Vad får ni ut av mig?

Jag vet ju varför jag skriver min blogg, det är ett sätt för mig att få ut sånt som jag kanske inte annars pratar om. Jag får ner mina tankar svart på vitt och kan gå tillbaka och se vad som hände för ett år sen, hur mådde jag då? Hur låg jag till med jobb, rehab och träning? Det här är min dagbok som jag valt att dela med mig av, att få respons från er är en så stor del av varför jag bloggar.

Ofta funderar jag på hur personlig man törs vara, hur mycket av sitt liv ska man dela med sig? Det är nog väldigt olika på hur man är som person men vart går gränsen. Finns det nån sån gräns? Delar jag med mig lite för mycket eller är det alldeles lagomt. Jag vet att många som läser min blogg gör det just för att jag är personlig och delar med mig av livet, det är nått som många kan relatera till. Jag har frågat er förr och jag tänker nu fråga er igen för feedback gör så mycket, det är som bensin till min "skrivar-motor" Jag vill så gärna veta lite om mina läsare, ni vet så mycket om mig men jag vet ingenting om er.


Jag delar med mig mycket och skulle verkligen uppskatta om ni kunde ta er ett par minuter och svara på några frågor då ni ändå är här inne och läser. Jag skulle bli jätteglad om ni kunde göra detta för mig 😀 Tack på förhand, här kommer några frågor 🙂

  1. Du som läser, känner vi varandra? Har vi träffats?
  2. Vad är det med min blogg som gör att just du kommer tillbaka och läser den igen?
  3. Vilka typ av inlägg gillar du bäst?
  4. Hur länge har du läst min blogg?


Jag hoppas verkligen att nån av mina läsare tar sig tiden och svara på detta, det skulle hjälpa mig mycket. Nu håller ni på vara så många som läser så jag tycker att ni kan offra några minuter för min skull, eller? Kram kram

 

Etiketter:

25 kommentarer

  1. HB

    Halloj! Tror nog jag skrev förut att jag var en vanlig 2-barns, heltidsarbetande mamma inom vården. (47 år)Vi har aldrig träffats. Jag tycker du skriver så bra och delger med fina bilder. Tycker du kämpar bra med din ryggvärk och försäkringskassa etc.Hoppas det ska gå bra för dej.Kan bara säja ”tummen upp”

  2. Emma

    1) Nej, vi har aldrig träffats och känner inte varandra.
    2) Det är just som du säger, du är så personlig. Jag känner att jag kan förstå hur du känner. Du är dig själv, inget påklistrat. Sen verkar du vara en supergo tjej som inte ger upp! Önskar att jag någon gång i livet får träffa dig för du verkar vara en helt fantastisk person.
    3) Gillar ditt sätt att blanda inlägg. Allt från galna one man band musiker (han är så bra!) till vardagens allvar.
    4) Har läst din blogg i någon månad, gissar från juli/augusti.
    Kram kram och fortsätt som du gör. Du förgyller min dag!

  3. Monika

    Nä, vi känner inte varandra, har aldrig träffats och umgås förmodligen inte i samma kretsar heller men jag kollar in din blogg plus en handfull till på VK. Visst blir det mycket ryggsnack ibland men det är ju stommen i dig så det är inte så konstigt. Gillar blandningen på dina inlägg o så länge du inte hänger ut andra kan du fortsätta vara så personlig du vill tycker jag!

  4. Arbetare

    Helt kort; För att få veta hur man behandlas i dagens
    samhälle, när man är sjuk el skadad. Bra?
    Hur du själv kan tackla läget du är i= mycket bra!
    Trots värk o svåra nätter!
    Inte att förglömma Middagstipset-tack för dom.

  5. Görel

    Nej, jag känner dig inte, och vi har aldrig träffats.
    DIn blogg är så härlig att läsa, jag tycker om variationen, dina recept (tänker prova en del), dina inlägg om din vardag, att allt inte är så lätt, har även läst om olyckan och tiden på sjukhuset, på nåt sätt var det där jag fastnade. Jag är ”facinerad” ( om man kan säga så) av sjukdomsfall, och jag vill också säga att jag beundrar din styrka!
    Bloggen har jag väl följt två månader ungefär. Idagsläget klickar jag in mig minst en gång per dag 🙂
    Och jag hoppas du fortsätter blogga, jag vill följa hur livet utvecklas för dig! Lycka till!

  6. Marja Granqvist

    Vi känner ju inte egentligen varandra, men jag brukar ju kommentera här ibland. Jag började läsa din blogg för ca ett år sedan. Läste om olyckan i Thailand och fortsatte för att se hur det går för dig. Jag går in varje dag och läser.
    Jag gillar att du är personlig, positiv, gillar middagstipsen, fräckisarna, musiken, fina bilder. För mig får du vara precis så personlig som känns bekvämt för dig.
    Åldersmässigt skulle du kunna vara min dotter och det är kanske därför jag kommenterar mest när du mår sämst. Jag beundrar din styrka och din livslust. Så fortsätt i samma spår. Kramar

  7. Birgitta

    Vi känner inte varandra och har aldrig träffats men jag följer din blogg sedan 1år tillbaka. Jag fastnade när jag såg bilderna på din ryggskada och läste sedan berättelsen om vad som hände. Du är så fantastiskt positiv och du skriver aldrig något nedlåtande om någon, ingen politik utan just hur du har det i vardagen. Trots din svåra värk och sömnproblemen så är du ju glad och tom. uppmuntrande till oss läsare. Dina middagstips är ju också underbara, kanske det är en framtida karriär, kokboksförfattare. Fredagsfräckisarna ger ju oxå många glada skrattt. Kram och trevlig helg/Birgitta

  8. Nina

    Nej, vi Känner inte varandra.(Jag finns under norska flaggan på visitor-översikten). Jag fick lov att tänka lite innan jag svarade varför jag läser. Jag läser för att du uttrykker dej bra, jag tycker du är lagomt personlig. Jag får alldrig kännslan av at du utlämnar dej själv eller personer i din omgivning onödigt. Jag är själv född med en moderat defekt i ryggen, så jag kan relatera til dina problem med ryggen. jublar över dina framgångar och känner med dej i dina bakslag. Tycker du varierar bra och du får mej at reflektera över mitt eget liv med dina tacksamhets-bloggar. Kram.

  9. Lotta Engman

    Jag tackar er så mycket, det var verkligen jättesnällt att ni tog er tid att svara på mina funderationer 😀

    Jag har ju så himla härliga läsare och då gör det roligare att skriva oxå

  10. Lotta Engman

    Svar till Emma (2010-09-30 19:40)
    Vilket dåligt svar jag lämna när du skrev en sån fin kommentar. Det värmer verkligen jättemycket och jag uppskattar verkligen dina fina ord…. Tusen tack ska du ha

  11. Lotta Engman

    Svar till Monika (2010-09-30 21:20)
    Ja det är klart att det blir mycket ryggsnack men det är ju oxå det som bloggen egentligen handlar om 🙂

    Kul att du följer min blogg

  12. Pernilla

    Hej!
    Vi har aldrig träffats. Jag började att läsa om olyckan i Thailand, sen ville jag fortsätta och följa hur det går för dig i det knöliga samhället Sverige har blivit, FK och allt. Kanske för att jag själv har ett funktionshinder och måste ha duster med olika myndigheter. Du har en härlig personlighet och verkar vara en go tjej. Och dina middagstips längtar man alltid efter att se 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.