Lyssna på detta samtal och lyssna extra på uttalet av mobiltelefonen
Häst eller dator ägare
Niccolinas dator har havererat…igen, och Theresé kan inte laga den utan den måste nog in på reparation.
Theresé som kan en hel del om datorer tycker att det är kosntigt att vem som helst kan köpa en dator men snudd på ingen, vet hur man underhåller och tar hand om den. Hon liknar det med att vem som helst kan också köpa en häst, man rider den men underhållet kanske man struntar i då man inte vet att den ska ryktas, ha rätt mat och hovarna ska ses efter.
Mja, säkert en del sanning i det men jag tycker också att det är konstigt att det med den utveckling det har varit på dator fronten, så har dom inte kunnat lägga in ett underhållsprogram som sköter om allt detta som vi "vanliga" användare inte duger till att göra.
Eller är det så att dom inte har gjort det för gud bevare, då kanske datorn håller i 3 år till och det tjänar inte dator säljarna/tillverkarna, något på?
Mera *beep* och dåligt lokalsinne
Apropå på ”what the *beep*”, jag skrev ju att jag är duktig på att prata med mig själv, inte alltjämt men ofta i lite mer stressade situationer och då jag tycker att folk inte begriper vad jag eller vad dom själv gör.
What the *beep*
Körde runt västerslätt för att visa Theresé avverkningen ned mot tvärån igår och jag sa att jag inte hade sett det där eller att jag inte ens visste om att dom skulle ta bort träden, förrän jag passerade där förra fredagen.
Ja sa Niccolina, då vet jag precis hur du lät, mamma. (Till saken hör att jag satt ensammen i bilen).
-What the *beep* har dom gjort här då???
Haha, vaddå what the *beep, frågade jag, fast egentligen, innerst inne och om jag tänker efter ordentligt så sa jag säkert något liknande, ibland talar jag högt för mig själv, och *beepet* är ju som ni förstår, ett censurerat ord för en svordom.
Surprise…or not
Detta var vad Theresé kom hem till oss med igår.
Vissla i luren, mm…
Varför envisas företag med att anlita växlar som ringer upp kunder…tio i taget och bara svara på ett samtal?
Det har ju varit så mycket skriverier om detta och jag har än inte hört en enda människa som har haft något positivt att säga om dom samtalen. Man blir ju bara förbannad då ingen svarar i andra luren.
Hur ska företagen tjäna på detta när man är irriterad redan innan man svarar, man vet ju aldrig om det sitter någon där. Nästan så jag får lust att sitta beredd med en visselpipa, nästa gång dom ringer, med viss risk att man blir anmäld för misshandel av spräckt trumhinna hos den som ringer upp.
Gaaaahhhh
Det är många som ringer nu, var god vänta…
Vad ska man nu skylla på
Mera sport på tv blev det igår (kan bero på att det inte finns så mycket annat att välja på) damernas stafett, såg vi på och enligt kommentatorerna så gjorde dom en bra insats.
Ja, jag håller med, dom gör säkert allihop, precis allt vad dom förmår just då, sen sitter det nog en stor del i fysiken men också ganska ohjälpligt, en del i det psykiska.
Vad jag förundras över är att det alltid och då menar jag alltid, ska måsta vara något fel om en idrotts/elit människa inte presterar vad alla förutsatt att dom ska göra. Varför kan inte dom bara ha en sämre dag utan att det ska analyseras, stötas och blötas. Kan det vara olyckan dom nyss såg som gör dom nervösa, är det rätt valla, nu måste det vara mjölksyran som sätter in, hon har ingen rutin osv.
Aldrig att dom säger: Ok, det gick inte den här gången.
När vi såg på skicrossen så var det en tjej, Fanny nånting, hette hon, som dom skröt över, hon är bara 17 år och sååå duktig, någon att hålla koll på osv. Hon åkte bland dom första och hamnade på första plats och alla jublade. Men det var ju som sagt var kvar några åkare och hon föll snabbt ner på listan. Hennes andra åk blev inte lika bra, då ändrades genast snacket till att hon hade inga rutiner, hon var ny, hon har inte gjort detta tidigare blablabla.
När sedan Anna åkte, missade dom totalt att nämna hur bra hon åkte, det lät att vara medelmåttigt medans jag, som aldrig sett denna sporten tidigare, till och med kunde se att hon skulle få en bra tid och hon formligen smekte kullarna hon åkte över. Sen när hon kommer över mållinjen och ligger etta (hon vann förövrigt det åket) så missar dom det också, det går en stund innan dom inser att hon är etta. Jaja, det är väl meningen att man ska se själv och inte sitta och lyssna på dom som pratar hela tiden. Dom kanske inte själva är så laddade hela tiden. Hm…kan det vara för att dom varit uppe för länge, har dom druckit för lite kaffe, kan det vara ett virus som härjar i båset eller vad?
Theresé kommer hem idag och på hennes blogg kan man läsa följande: blogg.stage.vk.se/tezzii
Hon har införskaffat mina glas och med på resan kommer även turbinen som Brälla fixat till oss från staterna och som sedan fick följa med ner till Uppsala med Anders och Theresé då dom var hemma till nyår, för genomgång och nu är den klar att sättas in i Camaron…nice!
Angående glasen så pratade vi igår om hur hon skulle få hit dom utan att dom skulle ta för stor plats, jag föreslog att hon kunde krossa dom, då tar dom liten plats och då behöver inte jag he sönder dom, då är dom redan fix och färdigt. Nä, nu får ni ha en bra fredag, jag ska in till Niccolina, hon har inte stigit upp än….ovanligt!
Herrarnas stafett
Vi blev ju sittandes framför tv:n igår, igen, och kollade på OS och herrarnas stafett.
Det blir som ett gift då man väl har satt sig och man vill se hur det ska sluta.
Vilken insats han gjorde, norrmannen som kom och tog silvret, just innan målgång. Han såg ut som spindelmannen och var verkligen ett hot på tredje varvet, sedan sackade han en bit men kom hur starkt som helst, på slutet.
Jag sa till Åke, om han kommer att ta guldet så är han banne mig värd det också. Jag har aldrig sett en sån skidåkning någon gång och en riktigt tjurskalle måste han vara.
Nu gjorde Sverige ett otroligt bra jobb, dom också, ett riktigt teamarbete och dom är ju värda detta guld, måste ju kännas fantastiskt att glida in till målgången och veta att man vunnit guld.
Niccolina ser inte på sporten och jag frågade henne varför. Ja, varför skulle jag göra det, svarade hon, jag är ju inte med och då är det väl inget att se på. Jamen det är ju Sverige, sa jag, och Sverige är ju vi…eller hur? Nae…hon köpte inte det, hon surfade på nätet istället.
Gösta, den inneboende spindeln
Tror att det var tre eller fyra år sedan och vi hade våran ”gamla” buss, Beverly Hills, som vi var ute och kajkade runt i. Det var innan jag tagit licensen för dragracing fast vi åkte ju till en del tävlingar i alla fall.
Senaste kommentarerna