Personlig fototriss

Av , , 14 kommentarer 4

Den första bilden är på min bil, kan väl inte bli mer personlig då den till och med har mitt namn på sig 🙂

Sedan fortsätter jag med en bild på en del av min personliga samling av filmstjärnor, långt ifrån alla har fått en egen plastficka:

Och avslutar söndagens fototriss med en högst personlig väska, införskaffat av dotter Theresé:

Mera personligt, hittar ni här: fototriss.blogspot.com/

Jag vann…

Av , , 4 kommentarer 8

 

Hej och hå, man tog sig upp i morse också, fast det kändes drygt. Betydligt roligare är det då man vaknar mitt i natten, kisar på klockradion och ser att det är flera timmar kvar innan man ska upp. Då kan man kura ihop och somna om.
Idag vet jag inte vad det blir, igår kokade vi kola, löste melodikryss, var upp på centrum två gånger och läste i en bok vi lånat på biblioteket…av Henning Mankell. Vi var egentligen ute efter Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb, men det var så lång väntelista på den så det var inte ens lönt att ställa sig i kö.
Ja, så spelade vi på hästar också. Chefen köpte sig en Harry Boy och en andel, själv tog jag bara en andel. Hur det gick för hennes Harry Boy, vet jag inte än, men det blev 5 rätt på andelslotten, men vad hjälpte det då det inte vart någon utdelning.
Åke spelade förra helgen och fick in sju rätt, en på hans andelslott och en sjurättare på Harry Boy, summa summarum, 1000:-, inte mycket men väl en vinst. Igår blev det 6 rätt, men då ska 70:- delas på 10 stycken, hm…jaja, man kan inte vinna alla gånger.
Kom ihåg vårt första bredband, det måste ju snudd på, vara 12-13 år sedan. Jag hade suttit vid datorn och ramlat över en sida på ett spel på, typ tetris men lite nyare variant. Det tyckte jag var skoj, och *tjopp* så stod det att man skulle skriva namn och adress, det var en typ av tävling. Njae, tänkte jag, vaddå tävling, man kan väl inte tävla om man inte betalat något.
Men jag fyllde i uppgifterna och se, jag vann andra pris. Det plingade på dörren och där hade jag ett paket. Jättekul tyckte jag, öppnade paketet och vet inte om jag var så begeistrad av min vinst, längre. Det var en halvårsförbrukning av bindor och tamponger. Till saken hör också att jag under 13 års tid tagit en p-spruta vilket innebär att jag inte behövt såna produkter under all denna tid. Håhåjaja, så kan det gå…om inte haspen är på. Nu ska jag käka frukost, önskar er alla en lugn och skön söndag!

Hjälp…någon?

Av , , 4 kommentarer 5

Vi lyckades nästan, men bara nästan, med dagens melodikryss. Saknar titeln på en melodi som Charlie Norman klinkade på piano, någon som hörde den och vet svaret? Ska börja på S, vara på 8 bokstäver och fjärde är ett R och dom två sista ST. Kan det vara smartest?

Vi är inte säker men tror att melodins titel är på engelska. Tackar för eventuella svar, på förhand!

En buse

Av , , 2 kommentarer 9

 

Sally är en rackarunge, kolla bara in minen:
(Kortet är taget av mamma Theresé)
Det är nämligen så att när dom var här sist, så hittade hon fjärrkontrollen till vår tv, och har nu lyckats få till en inställning där den stängs av, efter ett antal timmar, nå det är ju bra och hittills har det bara hänt tre gånger.
Man får dessutom en förvarning, i nedre hörnet på tv:n står det: 4 min , sedan 3 min, 2 min, 1min och *poff* så blir rutan svart. Theresé trodde i alla fall att det var Sally som lyckats med detta, vem vet.
Apropå Theresé så ringde hon för två dagar sedan, hon tyckte jag lät konstig då jag svarade och jag var tvungen att berätta att det tog en stund och var lite krångligt, vi har nämligen telefonen i…och håll er i nu, garderoben.
Ja, sa jag, i och med detta med IP telefonin, så skulle det kopplas in därnere i källaren, där vi har övrig utrustning, och då funkar inte vårt gamla telefonjack, det vi har i hallen.
Så nu har Åke dragit upp en sladd genom ett gammalt rör (samma där internetkabeln är dragen) och den kommer upp i garderoben i tv rummet. Nu har vi ju en bärbar telefon så egentligen spelar det inte så stor roll, den behöver ju bara stå där under laddning. Värre hade det varit med en fast telefon, och man skulle ha måsta stå och hänga vid garderobsdörren då man skulle prata.
Idag är det jobbardag, drygt, men skönt att man är hemma till middagen i alla fall. Inte är det jätte många som är ute den här tiden, inte. En buss passerade nu och en bil, lite tidigare. Det är såna gånger man blir avundsjuk på alla som får ligga kvar i sängen och gotta sig åt sina drömmar.
Jag hade då en sån sjuk dröm med så mycket som hände så den kan jag få fundera på…hela helgen. Näpp, nu får jag ge mig med skriverierna just för stunden, jag ska göra mig redo för arbetet. Jag önskar er alla en bra lördag!

Håltimme

Av , , 2 kommentarer 4

NEJ, Nicco! Håltimme är inte timmen man åker hem från skolan på och tar nya hål i öronen, tro mig 🙂

Det är faktiskt inget annat än just ett hål, mitt i timmen som man får fylla ut med vad man vill…typ som med osten, det är i hålen smaken sitter, så man ska göra något gott, vila, prata med kompisar, fika, men inte ta hål någonstans.

Radera/ta bort/deleta

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag var ju upp till min mammas kusin igår, och hjälpte henne att ta bort hennes facebook konto. Inga svårigheter alls, utan till och med något lättare än då jag gjorde det, den 3/3-2010.

Här ska ni få länken igen, om ni vill radera ert konto, och kom ihåg, om ni gör det så får ni inte prova att logga in på två veckor, gör ni det så står ni kvar där.

www.facebook-faq.se/kontakta_facebook/kontakta_facebook.htm

En smak från förr…

Av , , Bli först att kommentera 4

 

När jag och chefen var uppe på centrum och hade handlat, blev hon plötsligt sugen på ako kola. Vi gjorde en 180 graders vändning i kassakön och gick och kikade om vi skulle hitta kolan…men inte.
Näpp, då fick det vara, det var ako hon var sugen på. Sedan började vi diskutera huruvida kolan finns kvar eller inte, jag vet då inte, har inte sett den på ganska länge men jag har å andra sidan inte heller letat.
Hon tyckte bäst om dom som var brun och vit, choklad med mint smak, min favorit ako, var den med grönt papper. Jag vet inte om smaken skulle föreställa päron, men den smakade tillgjord, påhittad och jag fick alltid hosta av just den kola smaken…men äta den skulle jag.
Vi mindes andra kolor som funnits en gång i tiden. Licko och chocko, dom där stora kolorna som var virade som rulltårtsskivor, brun och vit var chocko, med, choklad smak, svart och vit var licko, med lakrits smak.
Mina absoluta favoriter då jag var 10-12 år var Benson kola, vet inte om dom var döpta efter betjänten i såpan Lödder, men jag tänkte alltid på honom då jag såg påsen. Det var smörkola med vanlig choklad i mitten, ovala saker med guldpapper runt om. Hm, vart har alla gamla godingar tagit vägen?
Eftersom jag jobbar i helgen så sa jag vid ett svagt ögonblick, vi kan ju faktiskt koka kola själva till helgen, och det tyckte hon var ett bra förslag så gissningsvis står det nog kolakokning på schemat imorgon.
Idag ska jag på utvecklingssamtal på skolan, sen vet jag inte, vi får se vart det lutar. Hoppas i alla fall att ni får en fin fredag, det ska jag/försöka oss på.

Bikt nr 6

Av , , 2 kommentarer 8

Jag (dvs biktaren, och inte jag som i Maria) brukar snyta mig i pappret innan jag torkar mig på toa. Det är lite äckligt, men om någon kom på mig, skulle jag säga att det är bättre än att göra tvärtom.

Egen kommentar: ja, det lät onekligen äckligt, men det verkar som om människan ändå ser livet från den ljusa sidan 🙂

Mardröm

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Både jag och chefen åt en päron risifrutti igår, till lunch. Chefen undrade om jag kom ihåg reklamen för den risifruttin, som gick i somras, men just den hade jag inget minne av. Hon sa att dom kallade den för sommardröm.
Hm…sa jag, då blir det väl med kanel smak till jul och då kallas den för juldröm. Eller varför inte göra en risifrutti som är orange, med smak av apelsin, och en svart…typ lakritssås till den, och den ska säljas enbart till halloween och med namnet: Mardröm. Tror ni inte det skulle bli en succé hos barnen?
Hallå, ni risifrutti tillverkare,BOB , får jag nån credit för min idé eller kommer ni att dumpa den direkt?
 

Ny procedur, och nu jäklar…

Av , , 2 kommentarer 4

 

Nya morgonritualer, sitta med varm, blöt tvättservett över ögonen i 5 minuter, salva, droppar och tabletter. Jodå, tur att man kan roa sig. På ögonmottagningen fick jag återigen en grundlig undersökning av ögat. Med glasögon på, och med handen över det högra ögat (det ”friska”) så kunde jag knappt utläsa näst översta raden, dom andra raderna såg ut som arabiska, så dåligt ser jag med vänsterögat.
Men, då jag fick kika genom ett litet, litet hål, så kunde jag läsa näst nedersta raden, utan problem, jag har med andra ord inga synfel egentligen utan allt beror på vaglarna och en inflammation i ögonlockskanten. Detta i sig, är ju inget ovanligt, eller farligt, men…
Läkaren sa att om man inte får bukt med detta (nu har jag ändå haft så här i en månad) så kan det bli allvarligt, med eventuella skador på hornhinnan. Så nu ska jag köra denna rutin i två veckor och om det inte vänt och blivit bättre så skulle jag ringa dit upp igen så skulle dom fixa en remiss på hud, för att få fram en ännu bättre medicin. Låter fint, tycker jag, är så jäkla less på detta nu.
Åke hjälpte ju Brälla med vedkörning igår, och han kom hem först vid halvelva tiden igår kväll. Lena ringde och bad om ursäkt för att dom saboterat våran bröllopsdag, men jag tror inte att det gjorde så mycket, egentligen, vi är ju tillsammans varje dag annars och gör dom dagarna till dom bästa vi kan. Så egentligen kan man ju säga att vi firar varje dag i alla fall 🙂
Jag fick dessutom en liten present av min käre make, helt oväntat, faktiskt, ett armband, ser ut så här:
Halsbandet som hör till, fick jag för två år sedan, snyggt, är det då.
Jag och Nicco åkte upp till graven, där svärmor, svärfar och Åkes bror ligger, dom skulle ju ha fyllt år igår, så vi tände två ljus. Ja, inte brorsan, han hade inte samma födelsedag som Nicke och Elsie, men ändock. Niccolina var lite orolig över att jag tagit fel väg och nu var och körde bland gravstenarna, nu visste jag ungefär hur man skulle köra men var inte helt hundra ändå, lite klurigt är det däruppe på sandbacka, när man ska till den lilla parkeringen, efter den smala vägen som ser ut som en cykelbana. Men fram kom vi, och graven hittade vi också *stolt*.
Däremot hade vi ren tur att jag fått med mig ljusen, för då jag plockade fram det första, tittade jag på det, tog det (eller något) i handen, stängde dörren och tittade sedan på vad jag höll fast i…det var inte ljuset, det var en häftapparat. Snacka om att ta fel, hahaa…hjärnan tänker en sak och handen gör en annan.
Idag har jag fått ett eminent uppdrag, det finns fler som vill bli av med sitt facebook och jag ska åka dit och hjälpa dom på vägen. Tur att jag bloggat om det tidigare så jag har letat fram länken som man ska använda sig av. Det kommer säkert att gå bra. Och nu återstår bara att önska er alla en fin torsdag!