Måndag, måndag, måndag…

Jag ogillar skarpt måndagar. Det spelar ingen roll att jag är ledig, det är som om måndagen som sådan har en skarp och ogillande klang när man säger det. Lyssna bara:

-Måååånndaaaag!!

Visst låter det otrevligt?

Att det är internationella kvinnodagen idag gör väl lite skillnad men inte speciellt mycket. Jag vet inte riktigt vad som förväntas av mig idag? Skall jag slita av mig min Bh, springa runt på stan och sjunga -Åhh, tjejer?

Eller skall jag storma in på alla mansdominerande arbetsplatser och skälla ut dem för att männen är i majoritet?

Idag kanske är dagen som alla mina män (jag råkar ju bara ha 5 stycken av manligt kön hemma) skall passa upp på mig. Idag kanske är dagen som jag slipper göra någonting hemma, jag får ligga i soffan, äta praliner och läsa mina böcker utan att jag behöver göra något? När barnen vill ha lunch så säger jag bara:

–Nej, idag är det min kvinnodag, du får göra din egen lunch. Jag firar att jag är kvinna.

När minstingen behöver hjälp med torkningen på toaletten så säger jag:

-Lär dig, du är kille, jag är kvinna. Idag är det min dag!

Jag vet faktiskt inte. Vad förväntas av mig idag? Är det någon som vet?

Eller idag kanske är dagen som jag skall göra alla traditionella sysslor. Safta, baka, sylta. Storstäda, putsa vårt silver?

Ta på mig förklädet och hylkan och bara se så där allmänt ultramoderlig ut? Åh, inte är det så himla lätt att vara kvinna idag, här har vi en egen dag, men vi har ingen aning om vad som förväntas av oss denna kvinnliga dag.

Jag tänker i alla fall måla mina naglar, plocka mina ögonbryn, kanske göra en ansiktsbehandling. Ja, bara sånt som JAG gillar.

Politiskt korrekt eller ej…Det struntar jag högaktningsfullt i!