Idag och imorrn är André och hjälper sin syster bära möbler så jag är gräsänka. Jag känner mig rätt trött i kropp och själ då det vart en vecka i cirkusens tecken, shit pommes så tokigt det bli ibland. Tänkt att så lite kan ta så mycket av ens krafter och att man låter de göra det. Nu längtar jag efter påskledigheten, ska dock jobba på fredag men sen är det tre lediga dagar och gissa om jag ska sova. Sömn är det jag känner att kroppen behöver mest nu, sömn och sol och jag hoppas på mycket av båda.
Vi får se vad vi hittar på, det lutar åt en sväng ut till Elin i helgen och på måndag ska vi hem till byn på middag.
Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om hur det går att jobba heltid då valet inte var mitt och jag måste få det att funka för att behålla jobbet. Jag har mycket tankar och känslor kring detta som snurrar och jag har gång på gång försökt få ner det i skrift men det sitter fast, jag får inte ord på känslorna. Det i sin tur är väldigt frustrerande för är det nått som hjälpt mig efter olyckan så är det att skriva om det, och det ni mina läsare mest kommenterat är just min förmåga att sätta ord på tankar och känslor.
Varför kan jag inte göra det nu? Vart jag nollad efter beskedet om utförsäkringen? Har jag gett upp? Eller har jag helt enkelt inte tid och ork att känna efter? Ni som följt min blogg länge har säkert märkt att sista halvåret har den inte varit sig lik, det är mycket utfyllnad och lite innehåll. Jag hoppas att det släpper och jag hittar glädjen i bloggandet igen, jag vet ju hur mycket det hjälp mig genom dom senaste 5 åren.
Vad säger ni mina läsare, har ni märkt nån skillnad??
a
Senaste kommentarerna