Det gör så ont. Snart 2 år av konstanta plågor och ingen som tar ansvar. Jag tog en risk att operera mig av en man som en gång tidigare höll på att separera mig från min mjälte… 

Vid en senare operation fick jag veta att allt han sagt som jag varit rädd för var lögn, att jag var faktiskt normal på insidan, ihoptryckt givetvis pga. min korta rygg men ändock normal.

När man har så ont och mår så dåligt som jag gör nu så tänker man efter. Vad har jag gjort i livet som kommer att få folk att minnas mig? Smycken, tavlor men minns ni mig?

Jag är den som redan från början var en smula udda, som kämpade dag ut och dag in för att vara normal. Jag är den somtog skiten som nu inte nämns.

Jag är den som gjorde mycket dumt, valde udda vänner och litade på dom.

Men jag hade en konstant tro på människan, att alla bar på en godhet som bara behövde hittas.

Jag är den som hamnade i ett förhållande som raderade mig, som tog all tro och tillit ifrån mig.

Jag är den som började sitta med pärlor eftersom jag inte fick måla längre…. Jag är den som trots ihållande regn log och skrattade på marknader trots att jag blev sjukare och sjukare… Min första höstmarknad var en mardröm. Det regnade, blåste och snöade, allt på en och samma gång och jag stod vid ett bord utan tak…

Jag är den som gick längre, jag blev uppmärksammad på den internationella marknaden så att stå och frysa var inte så frestande längre.

Jag är den som idag och de senaste 2 åren, eller snarare sen september -09 har varit glad för att jag i huvudtaget vaknat på morgonen.

Jag är den som alltid har älskat min familj och särskilt min syster, mina vänner och alltid mina djur.

Jag är den som fortfarande mår skit för all onska som en av mina sk vänner visade sig vara kapabel till… Och läser du detta.. Min schackspelande taxischaufför till föredetta vän, jag höll dig över allla andra, vilket gör att du fortfarande faller från den pedistal jag hade satt dig på ditt pedofilkräk. Hoppas dom små tjejerna som du tog oskyldigheten ifrån landar på fötterna…

Jag är den som önskar upprättelse men aldrig kommer att få den….

Har jag gjort något som gör att folk kommer ihåg mig när jag är borta? Vet inte, jag kommer att fortsätta kämpa tills den dag jag drar mitt sista andetag.

Jag skulle kunna fylla detta inlägg till bredden men jag slutar nu. Jag har ont, jag är trött och bitterheten är inte en produktiv känsla.

Sådana här power ballader lyssnade jag på som en galning i mina ungdomsår och det är inte utan ett sting i hjärtat man tänker tillbaka på den tiden… På gott och ont.

Allt, jag menar allt verkar gå i myrhastighet… Jag vill få ihop en pärlträff men det verkar gå åt helvete… och om det inte går den helgen i år så ruckar jag inte på mig, då blir det samma vecka men nästa år.

Ska jobba på mitt bidrag till Etsy Beadweavers bidrag idag…

Och jag måste bara få visa det goaste i hundväg man kan hitta… Ella.

Och ringen som jag jobbat med för Marcia DeCoster (googla)

Det regnar, stormar, vräker ner och jag känner en inspiration som ingenting annat… Nu är enbart problemet att jag bara har 2 händer, skulle behövt 8 idag.

OT, min Frankie älskar den här låten 😀

Nä, idag blir det att göra färdigt dream vesselringen från Marcia, börja med septemberutmaningen till Etsy Beadweavers och kanske, om jag har tur göra renmönstret till min berlock på mönstret till Perlen Poesie…

BTW, jag älskar nog krympplast, ville bara ha det sagt.

Jag vet att ringen kommer att väcka en hel del ögon, det är en bling bling ring av stora amerikaska mått 😀 Skulle varit kul att kunna få tag i 3 mm svarowski lite närmare än england/USA/malaysia (?) dvs till hyfsade och bra priser, särskilt storpack.

Jag anser inte att ett ok pris för en 3 mm pärla är mellan 1.50-3 kr, på tok för dyrt men det är ju vad man måste betala numera i sveriage, att jag dessutom älskar att använda dom…. och sen så klagar folk på mina priser…. Skrattar lite åt det. 😀

Den senaste tiden har jag fått överskott av sociala situationer… gör att jag kan göra två saker, sova och stirra framför mig. Grinig blir jag efter ett tag och du som fått en känga av det ska veta att det har varit för mycket för mig.

Så många människor, så många besök till vårdinrättningar… Jag är slut som person om måste vila. Jag  hinner inte ens slappna av innan det är något nytt… jag pallar det inte. 

Så jag blir så asocial som jag kan bli och ändå skylla på annat… jag sover.

Videon här ovan är en av orsakerna att jag inte är horut på nåt sätt. En del kallar mig pryd, andra säger att jag har lutheranska åsikter men allt detta är missförstånd.

Jag satte upp reglerna för mig själv när jag var ung. Jag ville att att om jag skulle föda ett barn in i denna värld så skulle jag ha enstabil ekonomi, ett fast förhållande, gärna gift. Och jag skulle inte vara en dag över 35 år.

Det är mina åsikter, ingen annans. Jag tvingar ingen att följa mina regler annat än dom puckon som velat ha barn med mig bara för att dom är söta men varit så oansvariga att jag inte ens skulle låta dom ta hand om en guldfisk.

Nu på ett forum blir jag förföljd pga. dessa åsikter. eller snarare, den som förföljer mig skriver nedsättande inlägg på varenda forum hon vågar… dock inte mina… hon vet att en knapptryckning och den sajten är borta för henne.

Jag vet inte varför, hon är djupt religös och kan inte med mig i huvudtaget. Hon diskuterar inte utan hon predikar.

Vad som irriterar mig är att hon söker upp mina inlägg enbart för att gå rakt emot dom. Hon lämnar mig inte ifred trots upprepade "snälla dra åt helsikke" från min sida… Jag svär inte åt henne, jag formulerar mig bättre men kontentan är densamma.

Och att starta dagen med att hoppa på mig… det sätter som tonen på hela alltet och gör att jag är en smula cranky just nu.

Lekte med krympplast igår. Gjorde en liten namnskylt åt Ella den underbara goa vovven som förgyller våra liv.

Steve Cash och hans katter Sylvester och Gibson (jag vet,jag borde döpt min svarta till sylvester också eftersom han har en del gemensamt med Sylvester i filmerna men när han kom så var han så liten och söt så det blev Gibson… shit vad fel jag hade)

Oh well Dom får mig alltid på bättre humör

Sorry jag spammar med dom just nu men jag har sovit tre timmar och smärtan gör att jag antagligen inte tänker helt klart….  Men se hela serien Wake up kitty …. så otroligt värt det. 

Ett band som ni antagligen glömt (förträngt?) är OPM dom blev ju massivt kända för sin Heaven is a halfpipe men det här låten är den som fastnat mest för mig. Ja jag gillar OPM och kommer nog alltid att göra det. Deal.

Och när jag har ont så babblar jag… men endast på nätet…eftersom jag inte kan yttra annat än Gny just nu IRL… 

Jag lägger in den här låten för folk förstår inte skillnaden på konstnärer som gör ett unikt verk och dom som har en tryckmaskin. Samma sak med smycken. Jag tar inte så mycket som jag skulle kunna men jag tar det som krävs för att jag inte ska känna det som om jag sålt min själ till djävulen… Men folk är så otroligt vana vid tryckmaskinen att dom inte ser penseldragen…

2500 kr för ett armband som innehåller en sten som bara den kostar runt hundringen, swarovskikristaller och sötvattenspärlor av god kvalitet. Att det dessutom tog runt 20 timmar att göra, vad skulle du vilja ha i lön? Ah mer än en liten kinesflicka i en svettfabrik, jag med.. med material och timmarna som jag lägger ner på mina smyckesverk  så är priset fortfarande inte ens godkänt som ingångslön på McD…

Men men…

Och även om jag vet att det inte stämmer idag så vill jag avsluta med den här låten

Blir hämtad kl 12. Kl 14 ska jag vara på kirurgen i Umeå…  (helt off topic, Min undulat Frank älskar den här låten) Jag är skitskraj… Vad händer om dom säger att jag inte går att operera? Att det har gått för långt… Kommer nån att döma mig för att ge igen på kirurg 2 som skrattade åt mig och sa att det inte var ett bråck medan det fortfarande gick att göra något åt det? 

Min läkare på VC, den enda som öppet erkänt att han inte är gud vilket gör honom till en ovanlig läkare tror att mina lymfor slutat fungera som dom ska, att det är varför jag har ödemen… så idag börjar jag med lymfareningsdrycken… även om smaken av lagerblad och nejlikor ger mig kväljningar av tanken.

Om jag kan undvika sjukhus så gör jag det. Oavsett om det innebär en massa örtmedicin och healing från välvilliga själar… Jag är så jäkla traumatiserad sen kaoset september -09… efter det så nej, jag pallar inte.

Och jag känner att min vän inte mår bra men att hon har masken på, om hon läser här så vet hon att hon alltid kan komma över, inga tvång att vara stark.

Kanske skriver här när jag kommer hem… nu är det lymfreningsdryck som ska tillredas och hår som ska tvättas…