och jag har pajjade knän!

Vi har en stegräknartävling på Jobbet och vi tar promenader varje lunch, nästan varje dag (i spöregn avstår jag faktiskt). Detta är jättetrevligt och man riktigt längtar tills maten är ikastad så att man får traska iväg.
Jag, som faktiskt egentligen vill springa har i alla fall njutit av promenaderna. Men har haft lite skumt med mitt ena knä som inte riktigt har velat samma sak som jag.

Nu i helgen fick mina knän nog och kraschade totalt.
Jag har ont när jag sover, när jag går, när jag sitter. Jag knaprar smärtstillande och antinflammatoriska tabletter som inte ger något som helst resultat och inombords så gråter jag.
Hur skall jag kunna gå ned i vikt om mina knän inte vill samarbeta?!

Idag har jag inte ens kunnat arbeta i trädgården då smärtan har varit infernalisk!

Mina knän till trots så lyssnade jag och maken på yngste sonens längtan om att få gå ned till stranden så vi tog en promenad bland stenarna. Kikade lite på fågelspår i sanden och kastade mackor i vattnet.
Hur man kan bo på andra ställen är för mig en gåta.

Valborgsmässoafton firades i Stöcksjö med mina små gullkusiner och Morbror & Moster (oj vad gamla de låter när man säger så).
Underbart god mat och trevliga samtal.
Tack för en underbart trevlig kväll.

Kram! Släkt, vänner, kollegor, kända & o(ö)kända