Svar på fråga
Fick för en tid sen en fråga av en tjej som heter Anna som jag tänkte svara på. Jag skrev ett inlägg för ett tag sen om stödet man behöver när man går igenom en förändring av nått slag, inlägget om att leva med ett osynligt handikapp. Hon undrade om jag har någon utanför anhörigkretsen att prata med?
Jag har till och från pratat med en kurator på vårdcentralen om allt som händer. Hon är en fantastisk person och jag kände mig ovanligt lugn och trygg med henne. När man är långtidssjukskriven så får man en team på vårdcentralen som man ska träffa, teamet består av en läkare, en sjukgymnast, en koordinator, arbetsterapeut och en kurator. Jag gick till henne ett tag och det hjälpte väldigt mycket även om vi inte prata så mycket om olyckan. Efter första gången har jag varit där ett par omgångar till, när jag hamnat i dom värsta svackorna så har jag kontaktat henne och hon hjälpte mig in på banan igen. Jag borde kanske varit där mer än jag vart för så fort det kändes lite bättre så slutade jag gå dit och det är då man egentligen behöver det som mest.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord och minst kanske om just olyckan och ryggen, det är ju så mycket annat som spelar in i välmåendet. Alla har vi bagage och alla har vi energibovar i våra liv och hon hjälpte mig att förstå hur mycket det tar av krafterna. Man ska bara omge sig av människor som man får lika mycket eller mer energi tillbaka av som du själv ger. Jag har gjort en rensning i livet när det kommer till bovarna och känner väl att det börjar bli dax för en ny.
Det är jätteviktigt att prata om det man går igenom och det är nog nyttigt att gå till nån utomstående, det är många som skulle behöva det. Vissa saker kan vi inte ändra på, så som våra skador och sjukdomar, dom finns där och det hjälps inte. Men det finns även massor vi kan göra för att underlätta det vi drabbats av, att gå till en kurator är en av dom men det är lättare sagt en gjort. Jag har i många år varit emot det för jag har tyckt att jag är ju inte knäpp, jag behöver inte träffa nån hjärnskrynklare, men nu är jag omvänd. Önskar nästan att man gjort det tidigare så man inte haft så mycket bagage att släpa runt på i vuxen ålder, men man lär så länge man lever.
Tack och lov har jag fina släktingar och vänner som finns, förstår och kommer med goda råd. Hoppas att du är nöjd med svaret och lycka till med din ryggresa.
Senaste kommentarerna