Är jag ensam?

Av , , 2 kommentarer 5
Är jag ensam som INTE tycker om semlor? Jag har så svårt för kardemumma och madelmassa så för mig går det inte alla. Brukar dock köpa en varje år i hopp om att jag ska tycka om dom, att dom kanske blivit goda men icket! Dom ser ju smarriga ut men jag klarar inte av det. Nån fler än jag?

Dansbanan i Täfteå

Av , , 2 kommentarer 5
Jag ligger nu och kikar på Dansbanan i Täfteå, jag måste ju kolla vad alla på jobbet surrar om varje onsdag på fikarasten. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här programmet. Dom har verkligen valt fram sina huvudpersoner, man ser så tydligt hur dom gör för att få "bra tv" men på vems bekostnad?

Vad tycker ni som sett detta program?

Gammal äkta vänskap rostar aldrig

Av , , Bli först att kommentera 5
Idag har jag varit hos mina fina vän Veronica. Hon har fyllt år så idag for jag dit med ett paket och hon bjöd på te och tårta. Det roliga med Veronica är att det kan gå ett år mellan gångerna vi ses men när vi väl gör det som känns det som igår. Det är sanna vänner det 🙂 Vi har känt varandra sen vi var sex år och vi har haft ups and downs men det slutar alltid bra. Hon är som hon alltid varit och det är därför jag älskar henne så. Hon är min lilla morgonpigga falsksjungande knasboll.

När jag var sambo och bodde i Hörnefors så tingde Veronica TIDIGT som tusan en morgon och väckte mig. Jag vill ha frukost säger hon. Jag säger att jag sover och att hon kan få det sen. Då säger hon att hon vill ha frukost nu åsså ringer det på dörren. Hon var alltså redan hos mig. Jämt när jag sov hos henne för så låg vi och trängdes i hennes lilla säng och jag skulle alltid stryka henne på armen. Somna jag före så väckte hon upp mig så jag kunde fortsätta stryka. Jag har tusen roliga historier om våran relation genom alla dessa år och den bästa är nog den om Polly Pocket.

När vi var sex år och gick hos dagmamman våran så hade jag precis fått ett grönt Polly Pocket i form av ett ♥ När man öppna det så var det ett stall med en häst och ridbana i botten och ett hus i locket. Jag var så jätterädd om den och Veronica ville givetvis leka med den. Nej sa jag och gissa om jag fått höra det. Under hela våran uppväxt har hon alltid tagit upp det där jäkla Polly Pocket. När Veronica fyllde 18 år tänkte jag att nu jäklar ska hon få. Jag letade och letade och tillslut hittade jag leksaken. Jag visst att jag hade kvar det nånstans för tanken har alltid varit att hon en dag ska få det. Gissa om hon vart snopen 🙂 snopen och full i skratt blev hon min söta lilla Gonkis.

Hon är en vän som alltid kommer finnas kvar och hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt ♥ En stor kram till dig vännen min och tack så mycket för idag. Det får vi verkligen göra om snart, väldigt snart.


Jäkla kramp

Av , , Bli först att kommentera 4
Hela jag är stel som en pinne idag, den där jäkla krampen satte sina spår. Idag har jag varvat spikmatta och ström och det börjar lätta lite men är fortfarande kort i mysklerna i ryggen. Har lite strechövningar som jag ska göra liggandes och sakta men säkert börjar som tänjas ut.

Innan jag kör igång strömmen på ländryggen så ska jag ta och mixa ihop fruksalladen som blev kvar igår med lite jucie och is så jag får mig en smarrig svalkande vitaminkick. Resten av sändagen fortsätter med uppmjukning av stela och spända muskler. Imorrn är det jobb igen i vanlig ordning och sen har jag en telefonintervju och efter det ska jag till Veronica. Blev ju inget kalas för mig idag då jag är i sånt dåligt skick.

Ha en fortsatt härlig söndag, vi hörs.

Har ni sett nått liknande?

Av , , Bli först att kommentera 5
Jag blir glad, rörd, känslosam, varm och lycklig när jag ser den här fina videon. Det finns ju en filmsnutt om Christan the Lion där man får se två killar ge sig ut i vildmarken flera år senare för att titta till lejonhannen som dom tog hand om när han var liten. När dom väl får syn på den stora ståtliga hannen så kommer han i full fart mot dom. Han kände igen dom och hoppade, pussade och lekte med dom. Ett känslosamt möte som är så vackert att jag grät när jag såg det. Dom får till och med träffa lejonets hona och deras bäbis.

Hur som helst, nu har jag hittat ett nytt klipp på en man som har blivit accepterad i både en hyenaflock och en lejonflock. Jag gråter när jag ser detta och jag hoppas ni tar er tid att titta på den, de är värt varje sekund. Här kommer klippet och jag lägger även in den om Christan the Lion.