Högkants stekta ägg

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Snacka om en såsar dag igår, men jag tycks känna igen att det brukar vara det…så där dagen efter nyårsafton. Familjen Brändström/Franck hade pratat ihop sig med familjen Hällsten/Söderberg och bestämt att vi skulle ut och käka middag någonstans igår kväll. Det blev en liten genomsökning av restauranger som skulle ha öppet, på nyårsdagen, och vi hittade till slut några få, som hade det. Det blev All Star, för vår del, Åke och jag beställde in en entrecote och jag tror att det var den godaste köttbiten jag har ätit genom alla tider…eller så var det för att det var precis vad som var tänkt just för den kvällen.
 
Ni vet, det är ju precis samma sak om någon frågar vad ens favorit mat är för något, ja det beror sig alldeles på vad det är för dag och vad man känns vara sugen på.
 
Kom att tänka på en sak som en jobbar kompis till mig berättade en dag. Han och en kompis hade varit in på ett hak där dom beställde pytt i panna och ägg, väntan blev lång och folk som kom in efter dom fick mat före. Han satt där och retade upp sig mer och mer och till slut hade han fått nog, han gav kocken en liten utskällning och undrade hur j-kla lång tid det skulle kunna ta att fixa fram den där pytten, kocken var lika sur han, och ville väl först inte riktigt erkänna att han glömt bort dom, men han var tvungen att bita i det sura äpplet. Ja, sa jobbarkompisen, nu vill jag ha pytten på fem röda och äggen ska vara stekt på högkant!!! Kocken vände på klacken och försvann ut i köket, det var alldeles tyst under några sekunder, sen kom han utdundrandes genom dörren med stekspaden i högsta hugg, du sa han, då får du steka äggen själv. Haha…kan man ju just tänka sig, vem skulle fixa högkants stekta ägg?
 
Jag och Theresé var ju på Hp:s igår och då vi passerade Sigge Boy så kom jag helt plötsligt på att jag inte köpt en julklapp till farsan än, mamma är klar men inte han, hm, dom kanske ha något härinne sa jag och så gick vi in. Snacka om att vara optimistisk då man trodde sig kunna hitta något klurigt inne på en liten spelkiosk som bara har godis, tips, lotter och tidningar, men se, en knäpp grej hade dom, en kalender som är väldigt kufisk, här ska ni få se två av månaderna:
 
Nu önskar jag er alla en fin dag!
 
 

Gubb/tantvarning 2011

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Så ska man då lära sig att skriva 2011, det brukar vara lite tjafs i början men till slut så går det av bara farten. Gårdagen kom och försvann i ett nafs, men det brukar vara så, man längtar till julen, sen är det här och borta, sedan blir det nyår, och tjopp så var den över.
 
Vi firade som sagt nyårsaftonen på Lundalogén, jag har några få bilder från kvällen och det blev inte någon speciellt bra kvalité på dom men här är dom i alla fall:
 
Tur att Theresé hade några fina bilder, här är dom:
 
Vi var inte i närheten av att vara lika många som ifjol, i år bestod sällskapet av följande människor: Helena, Mats och David Jonsson, Mats ”masken” Karlsson, Henke och Christer ”Jitte” Bjuhr, Theresé, Anders och Sally Söderberg/Hällsten, Anders ”Brälla” Brändström och Lena Franck, Jag, Åke och Niccolina. Efter den goda trerätters middagen så blev det kaffe, fruktsallad med installerade sprutbomber och en päronkonjak till det. Sen utökades sällskapet med Öhman och fru, som kom och knackade på.
 
Brälla hade en bok som han satt och hade högläsning från som skulle beskriva gubbar och tanter, när man gjorde vissa saker så blev det gubbvarning eller tantvarning, som till exempel om man använde långkalsonger eller som Åke, som kallar alla av motsatta könet för flickor oavsett ålder, då är det gubbvarning men bara på första nivån.
 
Tant var man om man bakade småkakor, var kortklippt, satte lappar på mat som skulle in i frysen eller hade med sig en tygpåse dom man gick på Ica. Ha, och då klarade jag mig på alla punkter, men jag ska ju villigt erkänna att det är nog ganska så smart att skriva lappar på mat som ska in i frysen, om man vill slippa surprise middag. Tygpåse kunde jag nog också börja ta med mig om jag kom ihåg det, men det är väl allt. Nu får man nog ta det som står skrivet med glimten i ögat, vi är nog alla som vi vart, varken mer eller mindre.
 
Sen var det den sedvanliga musikspelningen nere i källaren för dom som ville lyssna, andra satt kvar däruppe tills det var dags att ta sig ut till smällarna och ballongerna. I den stora grillen tändes det på en brasa att både värma händer på och korvgrillning, vi hade alla skippat raketerna i år, men det är ju ingen nödvändighet, man får ju ändå se vad alla andra i omgivningarna skickar upp.
 
Jag, Åke och Nicco samt Öhmans fru, gick hem vid ett tiden, då tyckte vi att det kändes som sängen lockade mest och det var nog ganska så vettigt med tanke på hur sträv man kände sig i halsen imorse. Till sist vill jag tacka televerket…eller telenor för att dom skickar ut sms klockan sex på nyårsdags morgonen för att tala om att jag ringt för hundra kronor, dom kunde inte ha skickat det liiite senare, knäppskallarna. Önskar er alla en god fortsättning och en bra dag!