Det pratas så mycket om klimatet och hur många som flyger och hur mycket det skadar vår miljö.
Då kan man ju undra varför det är billigare att flyga t ex från Umeå till Stockholm än att ta tåget?
Varför inte sänka priset på tågbiljetter till bussprisnivåer?
Då åker fler personer tåg.
Idag åker väl halvtomma tåg och flygplanen fylls.

Förr var det t ex möjligt att kliva på i Hällnäs och åka hela vägen till Stockholm.
Idag stannar inte det tåget i Hällnäs.

Satsa på tågresor till bra priser och se till att de också håller tiderna.
Att betala hutlösa priser för en tågbiljett som sällan passar tider eller blir ersatta av bussar.
Det är skamligt.
Flyger jag till Arlanda för 399 kr eller tar jag tåget för 1100 kr?

Det är frågan.

Min mormor brukade säga att hon skulle spå mig med kortlek.
Hon la ut några kort och sa då att jag ser en resa med båt framför dig.
(Jag var i Vasa på besök och bodde i Hällnäs och det var just båt hem jag skulle ta… hi hi)
Sen har jag fascinerats av att folk eventuellt kan se in i framtiden.
Jag har varit och spått mig och vissa gånger kan man säga att allt slagit in och vissa saker har aldrig hänt.
Ibland vet jag inte om jag kanske lagt in orden på mun och nickat medgivande och därmed fått det bara bekräftat. Första gången jag var och spådde mig var nog 1994 eller 1995.
jag var frånskild och barnen bodde varannan vecka hos mig.
För att inte ge någon information så ringde jag och bokade från mitt jobb, så att hon onte skulle kunna se vem jag var och var jag bodde.
Jag sa att jag kan komma varannan vecka för jag jobbar skift i stället för att berätta att jag var barnfri varannan vecka.
Nåja, nåja, jag for dit och när jag kom innanför dörren så kändes det som om någon sög ur mig luft.
Hon tittade på mig och sa ”Vilken otrygg barndom du haft du har flyttat från stad till land fram och åter – har du haft två familjer?”
Jag bodde ju i Vasa hos mina biologiska föräldrar och sen bodde jag på lov och vissa perioder hos en familj på landet.
Så ja jag hade väl kan man säga två familjer.
Vidare sa hon att jag var sällan ute och försökte hitta mig en ny kvinna,
jag skulle inte tro att de kommer och knackar på dörren,
du får ta dig ut om du vill hitta någon, men egentligen är du inte intresserad av kvinnor, men det vet du ju.

OUPPS! Jag rodnade och tänkte att hon ser ju färgen på mina kalsonger. Här finns inga hemligheter.
Hon berättade vidare att jag skulle få en stor räkning på en återbetalning, det var inget jag visste om nu och inget jag ens tänkt på.
Det var ingen ide att jag grubblade på det, för det skulle komma brev på posten.
Hon undrade om jag var konstnärligt lagd, nej sa jag, skriver du? Jo jag skriver.
Din bok kommer att komma ut och sälja så mycket att du lever på den inkomsten i 2 år. (Inte hänt ÄN!)
Gick ett halvår och jag fick ett brev om att jag fått ut för mycket ersättning i bostadsbidrag. 26 437 kr skulle jag betala tillbaka.
Kan säga att jag varken bluffade till mig bostadsbidraget och jg hade ingen aning om att jag fått för mycket.

Hon berättade att jag skulle vara bland ungdomar, inte politiskt, inte jobba på fritidsgård, men det var någon slags information.
Jag blev så småningom skolinformatör för RFSL och det var 1999-2001 och jag var i ca 80 klasser och berättade om RFSL.
Något som jag aldrig hade kunnat ana då när jag var hos henne.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om det besöket men jag har ju ett privatliv.

Jag har varit och spått mig och fått vägledning – när jag stått i vägval.
Jag har skrivit ned allt de sagt och lagt i kuvert och sedan tagit fram det fem år senare för att kolla och det har ibland varit kusligt sant och vissa saker har än inte hänt.
Men jag har inte frågat om dödsfall och sjukdomar.
Fick bara veta att jag skulle leva OTROLIGT LÄNGE!
Jag ska få 11 barnbarn.

Den där boken håller jag på och skriver men det dröjer innan den kommer ut.

Mitt tips är att om man vill bli spådd så ska man ta det som vägledning, man ska inte låta sitt liv styras för ibland går man andra vägar i livet.

Jag kommer aldrig att bli rik, men ej heller vara utblottad.

Det var det, det!

Nu hajade du till förstår jag.

 
Men när jag hör ordet porrfilm så tänker jag inte på sex och samlevnad.
När jag bodde i Finland så hade porr en helt annan betydelse.
Det finns Bensinporr, Vattenporr och nuförtiden säkerligen också Vinporr.

Finlandssvenska ordet för porr (eller om det nu är bara en dialekt ska låta det vara osagt!)
Är DUNK devs en bensindunk eller en vattendunk eller kanske en vindunk.
Så om man vill göra en barntillåten porrfilm så filmar man bara en massa dunkar med olika innehåll.

Så var det med det.

Ät en örfil till kaffet så blir du lugn!

Handla lokalproducerat säger alla.
Men många gör inte det.
Handla lokalt säger alla.
Många gör inte det.
Men vad gör handlarna då?
Säljer billig fläskfilé från Irland.
Mjölk från Skåne. Ja från Tyskland och Österrike också verkar det som.
Oxfilén du åt till Nyår – var den kanske brasiliansk eller från Uruguay?

Man pratar så mycket om klimat och att man ska vara klimatsmart.
Men när man köper kött från utlandet då blir jag rädd. Hur har den hanterats på sin väg till våra handlare?
Ska man verkligen våga äta det som är uppfött utan någon kontroll?

De dumpar priserna och ja det är billigt med kött från andra länder.
Men hur går det för våra bönder? Djuruppfödare?
De får lägga ned sin verksamhet.
Varför då? Jo det är inte lönsamt och det är hårt arbete bakom och så har vi ju alla lagar som ska följas.
Att det ens blir någon lönsamhet kan man undra.

När man  handlar så ska man nog kika lite närmare på innehåll och ursprung än vad man kikar på den röda prislappen.

Jag bojkottar kött från andra länder. Jag vägrar köpa billig köttfärs från Irland.
Men blir jag bjuden på middag eller om jag äter ute så försöker jag blunda och hoppas att det jag blir serverad är svenskt.

Vem är den som klagar mest då den lokala handlaren måste stänga sin butik pga dålig lönsamhet?
Jo säkerligen den personen som brukar springa in snabbt och komplettera sin veckohandling med en liter mjölk ibland.
Resten är veckohandlingen från Umeås stormarknader.

OM jag var ungdom idag och stod i vägvalet att välja mitt yrke, hur skulle jag tänka?
Jag tänker ju nu då med erfarenhet av snart 58 år i livet annorlunda, så egentligen är svaret oväsentligt.

När det var dags för mig att välja gymnasium som 16-åring så hade jag inte så mycket erfarenhet av yrken.
Jag hade fått prya på Domus i Södertälje en vecka. Det var egentligen det jag provat.
Så jag valde ju Distribution-kontorslinjen. Så enkelt var det – då.

Idag hade jag satsat mer på skolan i högstadiet. Jag visste inte då hur viktigt det var att plugga och se till att ha betyg för att komma in på den gymnasielinje jag ville gå.
Det var ingen lärare på skolan eller någon syokonsulent som gav nån information om detta.
Mina föräldrar brydde sig nog bara att jag skulle arbeta och tjäna egna pengar och flytta hemifrån.

Idag så är allt så mycket svårare, man vill ha utbildad personal till alla yrken. Idag är det nog sällan och aldrig som man får ett jobb direkt efter 9:an.
Sen räcker det inte med utbildning då kommer nästa krav – arbetslivserfarenhet.
Hur ska man få det då kan man ju undra?
Det blir moment 22 hur du än vrider och vänder.

Nåja om jag valde om mitt liv och var 14 år igen så skulle jag plugga.
Ställa krav på skolan.
Sedan skulle jag välja ett yrke som JAG vill arbeta med inte det ANDRA tycker jag ska göra.
Inte heller skulle jag vilja lyssna på alla prognoser om vilka yrken som har arbetskraftsbrist. För de prognoserna ändras ju hela tiden.

Jaha tänker du – ska han komma till skott och berätta nu vad han velat jobba med?

Helt klart så skulle jag blivit journalist, programledare eller högstadielärare.
jag gillar att skriva, jag vill synas och jag vill prata.

Hade helt enkelt valt bort fabriksjobb, gatuarbete, byggnad eller fordon.

Men jag blev ju vårdpersonal till slut.
Trivs med det men tror inte jag skulle velat jobba med det HELA mitt yrkesverksamma liv.

Det pratas om att det är så mycket elände i världen idag.
Folk delar en massa inlägg om allt möjligt och folk svarar att sådant hände inte förr.
Allt är naturligtvis sant och alla kollar ju källkritik innan de delar saker.
Tittar man sedan på vem som skrivit artikeln eller vilken utgivare det är så ska man ta sig en funderare.

Det mesta som sprids är invandrarfientligt och bilar med utländska registreringsplåtar på skumma typer som kör runt och kollar efter saker att stjäla.
Oj vad många som verkar älska att sprida dessa inlägg.

Sällan och aldrig sprider någon om det som sker i svenska hem. Hur svenskar beter sig utomlands och köper sex av barn.
Svenskar som våldtar, svenska langare, svenska kriminella – ja dessa är inte lika intressanta att sprida information om.

Vi har många svenska mördare som mördat både barn och gamla.
Folk som stjäl av gamla. Jag har då haft mer oärliga svenska arbetskamrater än utländska under mina år inom både detaljhandeln och vård och omsorg.

Vad är det som var bättre förr? Jo då fanns inte sociala medier som spred alla rykten. Det fanns inte internet som kunde lägga ut en massa osanningar.

Jag försvarar inte de som begår brott, jag förstår att brott begås av alla sorter för det finns onda och goda i alla slags människoklasser/raser.

Men alla fakta som cirkulerar om hur mycket bidrag invandrare får – kolla efter om det är sant innan ni delar sådant.
Samma sak när det skrivs om svenska fattigpensionärer som jobbat hela livet och nu är hemlösa och får ingen pension.
Något ska ha skett på vägen – de kanske aldrig jobbat på jobb som är pensionsgrundande.
De kanske har supit bort all sin lön och aldrig brytt sig om att betala sina skulder.

Vi har i Sverige ett otroligt bra samhälle, vård, skola, bostäder etc.
Men de flesta gnäller för minsta lilla.
Var och en är så självcentrisk att man glömmer bort att vara en ödmjuk och hjälpande person.
Den dagen man står där och allt faller, vem vill hjälpa någon som aldrig hjälpt själv?

Karma.

Tänk efter före när du lägger ut artiklar som i grund och botten kanske enbart är till för att sprida rasism och fördomar.

Vilket laddat ord. Död.. en skräck för de flesta.
Naturlig för många.
Plötslig död, det som man aldrig förväntat sig.
Men som är lindrig för den som dör troligen.

Första kontakten jag hade med döden, då var jag 11 år. Det var en som drunknade.
Jag fick beskedet på telefon och jag minns bara att jag fick höra att han drunknat. Han var en ”extrapappa” eftersom jag bodde hos den familjen emellanåt.
Ingen frågade om jag skulle gå på begravningen, ingen pratade med mig om det som hänt.
Jag drömde länge att han gömt sig – flyttat utomlands och att han visade sig ibland.
Minns särskilt en dröm där en bekant hoppade i sjön från en trampolin och kom upp med mannen.

Många grät för att han drunknat och jag besökte hans grav, men jag förstod inte så mycket av det hela.

Nästa dödsfall var min farmors man. Han dog då jag var ca 19 år. Jag minns att jag var lite rädd för honom då han levde, men han var då alltid snäll med mig så jag blev tyvärr skrämd av andra.
När jag var och hälsade på och han var ensam hemma så var han alltid trevlig och bjöd på fika och pratade om allt möjligt.
Han dog och vi var på hans begravning – min första begravning. När jag såg andra gråta så grät jag.
Jag grät för att de var ledsna inte för att jag var ledsen.

Sen dog det ju några släktingar men jag kan inte minnas att jag var på någon fler begravning förrän det var dags att begrava min syster som dog i cancer 31 år ung.
Den begravning och det dödsfallet var så hemskt.
Jag kunde inte visa min sorg så jag grät i duschen. Hennes två barn blev moderlösa. Pojken var 10 år och flickan 1 år.
Frågade några troende hur det kommer sig att ”Gud” tog barnens mamma ifrån de. De drabbades ju hårt och var ju oskyldiga. Frågade för att försöka förstå.
Fick till svar att Gud hade något bättre i beredskap för barnen än deras mamma.
Hur dåligt svar var inte det?

Svårt att förstå och särskilt då sonen tog sitt liv då han var 23 år.
Var det detta gud tyckte var bättre??

Ja det har dött en hel del folk efter det och saknar många av de.
Pappa dog 63 år gammal i brusten kroppspulsåder.
Det var en plötslig död och oväntad död.

Jag var livrädd för döden länge.
Ändå var jag trött på livet i perioder.
Har försökt ta mitt liv och lyckades överleva.

Idag vill jag leva.
Men jag lever med en konstant rädsla för att någon i min närhet ska dö.
För det är så många som dött i min närhet.

Samtidigt som jag icke tror på ett liv efter detta så tänker jag att då jag dör ska jag få återse alla dessa som jag förlorat.
Som en slags tröst – att återförenas med de man förlorat.

Brukar fråga mig hur det ska gå med de som gift om sig efter att blivit änkemän, änkor? Hur ska de förklara sig när de återförenas?
Fast det sunda förnuftet säger ju att vi dör och ”Poff” så är vi borta för alltid.
Inte kommer vi att återses i ett annat liv nånstans ”däruppe” eller huvva ”därnere”.

Äsch lev idag – imorgon kan det vara försent

Lev och må!

Det var en badplats i Vasa, Finland.
Vi bodde relativt nära och jag badade där ofta tills jag var ca 10 år.
Jag cyklade dit, in i omklädningsrummet och på med simbyxorna och bada hela dagen.
Ibland hade jag med mig någon men lika ofta for jag ensam.
Jag simmade och solade och hade säkert med mig fika.
Vid stranden var det mycket folk och ute i vattnet flöt en flytbrygga som man simmade ut till och hoppade i.

Undrar hur många som idag skulle låta sina barn i den åldern fara ensam till stranden och bada?
Gissar att jag började bada där när jag var 7-8 år.

Innan badstranden fanns det bryggor och båtar och där fiskade jag med metspö.
Blev några abborrar och nån snorgärs. ”Räkäkiiski” tror jag det hette på finska.

Där fanns också en mattstrand. Det var en större brygga med nedsänkta oljefat. Man stod i de och skurade upp sina trasmattor med tallsåpa.
Fanns stora torkställningar som man hängde upp mattorna på tork.
Minns också att man tog dit sina nya jeans och skrubbade de så de skulle bli blekta.
Fast man sa inte jeans man sa ”farmare eller farmarbyxor”.

Detta var tider då barnen vistades ute och roade sig själva – inte som idag då man sitter vid en dator dygnet runt och spelar onlinespel.

Jag har ingen aning om när jag var på bingo första gången. Men det var säkerligen på slutet av 60-talet då jag gick i första klass.
I Vasa på ”Järkkäri” dvs Järjestötalo – som folkets hus typ.

Då spelade man bingo på brickor, numren fanns på bollar i en rullmaskin och de ropade upp numren högt som t ex 18 var ”Aderton – etta åtta – Kahdeksantoista – yksi ja kahdeksan. Tror jag mig minnas.
Fick man bingo så kom de och kollade och vinsten var saker på en scen.
Det jag minns att min äldre syster vann var ett fårskinn som var färgat rött med svarta slingor. En servis en svenska matservis.

Jag vann en gång ett presentkort på butiken där vi bodde i Brändö. Jag tror att summan var 24,75 finska mark.
Jag gick 4 gånger till butiken och köpte allt som jag sett på reklam på TV.
Köpte också en tvål som var formad som ett barn och så köpte jag finncrisp bröd.

Jag vann och det blev många bingobesök.
Ibland for jag ensam ibland med mamma och någon gång med min mormor.

Senare kom ”Non-stop-Bingo” och den var öppen mycket och folk satt och spelade och rökte.

Vi flyttade till Södertälje, Sverige och bingospelandet fortsatte även där på Täljekällaren.

Nu är det många år sedan jag spelade bingo.
Men skulle jag spela så önskar jag att det var varuvinster och fina sådana som när jag var barn.
Sidovinster fick man ibland. Då fick man ett kaffepaket om man satt bredvid någon som spelade som vann. En gång var det även ett strösockerpaket.

BINGO!!

Jag är färgblind och det rätt så rejält. Ni kanske sett de där cirklarna med prickar som visar siffror?
Jag ser inte en av dessa siffror.
Min mor var färgblind och det är vanligare att män är det än kvinnor. Så hennes ärftlighet gjorde väl mig till extremt färgblindhet.
Ibland har jag köpt kläder som är en färg i affären och en annan färg då jag kommer hem.
Eller som tapeterna som var bruna på rullen och var gröna på väggen.

jag ser inga lingon i skogen för det röda försvinner i det gröna.

Fast nog ser jag att himlen är blå och gräset är oftast grönt.

Grön/Blå/Röd är det mestadels problem med.

Enligt min arbetsbok så får jag inte bli lokförare eller elektriker pga defekt färgsinne.

Hade nog inte valt dessa yrken hur som helst.