Det blåser upp till storm inom Liberalerna

Det blåser upp till storm inom Liberalerna. De är på väg mot åsiktsdiktatur. Det finns de som kräver att hon avgår ur partiledningen då hon kritiserat Björklund för hans uttalande då han tyckte att Löfven skulle bjuda in SD då det var överläggningar mellan partierna .

Nu kräver flera personer i partiet, bl.a. Anna Starbrink i partistyrelsen, att hon lämnar partiledningen. Själv har jag svårt att tro att den frågan överhuvudtaget diskuterats i Liberalernas partiledning utan det var Björklunds ide.

Hon har även sagt att hon inte ställer upp på partilinjen om att sätta stopp för etableringen av nya religiösa friskolor. Det här är för mig en helt ny bild av att vara liberal. Jag skulle vilja påstå att måttet nu är rågat för de flesta av oss som inte längre har något förtroende för Birgitta Ohlssons ledarskap i partiet,säger vice ordförande i riksdagsgruppen, Tina Acketoft, till Ekot.

Det finns självklar de som har en helt annan uppfattning. Hon backas redan nu av två stora namn inom L, rapporterar Expressen. På sin Facebooksida kallar. Europaparlamentarikern Cecilia Wikström avgångskraven bland det mest omdömeslösa jag har sett i mitt politiska liv . För mig är det en otroligt sorglig och nästan surrealistisk upplevelse att se att man vill sortera bort en person ur partiets ledning  en person som verkligen lyckats samla unga människor, säger hon till TT.

Den förra partiledaren Maria Leissner rycker också ut till Ohlssons försvar: Om åsiktsdiktatur införts i vårt liberala parti blir jag riktigt orolig . Även LUF backar upp den ifrågasatta politikern. Det var inte så länge sedan det var många som tyckte att Björklund skulle avgå och ersättas av Birgitta Olsson bland annat deras gruppledare här i Umeå Peder Westerberg. Jag har sett att Peder bloggat och försvarat Olsson och säger att kravliberalerna ska bort.

Det är klart att det finns två läger inom L. Vad man dock kan konstatera är att förtroendet hos väljarkåren är det lägsta på mycket länge kanske det lägsta någonsin. Det är ett tecken på lågt förtroende både för Björklund och för politiken