Uttrappningen

Det är inte bara värken som ökar nu när uttrappningen av två starka mediciner (morfin och kramplösande) sömnbristen börjar komma tillbaka. Dom enda gånger jag sovit från kväll till morgon utan att vakna sen olyckan är när jag är fullpumpad av mediciner som jag får när jag ligger inne på sjukan.

Det tar på krafterna dagligen att både ha ont och inte får sova ordentligt. Jag vaknar flera gånger per natt och är då vaken 15-20 minuter innan jag somnar om och då har jag hunnit byta liggställning hundrafemtioelva gånger. När jag sover dåligt och oroligt blir katterna oxå orolig så dom far runt som nån gehun här i lägenheten. Jag väcker även André när jag bökar runt som mest men han somnar lätt om, han märker det knappt.

På måndag börjar jag jobba igen och det är med blandade känslor jag gör det. Givetvis längtar jag tillbaka till jobbet och kollegorna för jag vill inget hellre än att vara där, men samtidigt är jag rädd att hamna på sjukan igen. Jag tror att jag ska kila iväg på gymet och känna efter lite hur det känns om jag kan dra igång den igen då min träning är A och O. Ja jo nu går jag iväg, vi hörs sen.

Etiketter:

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.