Det är en hel del mobbning både i arbete och på skola.
Hur ska man komma tillrätta med detta?
När är det skolans ansvar och när är det föräldraansvar?

Jag har blivit mobbad i skolan. Som mobbad så sa jag inget hemma.
Jag kom hem med en blåtira en gång. Ingen hemma frågade.
Min lärare på skolan frågade – men jag såg på henne att hon ville inte veta så jag insåg att det var inte lönt att berätta.
Som elev så är man oskyddad. En mobbning kan eskalera och skvallrar man, så kan det bli än värre.
Fast värst är det ju om man skvallrar och ingen gör något.
För det är ju det man är rädd för, att ingen ska ta en på allvar.

Den som mobbar då? Ska den personen inte tas på allvar? För det måste ju finnas något bakom, det kanske är så att mobbaren har ett helvete hemma och agerar av sig på skolan.
Jag vet inte vad man skulle göra om man hade ett barn som mobbar eller blir mobbad.
För det räcker nog inte med att prata om det – det måste till mycket, mycket mer.

Att det inte är en hel dag på skolan, vid skolstart där man har information om mobbning. Föreläsare av både folk som mobbat och som blivit mobbade.
Grupparbeten och diskussioner om att våga lägga sig i och förhindra.

Vid varje skolstart ha temadagar om respekt för varandra, diskutera hur man välkomnar en som är ny i klassen.
Prata om att vi är olika och det ger ingen rätt att reta eller mobba någon. Allas rätt att vara sig själv.

På skolan blundar alltför många för detta. Man kanske inte vet hur man ska ta tag i problemet.
Eller om det är en mindre ort så känner alla varandra och det blir känsligt.
Men det är oproffsigt att inte agera.
En elev kan ju faktiskt få hela sin skolgång förstörd för alltid. Den som mobbar lär ju inte kunna samarbeta på ett arbete i framtiden.
Det kan gå så illa att det hela slutar med psykisk ohälsa eller i värsta fall till ett självmord.

Jag satt på ”Torget” på Renforsskolan för ett tag sedan, en halvtimme och väntade på en person.
Jargongen jag hörde och beteendet elever emellan var inte alls ok.
Jag såg inte till någon vuxen som gjorde något. Borde det inte finnas vuxna som är rastvakt på skolan?
Jag iakttog – jag agerade inte. För jag var där en kort stund och var varken anhörig eller personal.

Har hört att det är kaos på skolan och det händer saker som inte ska hända.
Vem är ansvarig? Rektorn är väl ytterst ansvarig, men lärarna och övrig skolpersonal då?
Jag skulle inte vilja vara en elev på den skolan idag.

Jag gick skola i Södertälje och det var nog en av de sämsta skolorna i Sverige.
Mobbad, ingen gjorde något. Stor personalomsättning och många av mina lärare kallade mig ibland för fel förnamn.
Hur ska en lärare kunna sätta betyg den inte ens minns vad man heter?

Personal på skolan behöver ta tag i detta och det NU.
För det är NU dessa elever går i skolan och blir mobbade – utan att någon gör något.

Jag har också haft en arbetsplats där jag blev utfryst.
De sökte personal och jag sökte. Det var bara kvinnor som arbetade där så jag gissar att jag fick jobbet för att det skulle bli mer mångfald.
Redan första dagen så kände jag mig mycket ovälkommen.
Jag arbetade på och funderade på om någon skulle säga att det var dags för förmiddagsfika.
Detta var på en butik.
Butikschefen kom fram till mig och sa något i stil med ”Javisstja du kanske skulle haft dig nåt fika, fika rummet är där och jag har då stängt av kaffebryggaren”.
Kallt kaffe och ensam i fikarummet. Välkommen!?

Vi hade systembolagsutlämning. Samma vecka jag började arbeta där försvann det pengar ur den kassan. Jag vet att jag var oskyldig.
Det försvann pengar varje vecka. Jag blev tillfrågad om jag tagit pengar ur kassan.
Jag jobbade ca 2 månader där. Sedan sa jag upp mig. Samtidigt upphörde försvinnandet ur kassan. JAG VAR OSKYLDIG!!

Men jag fick inget jobb på någon butik senare. En kvinna fick mitt jobb som jag slutade på.
Sista dagen fick jag en bukett tulpaner som tack. Hon som lämnade över de började gråta.
Jag anar att hon hade velat ha mig kvar men kunde inte stå emot grupptrycket från de andra.

Det var den värsta arbetsplatsen jag varit på.

Jobbade på ett gruppboende i Stockholm för många år sedan.
INNAN jag började ringde gruppledaren upp mig och sa att jag skulle inte berätta om mitt privatliv på jobbet.
Underförstått du berättar inte att du är homosexuell.
Först dagen då jag skulle inskolas så var det just gruppledaren som inskolade mig. Det första han berättade var om vilka han fått ligga med under helgen..

Jag berättade inte om min läggning och höll mitt privatliv för mig själv.
Förutom att jag berättade att jag skulle till Norrland på min semester och att jag behövde ha semester just den perioden för att jag skulle gifta mig.
Jag och min man gifte oss. Jag kom tillbaka till jobbet.
INGEN gratulerade mig eller frågade hur bröllopet varit.
De som bodde på gruppboendet frågade däremot en hel del. Jag svarade så gott jag kunde och sa inte att det var en man jag gift mig med.
Till slut så bytte jag arbetsplats. Det var trist för de som bodde där trivdes jag enormt bra med. Arbetskamraterna var det ju sämre med.
Sista kvällen jag jobbade så sa de boende att det var trist att jag skulle sluta för jag var ju så glad jämt och inte hade de fått träffa min fru heller.
Då berättade jag hur det var och jag hade med mig en DVD och visade filmen från bröllopet.
Det tittade och de sa att de anat att det var så hela tiden. Och att det är inget fel om man är två män eller två kvinnor som är ihop.
De var mer förstående och accepterande än mina arbetskamrater.

Det var en slags mobbning på den arbetsplatsen som inte heller var OK.

Just nu ringer många mig och lämnar inget meddelande och dessutom finns ej numret på nummerupplysningar.
Då svarar jag inte. Jag svarar inte heller på skyddat nummer.
OM det är viktigt så lämnar man ett meddelande eller så skickar man ett sms.
Telefonförsäljare göre sig icke besvär.

Första frågan en säljare borde ställa är – ”Har du tid för några frågor”.
För det ringer ofta då man absolut inte har tid.
Eller rättare sagt vem vill offra sin tid till en telefonsäljare som dessutom påstår att allt är gratis och säljaren säger att den inte säljer något.

Läste eller hörde ett bra förslag är att be säljaren om sitt hemnummer så man kan ringa upp. Varför då frågar de ju. Jo har du mitt nummer så borde jag få ditt..

Ett annat tips är att be om att få information om vad de säljer per mail eller pappersbrev. Har de inte möjlighet till detta så ska du backa.

Jag ser till att aldrig säga ordet ja.
När de frågar om det är Lucas Lund så svarar jag med att jag heter Lucas.

Tur att det går att blockera nummer på min mobil.
Men de har ju flera nummer att ringa ifrån.
Telefonsäljare måste ändå vara bland det mest otacksamma jobb. Folk svarar inte de slänger på luren i örat och dessutom jäklas många med de.

Men det är ju faktiskt de som ringer upp en och då får de säkert tåla ett och annat.

Ha en bra dag.

Sommaren är helt slut nu?
Ser att det finns de som har satt på vinterdäcken.
Jag har dragit upp roddbåten.
Jag har skrapat bilrutor på morgonen och så har jag sett att Dollarstore har plockat fram julsakerna.
Julmusten säljs i butiker och efter jul så fyller jag 58 år.
Så jo sommaren är slut!
Ha en fin dag!

Men jag tycker en massa och har en massa åsikter såklart annars vore jag väl inte jag.

Nu har det publicerats en massa förslag om besparingar bland annat.
Det ska läggas ner, det ska skäras ner och  allt kommer bara bli sämre i vår kommun och en massa andra kommuner.

Självklart finns det inga pengar så kan man inte trolla fram en massa saker.
Jag kan inte köpa ett slott – men jag skulle gärna ha ett.

Sen tycker man ju att man kan inte spara på de äldre, på barnen och inte heller på skolan för det är saker som alltid kommer att behövas och ska finnas.

Vår kommun har gjort en del tabbar och det skylls alltid på de styrande.
Även om det varit många gånger funderationer om vad ska de löna sig med alla omorganisationer?

När jag började jobba i hemtjänsten i Vindeln 1999 då hade vi vår grupplokal nere i källaren på Solhaga. Därifrån flyttades det till Karlsgårdens tandläkarmottagning, sen flyttades det till fd biblioteket på övervåningen, sen blev det nog brinkskolan för att åter tillbaka till Solhaga och nu är vi i Almagårdens källare.
Vad har alla dessa flyttande gett oss? Kostat oss?
Är det lite som hemma man vill möblera om för att man tror det blir bättre och i slutändan är man tillbaka som det var en gång?

Alla dessa enhetschefer som byter jobb med varandra? Är detta för att alla ska kunna alla avdelningar eller är det för att ingen vill jobba på en specifik arbetsplats?
Omorganisationer och det blir nya kurser och nya sätt att arbeta på.
Lönekontoret som skulle flyttas till Umeå? Helt plötsligt blev det fel på de flestas löner.
Barnen ska pendla in till Vindeln redan från sjätte klass. Jag ifrågasatte varför inte Vindelns sjätteklassare kunde pendla till byaskolor istället?
Varför ska allt in till Vindeln?
Många gånger så verkar det som om allt ska vara i Vindeln – byarna ska dö ut.
Jag vet att man kan inte tvinga personalen att bo i vår kommun som jobbar åt kommunen.
Men hur många arbetstillfällen och skatteintäkter försvinner för just våra kommunbor?
Jag vet också att det finns de som bor i Vindelns kommun och jobbar i andra kommuner så kanske är det på ett ut?

Man försöker locka in barnfamiljer till vår kommun, ja välkomna! Men var beredd på att du får inga huslån om du ska bo i nån by – nej centrala Vindeln då går det bra.

Gamla skogsskolan i Bergnäs är till salu. Tänk om det kom en driftig person som tog hand om detta och det blev något unikt.
ja det ska ju vara någon som har mycket pengar som får köpa det för låna till det går nog inte.

Vi var på väg för många år sedan intresserade att köpa gamla Järnvägshotellet. Vi hade stora planer och det skulle bli något av detta trodde vi. En bank sa blankt nej till lån för de hade redan förlorat på denna byggnad tidigare.
En annan bank ville ha 85% kontantinsats.

Hur ska vår kommun komma framåt då det finns så många bakåtsträvare.
”He lönsch int.”

Nog förstår jag att det är ont om pengar i kommunen eftersom det ska dras ner på allt.
Så är det väl i de flesta kommunerna i dag.
Så någonstans är det fel – stort FEL!
De som är gamla idag har byggt upp vårt land och borde få en värdig ålderdom.
De som växer upp idag borde få en bra start i livet för en dag ska de ta över allt detta.
De som arbetar idag och betalar skatt vet nog med sig att den dagen de ska bli pensionärer så hoppas de ha en sparad slant så de kan överleva dagen.
För just nu är det slösa på allt och tänk inte framåt.

Vår kommun är som en IVA-avdelning kortsiktigt tänkande med överlevnad just för dagen inte tänka framåt.

Sen skiter jag i vem som styr – det är folkvalda som fått denna uppgift av de som röstat och jag anar att det är de som gnäller mest.

Det är som den lilla lokala butiken, man handlar mjölk och kanske lite bröd på ortsbutiken, sen åker man in till stormarknaden och handlar resten.
När butiken läggs ner så skriker mjölkköparen mest.

Man ska mätta munnen efter magsäcken eller hur det nu sägs.

Vi har alla ansvar för att vår kommun ska överleva.
Kom med förslag på lösningar.
Det är inte så lätt, man pratar ju om sina egna intressen.
Jag rider inte, besöker inte simhallen, jag går inte i skolan, har inga barn på förskolan,  jag bor inte på ett äldreboende och jag har inte hemtjänst.
Då kan vi väl skippa allt detta för inte ”vill jag betala för att andra har behov av det” ?
Hoppas ni förstår att det sista är inte MIN åsikt men många tänker bara på sig själv och sitt intresse.

Jag är säkerligen drabbad av detta.
Fast det har varit värre.

När jag var barn så blev jag ofta sjuk,
jag var öronbarn, hade migrän, alla slags barnsjukdomar och så hade jag ju massor med fotvårtor och munherpes.
Migränen började vid 8 års åldern och jag har nog legat i mörka rum och spytt många gånger.
Jag åt aspirin och ju mer jag spydde desto fler åt jag..
Mamma sa att min huvudvärk berodde på att jag var för lite ute i friska luften, Jag gick ut med migrän och stod på en brygga i blåsten och spydde inte hjälpte frisk luft.

Fotvårtorna.
Oj oj oj min mormor tog bort de genom skrock, hon räknade de alla och räknade även in vårtan på fingret.
Hon tog en garnstump och gjorde lika många knutar som vårtor och slängde garnet.
När den var förmultnad då skulle vårtorna vara borta och en dag upptäckte jag att alla var borta även den på fingret!

Otaliga gånger gick jag till skolsköterskan med mina krämpor.
På högstadiet fick jag väldigt röda ögon, jag blev undersökt och fick ögonsalvor, mediciner och jag minns att jag blev som en zombie.
Folk trodde jag knarkade.

När jag var ca 22 år så började jag tappa synen emellanåt.
Åkte in akut och det blev misstanke om blodproppar i hjärnan och hjärntumörer och gud vet allt.
Jag blev rejält undersökt och fick en ny läkare varje gång jag kom på Huddinge sjukhus.
Det tog väl kanske 3-4 år så försvann den åkomman.

Jag sökte hjälp på vårdcentralen i Järna när jag blev biten av en papegoja – jag hade ju självklart drabbats av papegojsjukan. Nää det var nog bara en förkylning.
Så där har det fortsatt – jag har om man ska tro på sig själv haft det mesta.

Men kollar man mina besök på vårdcentralen de senaste 15-20 åren så är det få besök.
Hypokondrin har nog självdött.
Fast nu har jag ont i en axel, en fot och ena höften.
Jag har säkert utsliten axel, missväxt i foten och höftkulan borde bytas ut.
Men jag väntar ett tag innan jag kollar upp detta.
Jag är ju inte så gammal – eller? Börja byta ut kroppsdelarna redan? Då borde jag ju börja med ansiktslyftning och fettsugning och botox.

Lika bra att jag tar två Alvedon. De och en Ipren så blir jag frisk.

Ha en fin dag!

Ja vart försvann sommaren egentligen?
Det var nog en bra sommar på många vis men den tog tvärt slut.

I morse skrapade jag bilrutan innan jag åkte till jobbet.

Vi har skaffat grisar.
En rymde samma dag som den kom på gården och gäckade oss i en vecka i Kussjöskogen.
Nu är de inlåsta med elband runt hagen.
Igår fick jag en stöt.. Skrek som en gris.
lars trodde en av de bet mig.

Igår fyllde han 51 år.
Idag fyller min son 29 år.

Själv är jag äldst och ålder är ju bara en siffra.

Nåja det är höst och jag ser redan framemot nästa sommar.

Full rulle – det finns inte mycket tid till bloggning.
Sen sist – ja hur länge sedan kan det vara?
Vi har då i alla fulla fall haft fem hundvalpar som tagit sin tid.
4 har flyttat till fina hem och 1 behöll vi.
Tråkigt nog så fick vi ta beslutet att ta bort vår finaste Linuz, han skulle ha blivit 13 år på fredag, men han slutade äta och orkade knappt gå i trappor.
Sista morgonen låg han och flämtade och viftade inte ens på svansen då vi kom.
Hårda bud – men djurägaransvaret gjorde sitt.

Vi har kycklingar, lamm, killingar, ällingar, kaninungar så gården är då fylld med djur.
I år blev det mindre lamm än i fjol, då tre tackor fick inga lamm.

Så får se hur det blir i höst med slakt. 5 lamm varav 3 bagglamm.
Getterna fick varsin killing.
Årets semester blev ingen resa utan vi stannar mest hemmavid och pysslar.
Lars var till Ullared i tre dagar så jag far till Haparanda motsvarande dagar.
Tar med mig dotter och barnbarnet Tara.

I höst går jag ned i tid i arbete för att kunna ta hand om vårt hem och vår familj.
Hos oss händer det ständigt saker på gott och ont.

Tror vi har haft 6 punkteringar i sommar och jag har sett orm varje dag. Lars påstår att det är fläktremmar och grenar.
Men nä det är stora ormar..

Ha en fin fortsatt sommar.
Lär väl dröja innan nästa blogginlägg kommer.

Vi har nu kommit överens om ett namn på vår gård.
Vi hade olika förslag och låtit det bero beroende på att det kanske måste smälta in.
KussjöFarm och KussjöGård var andra alternativ.

Vi har ju inte direkt en Farm så där föll det förslaget.
Sen råkade vi se att Byagården i byn heter KUSSJÖGÅRDEN så då skippade vi det.

Så nu heter vårt hem KussjöLund

Här finns i dagsläget får, getter, ankor, höns, kaniner, bin, hundar och en katt.

Härligt att våren är på väg och att snön smälter.
Vår gård är som lervälling efter förra sommarens grävande på vår mark.

Vi har en del projekt och efter drygt två år som vi bott här så är det en hel del som vi vill ha gjort.
Det är mestadels tapetsering och golvläggning som känns som att det var svårt att komma igång med.
I stort sett all el är utbytt eftersom de tidigare ägarna hade ”lekt” elektriker med många farliga kopplingar.
jag och Lars har lite olika önskningar och prioriteringar så vissa saker får bero, beroende på vems vilja som är starkast.

Men en sak är vi överens om och det är att det finns saker att göra.

En plåt på ladugårdstaket behöver bytas ut och bägge är höjdrädda.
Vi behöver ha fiber i huset och det både pga dålig telefontäckning och långsamt internet.
Det lär komma hit till byn men än är inte det klart med beslut.

Vårt hem är kaotiskt och så har det väl varit i stort sett alltid.
Nu har vi även sålt vårt lilla hus i Hällnäs så det ska tömmas.
Har man inte arbete så gör man sig.

Ha en underbar vår.

Nog är det bra konstigt med alla vägnamn i Vindelns kommun?
Vi bodde på Skogsvägen i Hällnäs.
Då kom en flyttbil och skulle hämta ett flyttlass, saken var bara den att de skulle till Skogsvägen i Vindeln men hade kört till Hällnäs.
Skogsvägen finns också i Tvärålund.
En så liten nja jag menar i jämförelse med storstäder kommun borde väl kunna ha olika namn på alla vägar i hela kommunen?
Man kunde ha t ex olika teman på byarnas vägar som hade samband med byns historia.

Hur många Tallvägen, Skogsvägen, Industrivägen, Björkvägen finns det i Vindelns kommun?

Jag bara undrar vem som kom på detta när vägarna fick sina namn, var det någon tanke bakom?

På sista tiden har jag varit så trött efter jobbet, hoppas det är vårtröttheten.
För nu vill jag ha vår och sommar.
Men jag gissar att min trötthet beror till stor del av bytet av jobb och alla nya intryck.
Så det ger sig säkert.

Har även börjat med en diet och gått ner en del i vikt.
Trodde jag skulle ha huvudvärk för jämnan eftersom jag slutat helt med socker.
Men det är mestadels på morgonen jag vaknar med huvudvärk och efter kaffet så har det gett med sig.

Har hjälpt en person med att skriva en bok i flera månader, nu är det i stort sett klart.
Varit skoj men tagit en del tid i anspråk.

Blev vrålförkyld hör i början av mars, lagom just innan resa till Kanarieöarna. Så den resan bestod en hel del av snorande, men välbehövlig vila.

Nu är det nya tag som gäller.

Förkylningen gett sig, arbetet flyter på och djuren mår bra. Inväntar lamning.

Lev och må!