Snart årsdagen av olyckan

På ett sätt känns det som om det var i fjol det här hände eftersom mitt liv pausades under så lång tid. Det enda som stått i fokus är smärta, sömlöshet, rehab och jobb. Vart har tiden tagit vägen? Vad tusan har jag gjort dessa fyra år som snart gått?

Samtidigt har jag varit med om mycket, båda bra och dåliga saker och sånna gånger känns olycka längre bort. Det känns nästan som om det hände i ett annat liv. Jag är både glad och ledsen, lättad och bitter över den här tiden. Jag har ständigt ställts inför prövningar som jag aldrig trott att jag skulle klara av, men här är jag ju. Starkare än nånsin mentalt men fysiskt är jag fortfarande i dåligt skick.

Jag har kommit så långt med min rehab och återgång i arbetet men samtidigt har jag en livslång resa kvar att kämpa med och mot. Jag kommer fortfarande ställas inför många prövningar när jag hamnar i olika stadier av livet, men jag har lärt mig att ta dagen som den kommer och inte oroa mig så mycket om framtiden förrän jag är där.

Jag kommer skriva mycket mer om tankar och känslor kring detta lite senare när årsdagen kommer. Nu ska jag lägga mig på spikmattan för ryggen är helt fucked up idag. Jag hoppas ni har det bra mina vänner, bekanta och alla ni andra som läser min blogg.