Fjällturen med bilder

Av , , 4 kommentarer 4

Theresé har grävt fram bilder från fjällturen som hon och Åke gjorde, 2004:

Blir förvånad att Åke bär ryggsäck…för två bananer och lite vatten, hm…han kanske hade med sig en kaffe termos ändå. Sedan ser ni den där sista knixen som dom inte orkade med, och utsikten där uppifrån, samt Nicco, som sitter och ritar nere i stugan, bilden på myggbitna Theresé, tordes jag inte sätta ut, då får jag väl bara på skallen 🙂

Aldrig upp på höga höjder….

Av , , 4 kommentarer 4

 

Åkes pappa, har ju en stuga uppe i Kittelfjäll…eller ja, en mil bortanför. Det är inte ofta vi är där och mest beror det ju på avståndet, man ids som inte sitta och köra 33 mil, enkel väg, bara för en helg. En av gångerna då vi var där, jag gissar på att det var för en 7-8 år sedan, så hittade Åke på att han och Theresé skulle ge sig på en liten fjällvandring, upp på fjället mitt emot stugan.
 
Här en tavla, målad av Åkes farbror, Jean Ragnar, som föreställer fjället dom var upp på, och tanken var att nå den lilla knixen, på den högsta punkten.
 
Jag och Nicco stannade kvar där då hon var för liten för en sån strapats och sedan var det nog inte så välplanerat. Theresé och Åke tog med sig varsin banan och lite vatten och sa att dom skulle vara tillbaka på en stund, jo tjena! Fyra timmar tog det innan dom var på andra sidan, inte allra längst upp på toppen dit dom egentligen hade velat gå, men den sista biten var alldeles för mycket. Jag hade viss mobilkontakt med dom, via sms, att ringa gick inte, och när jag stod på altanen med kikaren i högsta hugg, och jag visste vart på fjället dom skulle vara, så kunde jag urskilja två mus sk-tar, långt långt borta.
 
När dom kom tillbaka, schaskade det ur Theresé skor, hon hade klivit över diken och in vattenhål, hon var ganska så less. Myggen hade bitit henne så hon såg ut som en boxare och lunchen var passerad för längesedan. Nu var det dags för middag.
 
Åke sa då, att han skulle göra om det igen, men han skulle sluta röka innan dess. Igår kväll sa han att han ville dit igen, ja, sa jag, bestäm ett datum så sticker vi, men då ska vi ha med grejer så vi kan tända upp en eld och grilla oss en korv, full kaffetermos och andra välbehövliga saker. Nicco ville också med dit upp, gissar att hon tänker på alla fina bilder man kan ta där uppifrån. Ja, jag ska då börja ligga i hårdträning igen, jag och Kerstin ska börja om med våra promenader och nu är sötebrödsdagarna över. Så jag kommer att vara redo för fjället…men kommer du att vara det Åke? 🙂
 
Ha en fin trettondag, själv ska jag iväg och jobba klockan två, borde ge lite mer pengar än en vanlig dag.

Se på mitt care face!!!

Av , , 5 kommentarer 5

 

Det är verkligen inte ofta…på en skala som jag kan gå och lägga mig igen när Åke har farit på jobbet, och dessutom somna om, men imorse fixade jag det. Jag fick i alla fall sova 1½ timme och det är inte illa. Vaknade av att jag drömt om, och håll i er nu, Top Gear stekta ägg. Fråga mig för allt i världen inte vad det var för något, och sedan att jag upprepade orden: se på mitt care face, säkert tio gånger. Hu…
 
Se på mitt care face, är nu något som Niccolina kör med då man till exempel säger saker som man vill att hon ska göra som hon inte håller med om, ja…se på mitt care face! Nu säger hon det med ett leende, så man ska inte ta det så allvarligt, om man annars hade menat det så är det ju ganska så oförskämt, typ jag bryr mig inte *gäsp*.
 
Vart Top Gear kom in den här gången, skulle kunna ha varit av något vi började se på igår kväll men som vi inte såg färdigt. Det var en av dom som är med i det programmet som skulle gå på en bro, ihop byggd av meccano. Vi hann bara se vad dom valde för design på bron, men inte hur det hela slutade. Får väl se om det kommer i repris, det såg rätt så roligt ut.
 
Theresé, Anders och Sally har då hittat hem trots deras sjuka GPS. Den visar tydligen att dom är i Eskilstuna, vart dom nu än är på väg, dom har också en temperaturmätare i den där gps:en som visade att det var -9 grader här, men uppe hos oss var det bara -5, så jag sa att det kanske är den korrekta temperaturen i Eskilstuna då 🙂
 
Theresé tog i alla fall ett jätte häftigt kort på Enya, och tyvärr, det är egentligen det perfekta julkortet men jag kan ju inte vänta till nästa jul med att visa det, så här ser det ut:
 
Och med dom orden avslutar jag dagens skriverier…i alla fall för stunden. Börjar jobba klockan 14 och ska väl hinna fixa både en lunch och middag innan dess samt lite städning. Ha en fin dag!
 
 

Glashalt

Av , , 6 kommentarer 3

Var upp på Kvantum och handlade, ganska halkigt på sina ställen, och man hör när däcken glider över isbeläggningen och dubbarna försöker hitta fäste.

Då poppar ordet glashalt upp i skallen (konstigt, att min hjärna alltid ska hitta på en massa konstigheter), nå, och vad betyder då egentligen ordet glashalt? Är det någon som testat om glas är halkiga eller? Jag gissar på, att is är glattare än glas, rätta mig om jag har fel.

Ett skrik på hjälp

Av , , 2 kommentarer 2

Nu när jag ändå har varit inne så mycket på det här med blommor så ska jag visa er en blomma jag fick, nyårshelgen för tre år sedan:

Inte nog med att den faktiskt, fortfarande lever utan den har blommat, oförtrutet, under hela tiden. Inte en enda dag har den varit utan en blomma, otroligt eller vad? Nu trodde jag att den var på väg i graven, eftersom den bara blommat på en kvist, men…det är en knopp på gång, längst ut på den blommande kvisten, så vi får se.

Och är det nu som man säger att en blomma blommar för att det är ett rop på hjälp, att den håller på att dö, så har denna blommat alltså skrikit på hjälp i tre år, stackarn!

Glasdörren hoppade lös…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Visst är det konstigt att det alltid ska vara konstiga saker som händer hemma hos oss, eller är det verkligen så här hemma hos alla? Jag skulle dammsuga i Niccos rum innan Theresé, Anders och Sally skulle komma. Är borta vid fönstret och upptäcker att glasdörren till vitrinskåpet som hon har stående där borta i hörnet, helt plötsligt och utan anledning, har hoppat ut från sina fästen och står lutad åt ena hållet.
 
Jag börjar givetvis med att fråga Nicco om hon har stött till skåpet eller vad hon har gjort med det då det ser ut som det gör. Men hon ser ut som det största frågetecknet i historien. Alltså har det lossnat av sig själv, och som tur var har den inte fortsatt att falla utan stannat däruppe, vilken jädrans smäll det hade kunnat bli annars, en glasdörr rätt ner i golvet.
 
Sedan denna knäppa dator som vi har. Theresé har en gång i tiden installerat ett trådlöst nätverk då Nicco fick sin bärbara dator. Men på vår dator funkar inte det trådlösa, om jag drar ut Internet kabeln så förlorar vi kontakten, men…ungefär en gång i veckan blir man utslängd från nätet, på vår dator, och det enda som då hjälper, är att reparera det trådlösa nätverket, är det konstigt att man kan bli lite virrig av att bo här, eller? Man vet inte från den ena dagen till den andra, vad som ska ske härnäst.
 
Jag har ju skrivit om bluetoothen vi har på datorn, den funkar bara då den själv behagar och när den inte lyser vit och klar, så kommer man inte heller åt bilderna som ligger i den mappen. Jag har letat igenom hela datorn och dom mappar jag hittat är tomma. Jag kan heller inte bifoga en bild från den mappen i ett mejl, för då är bilderna osynliga, däremot, kan jag lägga ut dom på bloggen. Jaja, det kanske bara händer här för att vi ska ha något att skratta åt 🙂
 
Jag var upp till en granne igår för att hjälpa henne att beställa en sak från nätet, på väg hem, ute i trappen, träffade vi på Birgitta, en annan granne, som undrade om vi ville ha några blommor, hon håller på att flytta. Så jag tog mig två stycken, en garderobsblomma som jag vet att folk har sagt tidigare, är odödliga, men inte den som jag en gång hade, den var seglivad men till slut så. Och sedan tog jag en annan blomma som verkade vara fin…i alla fall nu. Nå, vi får se om dom här har bättre livslust, då kanske dom klarar sig.
 
Nu tror jag också att vi får hälsa Janne och Kerstin, välkommen hem från Thailand, det lyste då uppe i deras lägenheter igår kväll så jag gissar att dom är tillbaka på plats igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Brutalt miss – hand – lad

Av , , Bli först att kommentera 2

Plockade fram en docka till Sally, då dom var här, för att hon skulle få något att titta på, såg genast att dockan var brutalt misshandlad,  (miss – hand -lad) rent bokstavligt talat alltså.

Som ni vet har vi två stycken missar, och vem av dom två som är skyldiga, ska jag ha osagt, en gissning är Enya, som är expert på att gnaga på saker. Här ligger i alla fall Eloise och tror att hon är helt oåtkomlig, under tv rumsbordet:

Fisk spa

Av , , 6 kommentarer 2

Janne skickade ett, vad jag först trodde var ett sms med texten: Vi har varit på fisk spa, där fiskar har rensat hud på fötter och ben.

(Dom är ju som ni vet i Thailand)

Korkad som jag är…ibland, så undrade jag hur stackarn dom fiskarna såg ut, ingen hud och utan ben 🙂

Men efter att ha läst det tre gånger så kom jag på vad som menades och sedan scrollade jag ner och såg en bild som dom skickat med. Naturligtvis var det ju så att Janne och Kerstin satt med benen i en fisk tank, där fiskarna rensade deras ben, på torr hud. Vilken grej!

Benen rätt upp i vädret

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se