Jag är inte så knäpp som jag verkar

Jag sa till min gäster när jag gick att jag är tillbaka på tio minuter. Så blev det inte! Jag gick och gick och sen börja jag springa. I crocs och handduk springer jag längs kvarteren på Mariehem och jag kommer inte fram. Efter jag sprungit länge så möter jag en dam som jag slår följe med. En kvinna som är kring 50 år och hennes hund. Innan jag visste ordet av det så är jag inne i hennes hus där hennes man och deras släkt står och tittar på mig. Jag frågar om vägen hem till mig och damen pekar i en riktning och jag smiter ut genom bakdörren och börjar traska på igen. Jag är helt vilse och nu börjar det ljusna ute. Folk tittar på mig som om jag hade rymt från nått hem.

Jag går och går och tillslut så går jag rakt in i bamse (en kille jag känner) Jag har inte träffat han på länge så vi var båda glada att se varandra, att jag sen stod i bara handduk verka han inte ha nått emot. Han var på väg till sitt jobb men erbjöd sig att följa mig hem så jag skulle hitta. Massa andra tokigheter hände under den prommisen hemåt men de är bättre att oxå lämna det osagt.

Efter många om och men så kom jag äntligen hem och mina gäster såg liten snopen ut när jag och bamse klev in genom dörren. Jag hade varit borta i 7 minuter enligt deras klocka så när jag berätta om allt som hänt så sa dom att jag måste ha slocknat i duschen. För mig kändes det som att en hel dag hade passerat. Va tokigt det kan bli ibland när man drömmer. Jag har dåligt lokalsinne men va fan att gå så vilse när det bara är en 4 minuters prommis dit jag skulle. Åh människorna som var med i drömmen, åh händelserna som jag inte riktigt kan gå in på. Ha ha ha jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har som ni kanske ser en kategori som heter DRÖMMAR OCH TANKAR Där kan ni läsa om fler av mina konstiga drömmar. Åh nej jag är inte lika tokig som jag verkar, jag skyller på att jag har livlig fantasi när jag sover.