Jag skrev något.

Att som i mitt fall gå från att vara heltidsstudent till att arbeta heltid med fyra barn, man och hus är en helomställning.
En typisk morgon i mitt liv fungerar på detta vis:

05:30 väckarklockan ringer för första gången, varpå jag genast sätter den på snooze.

06:00 så kliver jag äntligen upp, tar en snabbdusch och kläder. Dricker lite kaffe och om det inte är för kallt ute* så läser jag VK! * vi har brevlådan ute och jag går inte gärna ut i onödan.

06:30 väcker jag barnen, jag börjar med A och E som är dom som jag skjussar till dagis och fritids. De andra barnen cyklar när vädret tillåter det.

När klockan blivit 06:50 börjar jag väcka storkillarna. N kliver alltid upp på en gång men J, tonårskillen får jag slita ur sängen inte bara en gång utan många gånger.

ofta så börjar jag med att låta gullig och rar: Älskling, nu måste du kliva upp, klockan är mycket… när J efter ca 30 minuter fortfarande inte klivit upp trots att jag försökt väcka honom 1000000000 gånger så har jag mer gemensamt med Adolf Hitler än med Ghandi.

Vi stressar i alla fall i väg kl: 07:20 då jag släpper av E utanför skolan och går in med A på förskolan.

Ofta hinner jag till Jobbet i tid annars så blir jag några minuter sen, det där ger sig med tiden. Ju längre jag jobbar desto mer vana får jag in i det.

Nu är jag hemma med sjuka barn i alla fall, vad less jag är på sjukdomar. Det känns som om jag skolkar från jobbet men P kunde inte vara hemma i dag så då får jag ta det. Fast jag tycker att jag har gjort min beskärda del av VAB ( 14 år av VAB:anden).

Då barnen som är hemma i dag är febriga och relativt lugna så tänkte jag faktiskt ta och försöka få lite ordning på kaoset här hemma. förena lite nytta med sjukdomarna om ni förstår vad jag menar:-)

Kram på er!!