Nattliga funderationer
Jag ör en sån som rör sig väldigt mycket när jag sova och innan olyckan så var det inget som störde min sömn, det skedde ju automatiskt. Men så är det verkligen inte idag. En sån simpel sak som att ta sig från ryggläge till sidoläge är ett helt projekt för mig. När jag ligger på rygg och ska flytta mig åt nått håll (fortfarande liggandes på rygg) så får jag kröka ryggraden och ta det i etapper. Jag börjar med att flytta axelpartiet ett snäpp åt sidan, sen flyttar jag fötterna och till sist drar jag rumpen så jag ligger rakt igen. Så där kan jag får göra 3-4 gånger innan jag ligger där jag ska.
När jag sen ska sno runt från ryggläge till att ligga på sidan så har jag en procedur för det oxå, men i det här läget kan jag inte vrida på ryggraden, det gör på tok för ont. Jag måste därför cm för cm som jag snor på mig placera kroppen i ett läge så ryggraden är rak och fixerad hela tiden. För vrider jag på höften före överkroppen så sliter det nått så vansinnigt i steloperation. Så en sån vändning kan ta sin tid beroende på hur ont jag har.
Åh då ska jag inte dra proceduren ryggläge till magläge, för det är en utmaning i sig. Rörligheten är inte som den en gång var och när det är som sämst i min rygg så kan jag bara lyfta rumpan så pass att jag på sin höjd får in en hand under. Sen tar det bara stopp! Musklerna i vissa lägen lyder inte mig, dom gör inte osm jag vill. Åh tro mig, jag försöker verkligen. På invaliditetsbedömningen så bad han mig ligga på rygg och lyfta rumpan. Jag höll hårt på varsin sida om britsen och jag tog i så hela jag skaka, men jag kunde inte lyfta mer än ett par cm. Så ser min verklighet ut idag och det är bara att gilla läget.
Jag har fått lära mig massa nya knep och trix för att göra olika saker. Allt funkar ju som det ska på ett eller annat sätt man får bara hitta nya knep för att lyckas med det man gör. Ex diska! Jag är lång och har ont i ryggen och diskbänken är förjävla låg, vad gör man då? Jo man ser till att ha 1-1½ meter mellan fötterna för då kommer man ner i höjd och sen lutar jag pannan mot kökslukorna. Så det ser ganska kul ut när jag diskar. Saker som att plocka upp nått, klä på sig, laga mat, torka håret, bära saker, ja sånt som är självklart har jag fått hitta nya lösningar på. Alla sätt är bra utom dom dåliga sägs det ju.
Jag stöter fortfarande på saker som är nya för mig, saker jag måste lära om mig att göra. Hitta på nya sätt och nya lösningar och jag tror att så här kommer det vara resten av mitt liv. Jag hoppas då det! För på ett sätt är det ju bra att man hela tiden försöker klura ut förbättringar i vardagen på hur man hanterar och utför olika sysslor och saker. Vissa saker sker automatiskt medans jag klurar ut andra. Jag är ju så illa tvungen när jag har den skada som jag har. Men som sagt, ALLT FUNKAR mer eller mindre. Jag måste bara att tålamod och vara lite kreativ.
Nu ska jag sluta yra i nattmössan och gå och leta reda på mina öronproppar (grannarna lever om) IGEN. Det blir nog bra det här oxå ska ni se. God natt och sov gott mina underbara läsare. Vi hörs imorrn!
Senaste kommentarerna