Detta inlägg skrev jag i November men började tänka på det nu igen när jag såg Robert Gustavsson i Helt Sjukt på fyran. Han har jättemycket konstigheter för sig som tvångstankar, hypokondri och annat. Så jag tänkte ta upp detta igen om det är nån dom missat detta inlägg då jag är nyfiken på hur ni har det.
På jobbet har vi pratat mycket om tvångstankar och kommit fram till att det är nog mer vanligt än man tror. En sak som tvångstankar pratar man kanske inte så mycket om, eller så tänker man inte ens på att man har dom. Men när man väl börjar prata om det så inser man att alla små fixidéer är ju egentligen en tvångstanke. Det verkar dock vara vanligare i min generation än den som är lite äldre, eller så är vi öppnare om det.
Jag har två som jag vet om iaf och den ena är en ganska vanlig som jag tror många har. Det där med tavlor som hänger snett, eller en kruka som inte står i mitten av hyllan/fönstret. Dom flesta uppmärksammar detta men bryr sig inte om det medans jag kan titta en stund på det innan jag måste rätta till problemet. Jag blir tokig tillslut och bara måste räta till tavlan eller putta till krukan så den hamnar i mitten.
Den andra tvångstanken jag har är jag hittills vad jag vet ensam om. Jag kan inte ställa väckarklockan på ett heltal, det måste vara udda. Ska jag upp sex så står klockan på 05:57 och ska jag upp halv så står klockan på 05:33 tex. Det känns jättefel om jag skulle ställa klockan på nått annat, jag törs helt enkelt inte.
Jag har vänner (ingen nämnd, ingen klämd) som oxå har lite olika tvångstankar. Nån blinkar med lamporna, nån rycker flera gånger i handtaget när dom låser, en kan inte stänga av tvn om den inte är på en speciell kanal, en kan inte ha jämna tal på volymen i bilen. En klappar flera gånger på spisplattorna och rycker och stänger kyl och frys för att vara säker på att allt är stängt. Många har det där med tavlor som är på sniskan och det där med öppna lådor och skåpdörrar. En måste gå på ett visst sett när denne går på ett golv/mark med rutiga plattor i olika formationer. Sen är det de där med att gå på brunnar (det fanns ju en sägen när man var liten om A och K-brunnar) och antingen sitter det i sen barnsben eller så är det bara så att man inte går på en brunn.
Hade det bara handlat om mig och nån annan kan man ju skylla på att vi inte är riktigt som alla andra, vi är kanske lite knäpp. Men nu är det ju så många jag pratat med om detta och alla kan ju inte vara tokiga, eller?
Vad säger ni mina läsare? Har ni nån tvångstanke och i så fall vad? Tror ni detta är vanligare än man tror? Varför får man sånna här tvångstankar? Jag tycker att det är lite charmigt för det är ju en del av dom människorna jag umgås med och jag ser det roliga i det hela. Sen finns det ju tvångstankar som stör ens vardag, sånna som får problem att klara vardagliga sysslor och då är det allt annat än kul. Men nu menar jag sånna här småsaker som man kanske inte tänker på för det är en del av dig. Tacksam för svar, är vi ensam eller finns det fler tokar där ute?
Senaste kommentarerna