Min hemska förkylning börjar så sakteliga att ge med sig. Jag sov för första gången på en hel vecka en hel natt vilket resulterade i att jag vaknade piggelin redan klockan 06:00!

Efter en hel balja kaffe var det stört omöjligt att somna om dessutom så jag gav upp vid 08:00.

Vilket förvisso inte kändes som en gigantisk uppoffring. Jag hade ganska mysigt hemma, själv. Jag, spåttifaj och min dator. Jag har fått en speciell låt på hjärnan, det är en bra låt så jag blir inte ledsen för det, även om jag kan förstå att mina barn inte blev överlyckliga när jag, deras mor studsade in på deras rum, sjungandes och dansandes. Att de dessutom sov gjorde inte dem lyckligare heller. Eller att jag faktiskt inte kan sjunga.

Jag tror inte heller mina grannar uppskattar låten lika mycket som jag gör, eller…de kanske gjorde det tidigare. Nu däremot är de nog förbannat leds på den då den har gått på repeat här hemma i en evighet nu.

Affe sade till mig när jag spelade den för miljonte gången att: Mamma, detta var sista gången! Sen drog han till en kompis och lämnade öppet för mig att spela den om och om igen.

Jag är på ett strålande humör. Jag känner för att krama hela världen. Min mamma har lånat mina fina småkillar ikväll dessutom. Så, jag och några fantastiska bäjbs skall grilla i morsans trädgård. Sen drar vi nog ut på någon finfin uteservering.

Så, ser ni mig ikväll?

Jag har lååångt rött hår. Lystrar till det fantastiska namnet Linnéa.

Hojta, så kan jag lova er att ni får en gigantisk kram! Eller iallafall en *thumbs up* om ni är rädd för fysisk kontakt.

KÄRLEK!