Summering

man läser ju i tidingar både här och där om "så här gjorde jag", "jag blev kvitt det och det" osv och jag har gått och funderat på min viktresa…

Så här har jag gjort:O)

Det hela började med att jag ifjol, alltså, för ganska precis 1 år sedan nappade på en månads gratis medlemsskap i viktklubb.se och lyckades gå ner 2 kilo på 2 månader men sedan var det tji i h-vete om man uttrycker det milt…

Jag har haft som en enorm tröskel där vid 75 kilo; kunnat gå ner till 75 men sedan är det stop!
Spelar ingen roll vad jag gjort…
När jag nämde det för läkaren, för jag tänkte hon kanske hade någon teori om ämnesomsättning osv, så sa hon bara"; synd för dej"…typ…men daaa!!!
Jag blev så paff, men sedan har jag funderat, får man verkligen säga så som läkare?!?

I december ifjol, så nådde jag min gräns.

Kroppen och hjärnan slog stop och jag gick hem från jobbet och sjukskrev mej.

Hamnade i den berömda väggen, eller utmattningssyndrom som det i dagligt tal kallas.

Hela jul- och nyårshelgen sov jag, jag minns inte mycket, ska jag vara ärlig…

Redan dagarna efter jag sjukskrev mej, så tog jag kontakt med "min" homeopat och fick en tid den 3 januari i år.

Jag gick dit för att få ladda kroppen – investera i mej själv och hon hade en ny manick, som kunde visa på allergier och den dagen fick jag bekräftat att jag är laktosintolerant och vetemjölsallergiker – inte att förväxlas med gluten…
Jag har misstänkt att det varit något, för jag har ju märkt att jag inte mått bra av bröd och annan mjölmat, men ni vet hur det är – man kör på…

I alla fall, så från den dagen, så blev det laktosfritt och jag plockade bort kolhydraterna rakt av.

Slumpen var så att jag i dagarna även hade läst om Dukandieten och då jag testat LCHF och även GI men funnit att LCHF är mer för mej – MEN jag hade problem med att jag mådde illa av det feta, så jag blev som förvirrad ett tag och visste inte vilken linje man skulle köra på.

Men jag bestämde mej iaf för att ge Dukandieten en chans och i juli hade jag gått ner lite drygt 13 kilo!

På sex månader:O)

Det är faktiskt, när man tänker efter ganska bra:O)

Min  målvikt är 63 och jag har således 2 kilo kvar, men jag skyndar långsamt, jag mår så bra att äta såhär, så det kommer jag att fortsätta med.
Jag har ju även lagt på lite träning, så då stannar ju viktnedgången upp en smula, men det ger sig, vad det lider…

I tabellform, ser det ut såhär: