Torsdag.

Inte vilken torsdag som helst utan Torsdagen den 1 / 9 – 2011.

Är det något speciellt med denna dag undrar ni nu? Är det idag som det blir världsfred? Skall vi just denna torsdag ställa oss upp och äntligen få sjunga – Inatt jag drömde? Är det idag som vi kvinnor får lika rättigheter som män? Inte bara på papperet utan i verkligheten? Får vi bränna våra bh-ar igen (jag vill inte bränna mina, jag får ont i boobisarna om jag inte använder någon)? Är det denna dag som alla missförstådda konstnärer Ä N T L I G E N får upprättelse och blir kändisar. Iallafall i deras egen hemstad?

Är det denna dag som de uppfinner det självtvättande och självvikande plagget? Som en hyllning till alla småbarnsföräldrar då.

Jag svarar N E J på alla frågor.

Det är en helt vanlig torsdag. Inget speciellt skall hända. Bussarna går som vanligt, affärerna är öppna,  skolbarnen går till skolan och lär sig än mer än vad vi fick göra när vi gick skolan. Vilket är fantastiskt. Min 13-åring berättade för mig igår om lillhjärnans funktion för oss. Underbart.

Jag tvättar, städar. Drar på lite föräldramöten. Sitter ivrigt väntandes vid telefonen (som om jag har en fast telefon…? jag använder ju bara mobilen och det är en iPhone och ja, jag är beroende av den, säg mig E N enda iPhoneägare som inte blir besatt av den? Who the F **K needs a man liksom? jag har ju min iPhone ;)så jag kan dra vart jag vill och ändå vänta vid telefonen.) på just det D Ä R samtalet om att: japp, idag får du vikariera på denna eller denna avdelning. 

Ja, det var väl lite om planerna för min extraordinära random torsdag. Intressant va?

Jag fick ett vansinnesryck igår (på en onsdag?) och bakade kakor. Det var inte vilka kakor som helst heller, det var syltkakor om jag får be. Jag har inte bakat kakor sen min grönögde prins döptes…för ganska prexis 10 år sedan med andra ord. De såg ut därefter dessutom.  Nå, kakorna gick ned i kidzens magar. Det är väl det som är viktigast?

Jag satt dessutom med barnen och hjälpte dem med deras läxa. 13 år hade tyska glosor. Jag då, skulle försöka hjälpa honom med dom. Han kunde alla utantill. Hans min när jag, mamman skulle försöka uttala de tyska orden var obetalbar. Han såg ut som en blandning av Eddie Murphy och Jim Carrey. Nå, han var iallafall snäll som inte skrattade högt åt mig. Ja, inte sjutton är det lätt att hjälpa barnen när de faktiskt kan mer om andra saker än vad jag själv kan?

Nå, idag lyssnar jag på denna:

Ni får ha en fantastisk dag. Det skall jag ha.