Igår kväll var jag helt slut. Det kändes som om någon tagit en ångvält och kört över mig med den, upprepade gånger. Varenda liten muskel i min kropp vibrerade av utmattning. Varenda liten nervtråd hade svårt att hitta rätt. Mina knän vek sig och jag kunde knappt tänka klart, än mindre köra bil skulle jag vilja säga.

Jag hade inhandlat en påse med smågodis som jag tänkte smaska på när jag ändå var barnledig ni vet, läsa en bra bok i sängen, bara gotta in mig i onyttigheter och lättja. Men jag bara kraschade. Somnade som en klubbad liten sälunge och sov. Drömde ingenting alls förrns nån gång imorse.

Å vilken dröm? Helt sjuk. Nej, ingenting i stil med köttätande maskar (om ni kommer ihåg den drömmen).

Jag har två stickade strumpbyxor, ett par svarta och ett par limegröna. De limegröna var helst spårlöst försvunna i min dröm. Totalt väck.

Nå, jag engagerade hela Umeåstad att leta efter mina limegröna strumpbyxor. Det anordnades skallgång, radio och tv var engagerade men strumpbyxorna var spårlöst försvunna. När jag slutligen skulle sova tog jag av mig mina svarta strumpbyxor bara för att finna att de limegröna fanns under dem.
Hela denna tid hade jag haft dem på mig. Jag hade aldrig behövt leta. Definitivt inte engagera hela Umeå. Måste jag berätta att jag skämdes?

Hm? Om nu någon kvasianalytiker skulle få för sig att analysera denna dröm så är jag INTE intresserad av resultatet. Jag vill inte veta. Jag kan nog ana mig till det själv. Jag är inte så svår, jag är ganska genomskinlig men om man stoppar huvudet i sanden så finns det inte.

Det är roligt med drömmar.

Det är genom drömmarna man gör självanalyser, när den lilla skallen bearbetar vad den varit med om. De drömmar jag kommer ihåg mest, de som fastnat i min skalle är de som verkligen betytt något. Som den med de köttätande maskarna. Den betydde något.

Sen VAD de betyder? Det får man försöka lista ut och så en dag kommer man bara på det, POFF liksom. Som en smäll i bakhuvudet.

Jaha…Djupa funderingar såhär en torsdag mittpådagen.

Jag är fortfarande helt utmattad. Men, en god mor vilar aldrig. Jag måste styra min kos mot den stora affären vid det stora vattnet, inhandla mat till 16 som försmäktar annars när det bara är vi två hemma. Dessutom bunkra upp lite inför trollskaran som kommer på måndag.

Så, tills jag skriver nästa gång får ni njuta lite av denna.