Den här cykeln hade jag inte, mest beroende på att jag inte hade råd att punga ut med de dryga tre miljoner kronor som den kostar.

Är det fler än jag som reagerar eller i vart fall undrar litet, när ni hör eller läser om någon som gått, sprungit eller "cyklat broarna" runt"?

"Broarna runt" är nog den mest intetsägande beskrivning av en motionsrunda. För mig finns t.ex. ett antal olika variationer, som jag skulle kunna beteckna som en broarnaruntvända.

Jag kommer just hem från en av dessa broarnaruntvarianter. Den här gången blev det i nämnd ordning Brånsbron över Umeälven, Seletbron över Vindelälven, bron över Vindelälven vi Slöjdarnas hus och så till sist Brånsbron igen.

42 kilometer blev det och inläggets enda syfte är få skryta litet över prestationen. Ett medhavt och alldeles utsökt fika hade jag med (en flaska vatten och två kanelbullar). Fikat intogs vid Vindelälven. Selets relativt nya bro, som det höga vattenståndet för ett antal år sedan nästan förstörde syns i bakgrunden på bilden här nedan.

Den här rosen vill jag ge till Bilprovningen i Umeå, dess personal och dess chef som läser mina blogginlägg

Chefen för bilprovningen i Umeå har nyss ringt mig. Han har  genom mitt blogginlägg tagit del av mitt problem att få en efterkontroll utförd och insåg tillfullo min besvikelse över tingens ordning.

Han och bilprovningen har nu förtjänat en ros, tycker jag. Det gäller givetvis också hans personal, som alltid har bemött mig på ett vänligt och professionellt sätt – även de få gånger då de tvingats ge mig en "tvåa".

KOMPLETTERING: jag glömde ju det viktigaste, nämligen att jag fick en tid inom rimligt räckhåll. Nu blir det trots allt mer köra av i sommar! Yippee!

Lita på vad moderater gör jag långt ifrån alltid. Det betyder dock inte att jag inte har stort förtroende för enskilda moderater, men nu vet jag inte längre, om jag ens kan ha det.

Moderaten Jan Nilsson från Vännäsby skriver i ett blogginlägg, som vanligt med några humoristiska ordvändningar, om årets första cykeltur. En obekväm sadel fick honom att besöka en av våra cykelaffärer, d.v.s. den i Vännäs.

Om det besöket skriver han bl.a.

"På ena stället stod en handbyggd cyklarnas Ferrari. Den var lätt som en fjäder, men priset vägde tungt. Styret gick loss på 6000 och helheten kring 120 000."

Den köpte han inte men i stället en sadel för 200 och därmed hade han sparat 119 800, som också blev rubriken på hans inlägg.

När vi i dag passerade cykelaffären ifråga, tyckte jag att det fanns goda skäl att gå in och titta på den fina cykeln. Problemet var att den inte fanns där och hade heller aldrig gjort det enligt ägarparet, som dock mycket väl minns besöket från Jan Nilsson.

Gissa om jag kände mig dum! Skrattar åt mig själv, som är så lättlurad, gör jag samtidigt. Å andra sidan kan jag mycket väl tänka mig att det finns cyklar för 120 000. Inför Vännäsdagarna kanske det fanns något företag som bara ville visa upp en sådan dyrgrip.

Vem vet, den mannen kanske rent av en dag kommer att lura mig att rösta på Moderaterna.

AB Svensk bilprovning är förstås inte en myndighet, men torde i vart sköta sina åligganden utifrån krav och direktiv från Transpotstyrelsen som väl däremot är en myndighet.

Den 21 juni besiktade jag min motorcykel, som tyvärr inte gick igenom besiktningen. Kedjan var för slak och bromsen låg an på ena sidan på framhjulet. Felen fixade jag snabbt själv. Efterkontrollen skall vara gjord senast den 21 juli.

Men när jag i dag skulle beställa tid för efterkontrollen, finns det ingen tid i Umeå förrän den 17 augusti! Från den 22 juli gäller körbud.

Efter den 17 augusti börjar det bli för kallt för giktbruten och av värk här och där plågad gammal man som jag. Nu är det bara att mentalt förbereda sig för MC-körning nästa säsong, om jag inte till slut ändå lyckas fixa en tid för efterkontroll.

Vad trist!

Jag kunde väl aldrig tro att jag någonsin mer skulle behöva köpa gummin. I dag tvangs jag ändå göra det.

Och så dyra de är! Det hade jag ingen aning om. Fyra stycken av det slag som visas på bilden kostar hela 540 kronor.

För dem som inte sett sådana här gummin förr, kan jag berätta att kallas "ryckutjämningsgummin". De sitter i bakhjulsnavet på Hondan och skall tydligen utjämna kraften som förmedlas av kedjan via bakhjulsdrevet till hjulet vid acceleration. Den beskrivningen är helt min egen och är kanske felaktig.

Dessa bitar av mycket hårt gummi har slitits så hårt under Hondans nära 30-åriga "livstid", att detta nu orsakade det oacceptabla glappet. Förhoppningsvis får jag dem på fredag. Hur som helst måste jag avbeställa tiden för besiktning i morgon. Grrrrr!

Drevet på bakhjulet samt bromstrumman.

Jag förstår att hundratals av mina läsare inte kunnat sova i natt utan i stället legat vakna och grubblat över vad jag har för fel på mitt MC-bakhjul. Här kommer en förklaring.

Ett stort glapp har uppstått mellan drevet och bromstrumman. Glappet syns vid den svaga röda pilen. Drevet sitter fastskruvat på fem bultar, som naturligtvis är ordentligt åtdragna.

Här syns glappets storlek mycket bättre.

Vid den röda markeringen ser man ett tomt mellanrum, som är orsaken till glappet. Under markeringen syns en slags låsring. Om där hade suttit fyra-fem till av samma slag, skulle glappet upphöra. Där kan dock ingenting ha suttit som sedan bara ramlat bort.

Det kommer verkligen att bli spännande senare i dag att få höra vad MC-verkstaden kommer att säga om problemet. Men vem vet, kanske har någon MC-kunnig person innan dess gett mig en förklaring via en kommentar till detta inlägg.

Hondan uppallad. Bakhjulet losstaget. Okänt problem. Stor sorg. Åker till MC-verkstad i morgon med hjulet.

En sådan besvikelse det blev i dag, när vi skulle äta ute. Vi hade inte beställt bord men trodde att det skulle gå bra ändå, precis som det alltid gjort hittills.

Något bord blev det inte. Det enda bord som brukar finnas att tillgå var t.o.m. borttransporterat.

I Peggys blogginlägg häromdagen, finns t.o.m. en bild av det nu försvunna bordet.

Massor av människor har frågat mig hur det går för vår potatis som sattes för tidigt och därmed i alldeles för kall jord.

"Massor" var nog en överdrift förstås, men EN person har i alla frågat. För hans och hans frus skull visar jag här en bild av hur ladet ser ut i dag.

Samtidgt kan jag berätta att middagen i kväll kommer att bestå av matjesill, ett par kokta ägg och en panna välsköljd färskpotatis från eget land.

Lyxigare kan väl en söndagsmiddag knappast bli, eller hur?

Under promenaden i dag blev en annan språkfråga ytterligare ett samtalsämne för oss. På ett ställe fungerade utlagda järnvägssyllar eller slipers som spång över ett ofta väldigt blött avsnitt.

Som ett led i min ständiga strävan att utöka Peggys svenska ordförråd och samtidigt mitt svenska, berättade jag för henne att underlaget var "sliprar", fast jag tror att jag nog gav det en engelsk pluralisform och sa "slipers". Utan att säkert veta då, kändes det helt rätt att se ordet som ett engelskt låneord.

I USA kallas de "railroad tyes", blev Peggys svar till mig.

Väl hemma har jag kunnat konsultera diverse ordböcker och har då funnit att vårt ord "sliper" rätt och slätt är engelskans ord "sleeper". Samtidigt påmindes jag om att vi har ett annat ord för företeelsen också, nämligen järnvägssyll.

"Crosstie" och bara "tie" är andra amerikanska ord för järnvägssyll.

Tänk vilken lycka att tillsammans kunna finna glädje och stimulans även i den här sortens "romantiska" samtalsämnen!