Gammal äkta vänskap rostar aldrig

När jag var sambo och bodde i Hörnefors så tingde Veronica TIDIGT som tusan en morgon och väckte mig. Jag vill ha frukost säger hon. Jag säger att jag sover och att hon kan få det sen. Då säger hon att hon vill ha frukost nu åsså ringer det på dörren. Hon var alltså redan hos mig. Jämt när jag sov hos henne för så låg vi och trängdes i hennes lilla säng och jag skulle alltid stryka henne på armen. Somna jag före så väckte hon upp mig så jag kunde fortsätta stryka. Jag har tusen roliga historier om våran relation genom alla dessa år och den bästa är nog den om Polly Pocket.

När vi var sex år och gick hos dagmamman våran så hade jag precis fått ett grönt Polly Pocket i form av ett ♥ När man öppna det så var det ett stall med en häst och ridbana i botten och ett hus i locket. Jag var så jätterädd om den och Veronica ville givetvis leka med den. Nej sa jag och gissa om jag fått höra det. Under hela våran uppväxt har hon alltid tagit upp det där jäkla Polly Pocket. När Veronica fyllde 18 år tänkte jag att nu jäklar ska hon få. Jag letade och letade och tillslut hittade jag leksaken. Jag visst att jag hade kvar det nånstans för tanken har alltid varit att hon en dag ska få det. Gissa om hon vart snopen 🙂 snopen och full i skratt blev hon min söta lilla Gonkis.

Hon är en vän som alltid kommer finnas kvar och hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt ♥ En stor kram till dig vännen min och tack så mycket för idag. Det får vi verkligen göra om snart, väldigt snart.