Oi, obra och oäti
Slutsatsen var att vi uppe i norrland ofta använder oss av bokstaven o, före vissa ord. Om t.ex. en knapp inte gick att trycka in, så är den oi. Man har ogått, osprungit, oäti, ofarit, och varför inte som jag brukar säga, saker är obra. Det som var hysteriskt roligt är att Theresé har sagt att dom på hennes jobb brukar säga, jora sååå att…när det blir en kort tystnad då ingen vet vad man ska säga, och i det här programmet sa han att vi ofta tar bort en massa onödiga ord så han översatte just precis dom orden med scchu, alltså ljudet som vi åstadkommer när vi säger jo samtidigt som vi drar in luften i munnen. Hahahaaha, det var ju verkligen pricken över i:et.
Jag har många gånger fått höra att folk har trott att jag är från Åsele, ha, jag som inte ens vet hur dom pratar där. Dialekten måste jag ha fått från mina föräldrar som kommer från Malå och sedan har det blivit nån typ av blandning därifrån och guu´ vet vart annars ifrån. Jaja, huvudsaken man begriper vad jag säger. Jag känner dessutom ibland, när man måste skärpa till sig och verkligen tala rätt för att det inte ska bli missförstånd.
För att ta ett exempel, Theresé sambo, Anders, som inte riktigt begrep vad jag sa då jag skulle ha en "kasch" (kasse) att stoppa ner sakerna i. Det finns väl ingen som fattar vad det är sa han. Fast jag sa faktiskt en kasch, då jag handlade på maxi i Uppsala, och han tog betalt för en kasch också, så han måste ju ha fattat vad jag menade eller så gissade han bara, skakade på sitt huvud och snurrade fingret runt örat, då jag vände ryggen till. Men so what!
Senaste kommentarerna