Att finna balansen

Det tar väldigt lång tid att vänja kroppen med en viss rutin och det går så rackarns fort att komma ur den. När man är sjukskriven, eller jag kanske ska skriva när jag är sjukskriven så går det ju upp och ner. Jag jobbat 25%, 50% och 75% i olika omgångar och ibland har jag tagit mig upp för att sen falla ner igen och fått börja om från början. När man inte vet hur det ser ut nästa månad så är det svårt att skapa fasta rutiner.

Sen är det så många andra saker som spelar in, blir jag sjuk, har jag ont, har jag gjort nått som ökar smärtan, ska jag iväg nånstans och massa annat som kan slå allt i gungning. Att hitta en balans som funkar den här veckan kanske funkar, men den balansen är kanske inte rätt för nästa. Hur ska man kunna känna av och skapa fasta rutiner när man inte vet hur kroppen, sömnen, humöret och vardagen kommer att te sig? Balansen rubbas konstant och så är det för alla, det blir kanske bara lite mer märkbart för oss som får fysiska sviter av det. Nått som kan vara så lätt och självklart för vissa är bland det svåraste en annan fått gå igenom.

Just nu väntar jag på ett beslut från FK som kan ge mig lite mer säkerhet. Ett beslut som säger att så här kommer jag att jobba till den dagen jag fyller 30, varken mer eller mindre. Inga ökningar, inga minskningar, ingen stress över att ständigt måsta vara hos doktorn för att få papper hit och dit. Att veta att nu ser det ut så här i 2½ år och kunna släppa oro, ångest och stress över att man måste öka öka öka i tid. Att kunna fokusera och lägga all den energin som går åt till denna stress på att försöka få in lite rutiner i vardagen och på så sätt få lite mer balans i livet.

Håll tummarna för att ett sånt beslut tas och jag får en chans att återhämta mig utan ständiga påtryckningar. Jag går bara och väntar och väntar och så fort jag vet nått ska ni får veta.