Intolerant

Av , , 5 kommentarer 5

Detta är en del av allt jag får ställa fram på bordet då det dukas upp till frukost, lunch och middag.

Åke har alltid haft milda (tidigare Flora) på sina mackor samt standard mjölk att dricka. Nicco är laktos eller mjölkallergiker och kör med laktosfri mjölk (egentligen skulle hon ha haft mjölkfritt men den smakar så vedervärdigt så hon väljer denna istället) och givetvis mjölkfritt på mackan. Och sist är det mina grejer, jag har i hela mitt liv använt lättmjölk och på senare år har det fått bli lätta på mina smörgåsar.
 
Visst går det bra att vi har olika saker, största nackdelen är väl då man ska inhandla alltihop, eller då vi nu ska ut på vägarna igen, med bussen. Vi har ju inte världens största kylskåp i den utan man får välja noggrant vad som ska med.
 
Jag har funderat en del på det här med mjölk intolerans. Har det alltid funnits, varför, är det ärftligt och vad kan det vara som utlöser det?
 
Har ni tänkt på att förr i tiden så drack man mjölken direkt från kon, idag ska den pastöriseras innan och i till exempel lättmjölken, så tillsätts det vitaminer. Katter saknar något i kroppen som gör att dom inte tål ”vanlig” mjölk. Dom blir då dålig i magen (precis som laktosintoleranta människor blir), däremot kan dom dricka mjölken innan den blivit behandlad. Kan inte detta vara en orsak till varför vissa blir intoleranta?
 
Sen håller jag med Bert Karlsson, som var med på tv då det gällde skolmåltiderna och vad barn får för mat plus mjölk. Han tyckte att det var uruselt att vitaminer ska tillsättas i mjölken då det från början är meningen att dom vitaminerna ska komma från maten vi äter. Det är med andra ord ingen vitaminrik lunch som serveras på skolorna. Nog om detta.
 
Se här vad som dykt upp nere vid våran trapp, en sedan länge osynlig skrana som Nicco lämnat där innan värsta snön kom.
 
Men nu kan man snart dra fram den och då hamnar den i källaren och går en oviss framtid till mötes. Jag tror inte att hon kommer att vilja åka skrana nästa vinter, men men, man ska aldrig ta något för givet, hon kan komma att ändra sig.
 
Önskar er alla en fin torsdag!

Nåt att skratta åt

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu är all färg slut, hm…och två lådor är kvar, omålade. Det får bli en till burk i inköp. Lådorna hade jag ställt ner på golvet i köket, igår kväll. När jag sedan gick in i köket innan läggdags så noterade jag dom i mörkret och tänkte att dom där ska jag varna Åke för.

Sen går jag till diskbänken och fyller en vattenflaska, vänder mig om och smäller in knäet i yttersta lådan så det blir ett litet sår där. Under knäet alltså, inte i lådan 🙂
 
Kommer in i sovrummet, skrattar och säger till Åke vad jag hade tänkt varna honom för men sedan så går jag ju in i dom själv.
 
Vi ligger och läser et tag, sedan kliver han upp för att gå på toa. Jag hör honom spola sedan tassar han in i köket och *krasch* låter det och jag kan bara gissa att även han har hittat av lådorna. Och jag hade rätt.
 
Varför flyttar man då inte på hindren när man nästan förutsett vad som komma skall? Lathet, man hoppas att det fixar sig ändå eller man vill ha något att skratta åt.

Barn citat

Av , , 9 kommentarer 6

 

Hittade en bok i Niccos rum som hon fått av mormor. Den heter Barns Tankar om Kärlek och innehåller små meningar som barn sagt om just kärlek. Den är verkligen klockren så jag tänker skriva några direkt citat:
 
Man kan ragga upp någon på fritis om man går in där det står ”FÖRBJUDET” på dörren.
Maria 7 år
 
Jag minns inte riktigt hur Pernille och jag blev ihop. För det är faktiskt många år sedan.
Rune 6 år
 
Det är inte säkert att man är lika gammal som den man är ihop med. Min mamma och pappa är fortfarande inte lika gamla.
Jens 9 år
 
Vare gång man gifter sig får man en ring. Så man kan bara gifta sig med tio stycken,
Kirstine 7 år

Jag, en skådelspelare

Av , , 4 kommentarer 4

Jag tog paus någon gång då och då, igår, från allt möblerande och målande. Satt ute med några grannar en stund och njöt av värmen från solen, visst, det blåste småspik men under balkongen var det lä.

Britt hade till och med satt ut penséer på det lilla bordet så det var verkligen vårkänslor. Och återigen, hade det nu våran dator varit givmild så hade bluetoothen gått igång, men den har tydligen semester, annars hade ni fått se en bild på vad som väcker vårkänslorna.
 
Det blev prat om jeans och hur lätt dom egentligen går sönder. Idag kan man nöta hål på ett par inom en månads tid men förut, då man var runt 11-12 år och ville vara lika inne som alla andra som hade fransar längst ner på byxbenen, då fick man minsann sitta med en nål och sprätta upp, tråd för tråd för att det skulle se nött ut.
 
Kan svagheten idag bero på att dom flesta jeans är stretchjeans, själva gummitrådarna i tyget gör att det blir svagare? Det är i alla fall min teori. Jag har bara genom att sätta mig på klumpen där man sätter fast bilbältet, gjort hål i tre par på exakt samma ställe, dom tål inte något.
 
Kom ihåg när jag fått ett par jeans av mamma, dom var ju inte direkt billiga på den tiden heller, och vi hade varit ett gäng uppe i skogen bland flyttstenarna som ligger vid vattentornet. Det var ett av alla tillhåll vi hade och just där var vi ofta och hoppade runt på dom stora stenarna. Den dagen hade jag mina nya jeans…det var dumt. Jag föll på knä och såklart, det tålde dom inte riktigt utan det blev ett litet hål där, vet att jag gruvade för att gå hem och visa upp dom så jag gjorde allt, precis ALLT, för att börja grina. Jag kastade mig i nyponbuskarna, sprang och snavade på gräsmattan osv. för att få klämma fram en tår så mamma skulle tycka synd om mig. Jo, man kanske skulle kanske ha satsat på en karriär som skådespelare 🙂
 
Och apropå skådespeleri, vet inte om jag skrivit det tidigare men då kan ni strunta i att läsa det. Vi brukade snurra runt på våra cyklar och då vi hade lite att göra så utförde vi små stunttricks. Man tog fart och cyklade rätt in i trottoarkanten så det blev tvärnit, sen gällde det att flyga och landa på ett så fränt sätt som möjligt. Jag lyckades med det precis som det kom en ”gubbe” (gubbe i mina ögon då) och halvsprang och frågade förskräckt hur det hade gått. Ha, vi bara leker svarade jag och då blev han sur, en j-kla lek tyckte han och knyckte på axlarna och gick vidare.
 
Ha en fin dag!
 
 

Det tar sig

Av , , 4 kommentarer 3

Sakta men säkert har vi återfått vårt tv rum:

Men som ni kan förstå av nästa kort så kan man få krupp för mindre, då man öppnar dörren:

Och då skulle ni ändå veta hur många kassar jag har burit bort därifrån, nu ligger det mycket skräp där också och jag kan inte göra så mycket just nu, då lådorna håller på att torka, men det är på G.

En positiv sak är i alla fall att jag hittat Niccos laddare till hennes kamera, den har hon haft borta i snart ett år nu. Jag tror hon blir lycklig då hon får se den.

Do you speak english?

Av , , 2 kommentarer 3

Vem hade kunnat veta vilket jobb detta skulle bli, att flytta om lite i Niccos rum och sortera bort saker? Det värsta är att det inte är ett enmansjobb eller att det bara tar en dag att göra. Jag började kladda med färgen på hennes skrivbord igår, och det är ju inte bara en skiva och fyra ben, sen ska man vänta innan man kan ta nästa vinkel eller vrå:

Om man tittar in i hennes rum nu så inte kan man tro att detta ska börja likna något vettigt:
 
Vi höll på i några timmar igår kväll och när jag satt mig ner i fåtöljen för att ta en välförtjänt kopp kaffe och jag tittade ut över vårat tv rum, så inte kändes det som om vi har mindre saker än Nicco, i sitt rum.
Det ser ju ut som värsta loppisen här hemma. Får se hur mycket ordning jag hinner få till idag. Tyvärr straffar sig allt stående på foten också, och inte har jag sovit oavbrutet hela natten, det värker och gör ont, men imorgon ska jag ju få linda foten och det ska bli roligt att se om man känner sig bättre så.
 
Jag kom att tänka på fasadflaggor då jag gick igår morse. Vi hade alltid förut, nä nu ljuger jag, det har vi fortfarande, USA och rebell flaggor som vi brukar sätta på busstaket då vi firar midsommar etc. bara för att vara annorlunda. Men detta var för en herrans massa år sedan och då var det nog inte ens lika lätt att få tag i en Amerika flagga. Vi hade hittat en nere på High Chaparral och tyckte den såg cool ut så vi skulle ta den till stugan och sätta upp på gaveln.
 
Det gjorde vi den sommaren och sedan då hösten kom så överlät vi flaggan till min farbror och hans fru, som också har en stuga på samma Udde fast på andra sidan. Dom tyckte den var snygg och att den passade bra på deras gavel.
 
Nästa gång vi kom upp fick vi höra att det inte hade varit så kul med flaggan trots allt. Dom kan nämligen ingen engelska, någon av dom, och en sen höstkväll hade det knackat på dörren. Det var en ung kille som var överlycklig över att ha fått syn på flaggan för då visste han att han skulle kunna få hjälp av någon som kunde språket. Han tog ju för givet att dom var från staterna, då dom stoltserade med flaggan.
 
Dom fick en massa sjå med att försöka förklara att dom inte fattade vad han sa eller att dom inte kunde hjälpa honom. Jag kommer inte ihåg men jag tror att flaggan plockades ner, ett tag efter besöket.
 
Ha en underbar dag!
 
 

Fascist häl

Av , , 4 kommentarer 5

Idag hade jag tid hos läkaren…men det missade jag tydligen, totalt. I boken har jag skrivit den 14/4 men då jag nu skulle dit och träna så sa hon i receptionen att jag hade haft tid hos läkaren idag. *svordomar och sånt*

I alla fall så kom sjukgymnasten in och sa även han, att jag missat tiden, (rubb it in) sen snackade vi om vad jag har för problem och då tyckte han att det lät som, typ, en fascist nånting. Nu har jag slagit upp det på nätet och även fast ordet fascist stämmer ganska bra in på smärtan så heter det egentligen Plantar Fasciit.

Plantar Fasciit är en överansträngningsskada som resulterar i inflammation runt plantar fascians infästning vid hälen.

Symptom:
Värk plantart i hälen, vanligtvis på morgonen eller efter vila. Värken minskar vid fysisk aktivitet.

Behandling:
Korrigering av felaktig biomekanik, vila, nedkylning, tejpning, stretchning och massage.

Detta kan även leda till hälsporre. Nu ska han testa att tejpa min fot under fyra veckor så få vi se hur det börjar på kännas. Sen ska jag minska ner på promenaderna, Åtminstone under dessa veckor. Kommer att kännas knepigt, men vad gör man, jo, man gillar läget och accepterar att landet ligger som det gör 🙂

Ohelig mark

Av , , 2 kommentarer 3

Undrar om det kan var som en granne skrev en gång i ett av mina blogginlägg, att huset  vi bor i ligger på ohelig mark?

Jag hade fram symaskinen i lördags och skulle laga ett par jeans, i början gick det bara bra sedan blev det katastof. Två nålar small av, utan anledning, jag trädde om maskinen tre gånger, provade att sy på en vanlig tygbit för att se att den funkade som den skulle, det gick bra. Satte jeansen under nålen och maskinen sydde som den brukar men lämnade inte ett enda stygn efter sig. Gjorde om samma procedur fyra gånger med samma resultat.

Då gav Maria upp och ställde undan maskinen, som nu står i sovrummet och ser så lagomt hånfull ut.

 

Ordningen är återställd

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu sitter Kerstin och Janne i bilen, på väg till Sundsvall för vidare resa till Egypten. Inte så dumt att få fara och slippa allt vatten som nu kommer att bli av all snö som ska bort. Fast jag måste ändå säga att det ändå sett relativt bra ut på våra vägar/cykel och gångbanor. Inte så blött och slaskigt där och det torde väl bero på att någon har varit duktig att skrapa dessa då det var mycket snö.

Jag satt ute igår, under balkongen, det var riktigt varmt där och Nicco kom ut efter en stund med sin skateboad. Hon hade nog tänkt sig att få åka lite men det är svårt med allt grus som ligger på gatan, och det blev för mycket jobb då hon började sopa, ett evighetsarbete.
 
Hon hann ställa sig på skateboaden och åka två meter sedan låg hon på rygg. Det gick bra och hon sa att om man inte ramlar så lär man sig ingenting. Nähä, sa jag, men hur var det med pappa då? Han provade ju ifjol men hann bara just se pass få upp fötterna så stack skateboarden iväg och han låg raklång på asfalten. Jamen, han är ju gammal, svarade hon, och han kan ju bryta ett ben eller en arm.
 
Förvisso, men jag tror inte att det beror på åldern, alla gånger. Själv lyckades hon ju bryta ett litet, litet ben i foten, då hon åkte skrana på bräntberget för tre år sedan. Och blev tvungen till operation samt gipsat ben i sex veckor, tala om det. Vilken grej!
 
Så var påsklovet slut och därmed återställs allt i den vanliga ordningen. Vilket för min del innebär att frukosten ska vara serverad vid viss tid, jag går med Nicco till skolan och sen får vi se hur jag lägger upp dagen. Hennes skrivbord ska ju målas men jag vet inte om jag ska vänta med det till hennes bokhylla har kommit fram, den ska ju ha samma färg. Vi (dvs Åke) skruvade och flyttade en del av våran bokhylla igår så nu ska det också ställas upp saker där, hm. Vi får se vad det lider. Jag vill nog sitta ute en stund också innan träningen klockan tre.
 
Ha en fin dag!