Jag har ett minne som en elefant, dvs jag glömmer sällan nåt från förr. Däremot om det är enormt viktig sak jag ska göra så glömmer jag det ibland!

Men nu till ett minne som inte riktigt vill lämna mig.

När jag började jobba på Konsum 1979 så hade vi springpojkar anställda.
Det var skolungdomar som kom kanske två eftermiddagar i veckan, de körde ut varor åt de som beställt hem matvaror.
Vi hade på butiken en flakmoped som de packade med kartonger och körde ut.
De fick också göra lite saker i butiken såsom fronta ( dra fram varorna i hyllorna så det såg välfyllt ut), de fyllde på i mjölkkylen, tog ut sopor och allmänt saker som behövde göras. På den tiden hade vi inte scannande av EAN-etiketter utan varorna var prismärkta. De brukade få prismärka nästa veckas extraprisvaror. Minns ni extraprisetiketterna? En vit del med ordinariepris och en röd del med extrapriset, den röda delen kunde man skrapa bort lätt när det blev ordinariepris igen.

Springpojkarna var duktiga och de fick en inblick i yrkeslivet och många av de blev anställda senare i livet då de gått en utbildning.
Gissar att de var i moppeåldern dvs ca 15 år.
En familj gav alltid 1 krona i dricks de sa att de alltid gjort det och att den kronan var början på miljonen.

Om det var mycket folk i butiken så kunde de stå vid kassan och packa i kassar åt kunderna.

Saknar dessa extrajobb – ett utmärkt jobb kanske för nyanlända så de får lära sig språket och känna sig nyttiga.
Hade jag en egen butik så skulle jag satsa på dessa.

Vi hade en butik som hade kvälls- och helgöppet. En Servusbutik öppet 9-21 alla dagar.
Då hade vi kvällspersonal de kom vid 18-tiden och jobbade till 21.30 jobbade varannan eller var det var tredje helg och några kvällar i veckan. Perfekt för de som hade småbarn hemma och kunde extraknäcka.

Förr fanns småbutiker och de överlevde och gav en massa arbetstillfällen.

Gynna din butik på orten!
Man behöver inte tjäna några få kronor på att handla på stormarknader och köra många mil med bil..
Det är ju de som handlar minst lokalt som klagar mest när butiken läggs ned.
”Jag brukade ju kunna köpa en liter mjölk där ibland då jag vart utan” är en vanlig ursäkt..
Butikerna överlever inte på enbart mjölkförsäljningen.

Mer jobb åt ungdomen och de känner sig behövda.