8 h på 4 dygn

Sömnbristen märks mest på mitt humör för André behöver nästan bara visa sig eller säga nått så är det fel. Jag är arg som ett bi och vill bara "tysta" dom runt mig och jag stör mig på allt och alla. Han är ju den som få ta smällen och idag har jag verkligen inte varit trevlig att umgås med. I natt sover han hemma för första gången på 1-1½ månad och det känns konstigt, men nu finns det ingenting som kan störa min ev sömn. Nu är det lugnt och knäpptyst och det är bra, jag är en sån som vaknar för minsta lilla. Vänder han sig i sängen vaknar jag, rör han fötterna så vakna jag, hoppa katten ner från sängen vakna jag. Det behövs så lite för att jag ska vakna till och i vanliga fall så somnar jag om på en gång men nu kan jag inte det. När/om jag väl lyckats somna ifrån pirret behövs bara en liten vindpust så vaknar jag och pirret känns igen och jag kan inte koppla bort det.

Jag går bara och vänta på den stunden då jag slocknar av ren och skär matthet. När all energi och alla lager är helt tömd och jag knappt orkar lyfta armar och ben. Jag längtar efter den stunden för det är då det brukar vända då jag haft liknande förr. Jag hoppas att John Blund hittar hit för jag tror att det är fel på hans gps och att min adress kommit bort. Det har nu tagit mig över en timme att skriva detta inlägg och jag ber om ursäkt för ev stavfel. Hjärnan är som en deg och det är inte mycket som funka eller fastnar.

Håll tummarna för mig min vänner