Hittade följande text i Transport arbetar tidningen:
Man blir ju något konfunderad över att det skulle finnas människor här i Sverige som inte är medvetna om att det kommer snö på vintern, eller har dom skrivit det för att vara ironiska?
Kasta ut (h)julen på torsdag
Hade en någorlunda bra dag på jobbet igår, det mesta bestod väl i vardagliga sysslor och ett besök av arbetsterapeuten, som skulle fixa ”chefens” rullstol. Rullstolen som förövrigt består av fyra hjul, så jag frågade chefen om hon nu upplevde torsdagen, tjugonde Knut, som lite skrämmande, eftersom man då kastar ut julen. Hon skrattade och tyckte nog att grannarna förmodligen skulle fundera om vi som jobbar hos henne skulle plocka bort (h)julen och kasta ut dom från balkongen.
Kom hem och hittade ett fint kuvert i brevlådan, adresserat till mig, finns det något roligare, och vad längesedan det var man fick ett brev att ta på, annars får man ju bara mejl, nu för tiden. Det var ju från världens bästa Lisbet Olofsson, ni vet, blogg grannen, som hade fixat en jättefin, liten inköps bok (som jag förmodligen aldrig kommer att skriva i, för då tar den ju slut), en sån där som bara kan ligga framme, bara för att. Tack Lisbet, det var verkligen en överraskning.
Ännu roligare blev det vid middagstid, då jag fick ett samtal från Extravaganza, jag har nämligen skickat in till den där tävlingen dom annonserar om i Vk, tänkte att det skulle ju inte gör ont att vinna lite måltidsersättningar, så här på det nya året. Jag har visserligen inte vunnit än, men dom ville träffa dom som anmält sig, förmodligen för att ta reda på vem man är och varför man vill göra deras grej. Nå, vi bokade in en tid nästa vecka, jag frågade om det var någon speciell jag skulle fråga efter eller om det hade någon betydelse, ja, sa tjejen, då blir det Lisbet Olofsson du ska möta, Haha…vilket sammanträffande, så Lisbet, på tisdags syns vi, in real life 🙂
Sen var det bastukväll, jag var bara nere en stund, sedan var vi till huset och letade efter papper som ska in till bouppteckningen, samt tömde och stängde av kylskåpet, det är ju onödigt att ha det igång. Idag blir det begravningsbyrån efter jag har slutat jobba, så får vi lite handledning om hur allt går till.
Önskar er alla en bra dag!
Ingen lever för evigt…tror jag
Livet för vår del kommer nog att te sig lite annorlunda, här framöver. Åkes pappa, tillika min svärfar, dog, natten till igår. Det var ingen överraskning eller något som kom som en chock, han har varit dålig, länge, och egentligen haft turen att få en hel del bonus år. Men visst, när det ändå händer så kommer det som en…ja, jag vet inte hur man ska förklara det, det blir många tankar. Han blev 83 år, ingen dålig ålder, och det är absolut inte alla förunnat att få uppleva 10 årtionden.
Han bodde i en villa här på västerslätt och eftersom Åke var enda barnet, så ärver han nu det. Och tanken är, och har nog alltid varit, att vi ska flytta dit. Gruvsamt, oja, vad man ska göra av alla saker, både där och här hemma, hur man löser grejer, rent praktiskt, hur lägger man upp alltihop, hur ska vi göra oss av med sånt som man inte vill ha kvar längre? Frågorna blir många och det tog ett tag innan jag somnade igår kväll, jag sa till Åke, när klockan närmade sig halv tolv, nä, man ska nog inte grubbla så mycket, men det var ändå svårt att släppa.
Jag vet och alla andra vet, som har varit i den här situationen, att allt löser sig bara man tar en dag i taget, visst kan man ha framförhållning, men man kan också försöka dela upp allt som ska göras så känns det inte för övermäktigt. Huset står kvar där det står, våran lägenhet finns kvar så länge vi inte säljer den, och livet fortsätter för all oss andra, precis som det gjort varje dag, månad och år, tidigare. Det enda vi vet helt säkert är att vi alla en dag ska vandra den vägen, men nog så skönt är det också, att inte behöva veta när.
Och nu tror jag, att med dom orden avslutar jag morgonens bloggande, jag ska iväg och jobba om en dryg halvtimme, Åke blir av förstående skäl, hemma idag. Jag önskar er alla ( i vanlig ordning) en bra, äventyrsfylld dag.
Ta bort o:et
Vi såg en snutt på fångarna på fortet igår, och en av gåtorna löd: Hur gör man det omöjliga, möjligt? Ja, man tar förstås bort o:et.
Det kan vi göra på nästan alla ord med ett o i början så blir det genast lite positivare 🙂
Opassande – Passande
Omåttligt – Måttligt
Obra – Bra
Osmakligt – Smakligt
Omodernt – Modernt
Osant – Sant
Ogjort – färdigt
Osett – Sett
Oskrivet – Skrivet
Ja, man kan nog fortsätta i…Oändlighet, heheh.
Skymnings…bilen
Niccolina är ju som intresserad av dom här Twilight filmerna och allt som rör skådespelarna etc, och hon har givetvis pratat en hel del om detta. Jag berättade att vi minsann har en Twilight bil, vi…inte bara att den ibland gör som den vill och verkar ha ett alldeles eget liv, utan det finns ju dessutom ett vred vid lysknappen som det står Twilight på. Och innan vi kom på vad det var som spökade med bilen och att det var det vredet som var orsaken, jojo.
Ni som nu har en sån bil med ett sånt vred, vet förmodligen vad det handlar om men vi som var ganska så ovetandes om vad vi köpt för något, trodde under några dagar eller om det var veckor, att bilen hade ett fel någonstans eftersom billyktorna fortsatte lysa, någon minut efter att man slagit av tändningen. Åke var nog inne på att det nog skulle vara så, för att man skulle ha tid på sig att, till exempel ta sig ut ur garaget, innan det blev kolsvart.
Sedan hittade han vredet och undersökte det lite närmare, man kan ju faktiskt bestämma hur länge man vill att dom ska lysa eller välja bort skymningslyset helt, om man så önskar. Ha, så mycket var det med det felet.
En annan sak som vi inte visste om men som upptäcktes över ett år efter att vi köpt Cheven, var att det finns två sätt att öppna upp därbak. Det är ju som bekant en herrgårdsvagn och vi hade alltid öppnat den dörren med handtaget på utsidan vilket gör att den svänger upp som en vanlig dörr. Vi har retat oss lite på att den inte gått upp helt, och därför har man inte alltid, kunnat få in allt man har velat därbak.
Tills den där gången vi skulle in med något som var så långt att det skulle sticka ut genom bakfönstret och därför öppnade vi upp det. Åke var där bak och fipplade och vips, så upptäckte han att när fönstret är nere, och man öppnar dörren inifrån så öppnas den på ett annat sätt, bakdörren faller då nedåt och då kan man genast få med sig lite bredare saker. Vilken grej!
Just nu så står då Cheven inne på verkstaden hos Brälla, ny tank fick den igår, 2500:-, *tjitjing*, tyvärr så var det inte inklusive bensin, så det kommer att kosta litegrann om vi ska fylla upp den…typ en tusing till. Men nu kan jag då börja kolla om jag hittar någon tid för besikting, det är dags för det nu.
Idag ska vi slänga ut en annons på superbilen från Övik, Åkes Volvo 480, årsmodell -89:a, ingen här som är sugen på lite fix? Det är problem med lyset (konstigt va?), och den slirar på kopplingen, annars är det ny generator, sommar och vinterdäck, ska besiktas i februari osv. Det är bara att mejla: [email protected] eller slå en signal, 090-127771
Ha en fin…vit…snöig dag, allihop!
Ps. Här får ni en länk till Nicco och Sagas nya blogg om Twilight: skymningnyheter.blogg.se/
Det sprack…
Jodå, där sprack teorin om urnan vi har ståendes i bokhyllan och som skulle kunna vara roten till allt ont, som hänt oss. Fast ont och ont, vet jag inte heller, det har ju blivit en hel del skratt också.
Nää, Åke påminde mig igår kväll om ett fel vi hade på våran gamla Volvo, årsmodell -76, eller vad det nu var. På den tiden var den relativt ny…åtminstone ett tag. Ni vet ju vad man brukar säga, att en Volvo kan man minsann lita på, det är som en traktor, den går och går. Det gjorde nog den också men den var svårare att stänga av. Man var nämligen tvungen att, inte bara vrida av nyckeln, utan därefter vrida på lysknappen, då först stängdes den av. Vilken finurlig bil det var, och hur den hade kunnat bli så korkad vet vi inte, felet fanns i alla fall inte då vi köpte den, hahaha…som sagt var, vi var lite utsatta för diverse konstigheter redan då, way back in the late eighties. Jojo!!!
Det bidde ingen bakläxa
Jag tog mig på jobbet igår trots en liten cirkus innan jag var framme. Började med att gå ut till bilen, 40 minuter innan jag skulle börja. Givetvis och som för alla andra med sina bilar parkerade ute, så var det en del snö som skulle sopas undan och naturligtvis…som alltid då man känner en viss press och stress att komma sig iväg för att passa en tid, så flyger torkarbladet på förarsidan loss, och jag som aldrig satt fast ett sånt, någon gång under min livstid.
Och nu var dessutom ett universialblad med två olika hål och jag tittade, pressade, tittade, svor lite, försökte peta upp saker och fälla ihop, men tji fick jag. Kändes ju också som om man inte skulle kunna klara resan till jobbet utan bladet heller, då det snöade en hel del och det var inte den vanliga fjunsnön som föll. Nå, jag gick runt till andra sidan för att kolla hur bladet där satt fast och *pling* så föll polletten ner och jag fick fast bladet.
Tänkte ringa till chefen då jag passerade järnvägstorget, för att säga att jag kanske skulle bli någon minut sen, men ah, jag chansade och körde vidare, det är inte heller så roligt att sitta och prata i mobilen när man kör, när det är så dåligt väder som det var. Då hamnade jag bakom plogbilen…fick sitta och rulla tummarna bakom den, i 30km en stund, kom mig lös, fortsatte min färd, sladdade in på parkeringen, ut med spaden och skotta i ursinne, snön flög, spaden flög, kände sig så där måttligt road och smått elak, hade det kommit nån snubbe gående där och sagt ett fel ord så hade jag dängt till denne någon med spaden…eller inte, det kändes bara så 🙂
Jag blev bara en fem minuter sen och det är ingen större katastrof, men idag, när jag och Åke ska ut till stilservice där vi har vår nya tank till Cheven liggande (ja nu kan vi äntligen börja tanka i den lite mer än för 200:- åt gången) så ska vi ta med en bättre snöskyffel och åka förbi där så man får bort lite mer än vad jag fick. Dessutom var ju traktorn där och skottade innan jag for och han så vänlig att han lade upp snön mot den där förbenade björken och det underlättar inte för min del, nu ska all den snön väck, och dom har ju lovat mer imorgon så det blir skönt att bli av med lite innan dess.
Pajen blev ätbar så jag slapp bakläxan 🙂 Däremot då vi satt där och pratade så kom jag ihåg då man var liten, en si så sär 6-7 år, och man hade lite att göra samt var sugen på något att stoppa i munnen. Man skulle då vara minst två stycken, så fick man stå och blunda medan den andra tog en tesked och fyllde den med något från skafferiet och sedan skulle man gissa vad det var för något. Började för det mesta med något gott för att avslutas med nåt som tabasco eller kakaopulver som inte bara var starkt utan det bara dammade av då man fick in det i munnen.
Nåja, nu är det lördag…för er som inte noterat detta, jag och Kerstin ska ut och gå klockan tio så man kanske skulle försöka hitta sig en lite frukost samt, jag tror att jag ska gräva fram mina halkskydd, ni vet, så man slipper gå ner i ofrivillig spagat, jag vet minsann att det kan vara lurigt på sina ställen. Ha en fin lördag!
Bakläxa
När man får baka om kakan, bullan, brödet, för att det blev dåligt eller inte som man hade tänkt sig, då blir det bakläxa.
Bak – läxa
Jag har precis bakat en ett-två-tre paj hos min chef,och vi har blandat i alla möjliga och omöjliga saker i fruktväg, om nu detta inte blir bra då sa jag, får jag bakläxa då? Japp, det tyckte hon minsann att jag skulle få 🙂
Lite att göra
Har man lite att göra då man sitter och målar sina naglar? Mm, förmodligen, till jul hade jag röda naglar, med ett vitt streck och två prickar vid sidan om, sedan bytte jag till detta:
Och nu ser dom ut så här:
Att jag ids, jag vet nämligen att redan imorgon eller ikväll, så kommer det att ha nötts litegrann för att sedan fortsätta förstöras, all tid man lagt ner går upp i rök på nolltid, hm.
Nu har jag i alla fall tvättat klart och ska bege mig ut i snöyran och se om jag hittar till Hps:s för lite äggköp och dylikt.
Ett klick på Hej knappen
Niccolina har ju provat att blogga här på vk, några gånger men har aldrig tyckt att det varit speciellt kul. Hon tycker att man inte kan göra sidan, riktigt som man skulle ha önskat osv. Men på blogg.se, där hon nu finns, så kan man ju inte hitta igen en bloggare om man inte har dess specifika adress, och det är väl inte roligt, anser jag.
Vi hade en liten diskussion om detta i förrgår kväll, och just den kvällen hade jag haft 855 besökare, vilket jag fortfarande tycker är helt otroligt, jag kommer nämligen ihåg då jag började blogga och hade trettio besökare…wow, sa jag, undra vilka dom är. Tio stycken kunde man väl skrapa ihop, som man visste, läste min blogg, men vilka var dom övriga tjugo. Och nu får man verkligen fundera. Nå, i alla fall så sa hon att även om hon bara hade tjugo-trettio besökare till sin sida, så var det så mycket roligare, för dom kommenterade hennes blogg.
Hm, men tänk sa Åke, om alla 855 skulle ha lämnat en kommentar, då hann man aldrig läsa igenom dom, sant, men det hade varit roligt 🙂 Då tänkte jag på det här med tummen upp, som man kan klicka på för att visa att man gillar det någon har skrivit, eller varför man nu gör tummen upp. För mig känns det helt ok att lämna en tumme om man verkligen tycker om det någon har skrivit, ska villigt erkänna att jag sällan lämnar en, fråga mig inte varför, det beror inte på att jag inte håller med eller inte tycker om vad jag har läst, men dom flesta gångerna lämnar jag nog hellre en kommentar.
Vad gör man om någon skriver att dom förlorat en vän eller liknade, känns det inte knepigt då, att lämna en tumme upp? Jag fattar ju vad dom menar, det ska föreställa ett typ av stöd, men en tumme upp känns lite malplacerad vid ett sånt tillfälle. Jag tycker att dom ska införa en typ av Hej! Knapp istället, att klicka på, det vore väl trevligt? Bara ett sätt att visa att man varit där, och lämnat ett avtryck.
Och med det sagt kommer jag också ihåg den första dragracing tävlingen jag var på. Gissar på årtalet 1983 och det var uppe i Piteå. Jag följde med två kill kompisar från Malå som bestämt sig för att göra en liten äventyrstripp. En av bilarna kraschade och det var någon sekunds tystnad, sedan klev nu killen ut eller om det var så att han gjorde en tumme upp för att visa att han var ok, då sa speakern att vi skulle ge honom en applåd…say what??? Var min allra första tanke, varför skulle vi applådera att han kört åt skogen, men sen förstod jag ju att det var för att visa att vi alla tyckte det var skönt att han klarat sig, och inget annat.
Jaja, det var då och idag är idag. Jag tvättar nu på morgonen och har redan hunnit vara ner i källaren, sen jobbar jag i vanlig ordning, 14-21, bör skotta när jag kommer på jobbet, sen får vi se vad ”chefen” hittat på att vi ska göra för något idag. Förhoppningsvis håller vi oss hemma, ser inte så himla trevligt ut, på utsidan av fönstret. Vi får se…sa blinda Sara, och sen såg hon. Önskar er en trevlig fredag!
Senaste kommentarerna