Tacksamhetsblogg

Nu är det över en månad sen jag skrev om tacksamhet som jag egentligen skriver om varje söndag. Första söndagen jag missade var efter julfesten, jag hade ju så rackarns ont att det inte blev av. På måndagen las jag in på sjukhus. Sen har helgerna bara rusat förbi, det har varit jul och nyår och när man är sjukskriven och inte hemma i vardagen så flyter dagarna och veckorna lätt ihop. Men nu ska jag ta mig i kragen innan denna söndag är slut.

• Mamma och pappa får stå höst upp idag för dom har hjälpt och hjälper mig fortfarande med allt som kan tänkas behövas. När jag är dålig kommer dom in till stan och följer mig på akuten så jag slipper sitta där själv. Jag får komma hem till byn och blir ompysslad när jag är i det skick som jag är. Jag blir bortskämd med god mat och all hjälp man kan behöva. Det går ingen nöd på varken mig eller katterna när vi är här ute. Så ett stort tack till er, jag älskar er.

• Mina bröder ska oxå få vara med på denna söndagens lista. Jag och mina bröder visar sällan att vi faktiskt älskar varandra. Vi umgås och pratar men till syskon säger man väl allt för sällan att man älskar dom. När det väl kommer till kritan så kommer det fram. Nu när jag har varit så dålig som jag varit så har jag sett att dom varit orolig, dom hjälper mig och tröstar mig. Dom tycker det är så hemskt att se mig gråta av smärta och inget kunna göra. Men att dom finns här för mig är det bästa dom kan göra och ena brodern (den jag mest tjivas och tjaffsar med) kom in till mig när jag hade som ondast och bara grät. Han fråga om han kunde göra nånting, hämta nånting, men när jag sa att det inte fanns nått jag behövde eller han kunde göra just då så böjer han sig ner och stryker undan mitt hår och pussar mig på pannan. Det är kärlek! Jag kommer inte alltid överens med dom men jag är glad att jag har dom som bröder och jag älskar dom väldans mycket.
  

• Släkten och speciellt kusin Madde betyder mycket för mig. Dom oroar sig och tänker på mig när jag är dålig och jag vet att om det fanns nått dom kunde göra så skulle dom göra det. Madde hjälper mig hemma med sånt jag inte klarar, hon sitter hos mig varje dag när jag ligger på sjukhuset, hon går och skäller på sjuksystrarna när dom tar för lång tid på sig, hon ställer frågor till dom som jag vill veta men inte kommer på att fråga själv. Madde är en klippa och hon har ett hjärta av guld.

• Mina vänner som ständigt underhåller mig och försöker få mig att tänka på annat skulle jag inte klara mig utan. Dom tröstar mig när jag behöver gråta ut, dom får mig att skratta när jag är som mest nere, bara tanken av att jag har dom gör mig så otroligt glad. Jag önskar att alla hade så fina vänner som jag har. Ni förgyller min vardag och utan er hade jag inte haft den styrkan jag har att fortsätta framåt när jag gått på nitar och bakslag. Ni är den medicinen som funkar bäst för mig.

• Sist men inte minst vill jag ha med personalen på akuten och ortopeden. För hur frustrerande det än må vara att dom inte kan göra så mycket mer åt min skada så får jag ändå den hjälp jag behöver, även om det kan ta lite tid ibland. Dom gör verkligen så gott dom kan även om det känns som om jag inte kommer nånstans. Dom kan ge mig den hjälp jag behöver för att själv kunna förbättra min situation och jag måste acceptera jag inte kan bli helt återställd och att dom inte kan göra mer än dom gjort. Ett stort tack till det jobb ni gör!