotat…för snart 7 år sedan, då. Visst ser ni på nedersta bilden att han är en krigare 😀
Ser ut att vara väldigt halkigt ute, så det blir med broddar på skorna. Såg aningens bättre ut på promenaden igår:
Senaste kommentarerna