Att inte räcka till

Nu på slutet har jag haft känslan av att man inte riktigt räcker till. Det känns som om jag skulle vilja klona mig så det blir massa Lottor som springer runt på alla ställen man helst ska vara på samtidigt. Jag vill så gärna göra alla till lag men det går ju inte. Det är mycket på jobbet nu och jag känner att jag inte riktigt har kontroll över allt som händer och sånt stör mig. På lucia ska jag till sjukgymnasten och surra om ett nytt träningssätt då det förra jag fick inte var det rätta för just min typ av skada. Man ska hinna ha tid för att kunna göra saker som måste göras och sen orken för att göra saker som man vill göra. Samtidigt måste jag ha tid för att vila upp mig så jag får den orken som behövs för att kunna utföra allt som ska göras.

Jag har blivit en person som gärna vill ha koll på läget och har jag inte det så blir jag lätt stressad. Jag har blivit mycket värre på denna plan sen olyckan då man hela tiden måste tänka steget före i allt man gör. Jag försöker bolla arbete, arbetsträning, rehab, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, försäkringsbolagen med privatlivet, vänner, festligheter, vardagen och det är lätt att det bara blir pannkaka av allt. Om man skulle kunna se in i min hjärna så skulle det se ut så här just nu.