Ärlighet

Men sen kommer det till bekanta, vänner som man inte känt så länge eller känner så bra. Dom man inte umgås med lika mycket och dom man kanske inte släppt in på livet helt. Hur ärlig törs man vara med dom. Jag har nån/några i min närhet som jag umgås med. Det finns vissa saker som är så självklara men som peronen/personerna blundar för, saker som jag bara vill få dom att förstå. Men samtidigt vill jag inte lägga mig i för mycket eller påverka dom/den på nått sätt och vis. Vissa saker är ju bättre att man får komma på själv medans andra kan man behöva en puff för att komma vidare. Vissa saker har man inte med att göra och det kan bli värre medans andra gånger kan det bli bra och man faktiskt hjälper.

Det är så svårt att veta vart gränsen går då den ligger på så olika ställen med olika personer och i olika situationer. Ibland måste man kliva över den gränsen men när? Det är svårt det här eller är det bara jag som tycker det?