Det gör ont i hjärtat

Kikade på ett program som visades på fyran tidigare idag. Det handlade om barn i Bulgarien med olika handikapp. Barn som anses oförmögna att lära såg nått och som blir inlåsta på institut. För personalens skulle hålls barnen inlåsta på rummen och dom får inte gå ut. Vissa barn har downs syndrom och andra nån cp skada. Dessa barn blandas med barn som mentalt är friska men kanske blind eller döv. Dom får ingen utbildning och alla delar kläder med alla. Barnen har lämnats åt sitt öde där störst och starkast överlever. I matsalen får som slåss om maten och dom små blir än tunnare och magrare för att dom stor stjäl deras mat.

Det finns barn som aldrig får lämna sängen och dom matas med flytande föda, det är bara skinn och ben på dom barnen. Musklerna har försvunnit eftersom dom inte får vara uppe och gå. Det finns en gymnastiksal och en pool men ingen personal som är utbildad för den typ av aktiviteter så det används inte. Barnen kan sättas på en potta och där får dom sitta i flera timmar. En liten pojke som är blind går bara när en anställd tar honom i handen, när dom släpper den står han still som en staty till nån tar tag i honom igen. Han kan blir stående i flera timmar helt stilla. Dom är undernärda och maten är dålig. 10 barn har dött på mindre än 2 år. På nätterna låser dom in dom på rummen och lämnar dom där. Det finns en person på plats på nätterna, men den tittar aldrig till barnen.

Personalen visar inga känslor mot barnen, deras jobb går enbart ut på att mat, bada och klä. Att lära barnen att prata ser dom som en onödig sak och visa känslor och ge barnen närhet kommer inte på fråga. Barnen sitter nakna i led på sina pottor i flera timmar. Sitter dom inte där så sitter dom på stolar eller i sängarna och vaggar fram och tillbaka. Vissa barn blir misshandlade av vårdarna och ledningen står på vårdarnas sida. För vem tror på på ett barn som inte kan prata. En flicka i tonåren har en mild form av autism och hennes mamma lämnadet henne på hemmet. Varje dag skriver hon till sin mamma men inga av hennes brev postas för mamma vill inte veta av henne. Didi som flickan heter har bara en vän på hemmet och det är en pojke som är döv. Hon pratar och han sitter bara och nickar. Tänk att vara hyfsat ordentlig i huvudet och måste tillbringa hela dygn med barn som bara sitter och gråter, skriker och vaggar fram och tillbaka.

En liten pojke sög för mycket på sin tumme så då amputerade dom den. En flicka fick benet brutet och då tog dom en planka och lindade runt, så skulle det få läka. Det liknar ett dårhus men många av barnen är helt klar i knoppen. Det är i brist på stimulans som barnen blir som dom blir.

Vill ni se hela så tryck på play och tryck sedan i själv spelrutan. Då kommer det upp ett nytt fönster och där på höger sida hittar ni dom andra delarna av programmet. Det gör så jäkla ont i hjärtat att se på det här och jag önskar jag kunde ta hand om alla 75 barn. Hur kan det få gå till på det här viset? Bulgarien är ju ett EU-land och nått borde ju göras åt saken, det får bara inte vara så här.