Sparka på den som ligger

Idag har jag haft en mindre bra dag med mindre bra samtal och information. Hur länge ska man orka hålla lågan uppe? Hur länge ska man orka se allt på den ljusa sidan då det mörka mer och mer tar över. Hur ska man orka vara glad och positiv när man innerst inne är orolig, arg och ledsen. Jag tycker jag har kämpat på bra i fyra år och trots att jag deppat ihop så har jag kommit igen men hur många gånger kan man göra det?

Hur länge orkar man, hur mycket orkar man?? Varför sparka på dom som redan ligger?? Det är inte så att vi valt att leva med en skada. Det är inte heller så att jag kommer vakna upp frisk imorrn utan steloperation. Den sitter där och vad är då så svårt att förstå?? Detta är inte en permanet skada säger dom, nähe! Så en steloperation är inte permanet? Läkarna har redan sagt att dom inte tänker ta ut skruvarna så jag får glatt leva med dom.

Tänk att det finns människor som helt saknar sympati för andra. En av dessa har jag med att göra och det ryktas om att denne har en svart sörja som flyter i kroppen och personen äter småbarn till frukost, visst låter det som nån du vill ha emot dig. Just nu känns allt skit och det måste det få göra. Må skit, deppa, va arg, gråta lite och sen hoppas på att det finns nån ork kvar i denna ömma trötta kropp för att gå in i denna strid som väntar runt hörnet.

Etiketter:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.