Fel dag för haveri
En tillbakablick, för en gångs skull.
För ett antal år sedan gjorde jag ett reportage i VK, ett jobb som jag själv kände starkt för. Det handlade om överskottslagret Väst på stan i Umeå. Det var tänkt att bli en nostalgitripp i lagret, med dofter och militärhistoriska prylar i skön blandning. Med mig hade jag fotograf Kristina Sahlén.
Jag skrev en liten krönika om mina lumpenminnen, som prick över i till bildreportaget. Jag kände mig nöjd med jobbet.
Dagen då det skulle publiceras, den 3 september 2003, gick till historien som en av ytterst få dagar då VK inte kom ut, på grund av tryckerihaveri. Gissa om jag surade den dagen.
Jag påmindes om detta då jag nyligen rensade i gamla papper hemma och hittade klippet med reportaget från den tidning som trots allt blev tryckt, om än i liten upplaga och utan färgbilder.
——————————————————————–
Nedan min krönika:
Publicerad: 2003-09-03
Därmed inte sagt att jag älskade det militära. Sega vinterövningar i Kirunas barrskogar, inklusive ändlösa nattliga skidtolkningar i trötthetskoma bakom en avgasosande bandvagn.
Men man måste inte ha gillat allt för att minnas en del kul.
Visst var det tråkiga oerhört tråkigt, det dåliga väldigt dåligt. Att göra militär värnplikt, oavsett hur man ser på försvaret, kan vara en omskakande och överväldigande upplevelse för en ung människa som ännu har en bra bit kvar till någon slags vuxenhet. En upplevelse som många män men väldigt få kvinnor har som gemensam erfarenhet. En på många sätt obehaglig erfarenhet, men samtidigt berikande och utvecklande. Både ont och gott på en gång.
Om man bortser från frågan om det moraliska i att lära unga människor att döda, att lära dem att lyda utan att tänka själv, och att banka in hierarkiska system i unga hjärnor. Om man bortser från pennalismen och utfrysningen av de som inte passade in. Om man bortser från allt det, då har man kvar kamratskapen, upptågen, gemenskapen i prövningarna, och inte minst naturupplevelserna.
Det är dessa minnen som dofterna i överskottslagret lockar fram. Resten kan vi glömma.
JONAS REDIN
På VK:s förstasida var det i alla fall färgbild. Alltid något…!