brukar vara Sci-Fi kväll för familjen Olsén i Obbolalaland.
Denna kväll har dock vårt älskade Sci-Fi blivit förpassad till glömska då det är Hockey på tv.
Sport i all ära, jag har inget emot sport, jag är den som hejjar högst och mest när mina barn spelar matcher. Men då är det ju live!

Jag har så svårt att förstå att vuxna människor sitter framför en tv och kommenterar (oftast i alla fall) hur dåliga alla är. Herregud, spela själv då!
Vad är tjusningen?? Ni som vet?
Tala om det för mig så att jag lättare kan förstå varför min man just nu sitter gömd i källaren framför Jacks tv istället för att umgås med sin familj.

Jag har en liten hemlighet för er.
Jag och min make bestämde oss tidigare i vår att vi skulle sluta handla på nätet!
-No More Ellos eller H&M eller AdLibris!

Det har gått jättebra, jag har verkligen kämpat med mitt köpberoende (jaja, kanske inte så farligt ändå) och fast jag varje dag klickar i ’KÖP’ rutan så beställer jag aldrig något.

Men så i tisdags…då satt jag ensam hemma (för maken var med sitt nya band & repade).
På något mystiskt sätt så kommer jag in på AdLibris!
Och jag kunde verkligen INTE hålla mig, jag var som ett barn i en godisbutik, jag klickade på KÖP, KÖP, KÖP och tillslut så hade jag innan jag själv visste ordet av, beställt säkert 10 nya böcker.

Pocket förvisso, men ändå…vi hade ju bestämt!
Jag undrar om det finns någon slags avbokifieringskurs jag kan gå på?!
Mina anhöriga kanske kan fixa en ’intervention’ där de berättar för mig hur mitt bokberoende förstört vår relation?

Jag kommer ihåg somrarna, min moster och morbror skulle sitta barnvakt åt mig en hel vecka tror jag det var…Kristina var överlycklig, lite hjälp av en tonårstjej!!
Jo, tjena..vad gjorde jag? Jag drog av hela sagan om Isfolket den veckan (för er som inte vet, det är 47 böcker)!
Tror ni att dom såg mig den veckan?
*förlåt Hans & Kristina, jag älskar er*

Somrarna på Bornholm med Mamma & Tommy & syskonen…
Vad gör jag när de andra solar, badar och gör små utflykter?
Jo, jag sitter inne en hel sommar!!!
*Förlåt mamma, jag älskar dig*
*Mina syskon, jag älskar er, förlåt*

Mina barn…ja, jag har varit en väldigt Ja-sägande mamma, främst för att jag inte lyssnat när de frågat mig om saker.
Mamma, kan jag få 10 glassar??
Mm, svarar jag, djupt försjunken i en bok!
*mina älskade barn, förlåt mig*

Herregud, ju mer jag skriver, desto mer känner jag att jag behöver en ’intervention’.
Måhända att en film blir gjord om mig:

Linnéa-Kvinnan som lät böckerna styra hennes liv.

Kram på er, vänner, släkt, kollegor, kända och o(ö)kända.
Ps: Veronica…du vet att jag älskar dig för den du är:-)